Favorit... som lovar än mer.

Min favoritperenn? Blommig fredag bjuder upp till något som vid första anblicken kan verka enkelt och okomplicerat, men som sedan blir till funderingar som leder till tvivel och kval. Jag tycker inte om att välja. Nej, det där är inte riktigt sant, det är att välja bort som jag inte står ut med. Alla dessa variationer av former, färger, dofter och personligheter som perennerna bjuder. Jag försökte angripa uppgiften igår. Nu, då fredag blivit lördag, försöker jag igen genom att ställa en fråga och finna dess svar: Vilken perenn skulle absolut följa med om jag skulle "starta" en ny trädgård? Jag märker att jag framförallt lyfter fram de lågmälda, de som kanske inte är så magnifika, utan är enkla, småblommiga och alldeles... alldeles underbara. Det skulle kunna vara nävorna, aklejorna, blodtopparna, humleblomsterna, tistlarna och fler därtill. Men nu väljer jag att lyfta fram:

Fingerörter - Potentilla

Det finns en mängd olika fingerörter, se länk. Mitt lilla innehav skulle således kunna utökas väsentligt, slår det mig då ser alla möjligheter. Nåväl, bland de som fanns i trädgården förra sommaren är nog styvfingerörten - Potentilla recta sulphurea 'Citrina' - en absolut favorit. Dock jag har även Potentilla gracilis, som verkar vara förvillande lik, så det är inte helt säkert vem som är vem.

Jag har en liten krypande variant som har samma färg som fingerörten ovan. Det kan vara revfingerörten - Potentilla reptans, man skulle också kunna vara en småfingerört - Potentilla tabernaemontani. Eller någon annan.

Flera blekgula, men här finns också några rosa.

De två olika indiska fingerörterna, Potentilla nepalensis 'Helen Jane' och 'Miss Willmott', är väldigt lika. Här en som kan vara... båda.

Ännu en, eller är det samma? Nåväl, en indisk dam verkar trivas i buketten.

I mitt lilla stenparti växer den vita fingerörten - Potentilla alba.

En del medlemmar i släktet kallas inte fingerörter, utan blodrot (som jag inte har någon, än) och kråkklöver - Potentilla palustris.

Potentilla rupestris 'White Queen' är speciell med sina röda stjälkar. Enligt namnlappen heter den på svenska drottningfingerört...

...men då jag söker efter information på nätet, ser jag att den också kallas trollsmultron.

Bild lånad från länk

Visst ser det ut som smultronblommor! 

Jag läser mig till att potentillasläktet står nära smultronsläktet (Fragaria) och även nära nejlikrotssläktet (Geum). Här får jag också veta att ölandstok tidigare ingick, men nu har ett eget släkte, ett toksläkte. Låter lite som min egen släkt =o).

Jag har flerfaldigat styvfingerörten genom att dela plantorna. Här står de på tillväxt inför utplantering. 

Nästa sommar blir det till att släktforska och försöka finna de olika plantornas rätta namn. Men oavsett är de vackra som de är. Ja, och nu vet jag att det finns många fler potentillor att stifta bekantskap med. Det är fascinerande vilken mångfald, vilka variationer, som väntar på att upptäckas av alla dessa fingerörter, men också bland andra favoriter såsom nävor, aklejor, blodtoppar, humleblomster, tistlar och fler därtill. Allt det som redan bjuds... lovar samtidigt än mer.

För fler inlägg på temat, se länk.