Sådär före, på väg.

Mildväder, gråväder. Det regnar. Skånsk vinter är alls inte sådär sagolik med vita snötäcken och så vidare. Går - som så ofta - längs Ribban här i Malmö. Bilden tagen vid ett annat tillfälle för inte så länge sedan. Lika grått nu som då. Vackert på eget vis. Turning Torso kan anas där borta, jag går längs vattnet och stenarna.

Är du också en sakletare? En sådan som kommer hem med fynd som kan användas till... något. 

Stenar. En pinne fylld med mossa, så fin den är! Så ligger de där på det rostiga bordet. Något visst med rost, mossa och sten. Inte dött, levande.

Ibland blir livet enklare när litet inte är så stort. Nej, denna pinne är inte att leka med... Som tur är väntar andra. =o)

Regnigt, som sagt. Häromdagen lyste solen och gav trädgården liv. Växterna blir till älvors dans. Perovskian bjuder pärlor och...

...blodtoppen - Sanguisorba off. 'Pink Tanna' - är graciös i såväl form, färg som rörelse.

Rosenflocken andas både lätthet och tyngd.

Det är vackert när blåtoner möter de brända kulörerna. I fredags var jag på Betty Nansen Teatret i Köpenhamn och upplevde en fantastisk föreställning av Livläkarens besök. Förutom själva pjäsen och skådespeleriet - som var enastående - slogs jag av den vackra scenografin. Ett enkelt klick med mobilen på en bild som finns i teaterns foajé. En minnesbild, som fungerar. Men vackrare i verkligheten. (För bättre bildkvalitet och mer information, se teaterns hemsida.)

Om jag blickar tillbaka på förra bilden med rosenflockeln kan dessa färger ses. Även så då jag kikar på inläggets första bild. Mörkt och ljust, tungt och lätt. 

Jag har en ljusslinga över, fäster den bakom skåpet. 

Hm, vad var jag nu? Jag vet inte. Hm. Jo, just det. Sakletandet. Eller kanske snarare detta sökande - och stundom finnande - av någonting. Upplevelser som alls inte behöver vara något ting i sig. Det där med ord... Nu skulle jag kunna fastna, men sliter mig loss och vandrar vidare.

Hyacinter, underbara såhär i december. Förgyller med vackra blommor och bedövande doft. Men allra allra vackrast tycker jag att de är i detta stadium. Sådär före, på väg.

Oftast brukar jag låta dem samsas med mossa i lerkrukorna. Men så var mossan slut. Provade först med fallna löv, men det blev inte bra. Samlade för mycket fukt och var dessutom inte så vackert att skåda. Klippte av lite kopparstarr ute i trädgården, så blev det något som liknar ett fågelbo. Kan säkert göras vackrare med mer varsam och skicklig hand. Men som idé i form och färg, pratar väl med såväl kruka som lök.

Nu står den där i fönstret medan regnet droppar utanför. Morgon nosar på förmiddag. Idag är det den tredje advent. Kan få oss att tro att julafton väntar runt hörnet, att tiden är knapp och stressen stor. Eller otåligheten. Hursomhelst, just denna vinter bjuder dagar mellan den fjärde och... Den där ramsan, minns du den? Såhär:

Ett två tre

På det fjärde ska det ske

På det femte gäller det

På det sjätte smäller det!

Hm, handlar det om... ? Femte som julen, sjätte som nyår? Så måste det ju vara, eller hur? Isåfall "bara" den tredje. En tid att förvisso bli redo, men förhoppningsvis också vila i nu. Likt hyacinten, sådär före, på väg. Inte så dumt...

Glad 3:e Advent!