Grönska i morgonen

April har lämnat oss och även om det funnits härliga stunder och soliga dagar, har det ofta känts kallt, jättekallt. Men nu... maj. Jag vaknar till solsken och fågelkvitter. Det är märkligt - för_underligt - hur en liten liten fågel kan låta så mycket. Det ljusa, om man är morgontrött nästan skärande, pipet möter kraxandet från de större. Är det kanske skatorna, som byggt bon i björkarna häromkring, som vaknat nu? Allt medan kvarteret ligger tyst då denna måndag inte är en vanlig sådan. Det är helgdag, en röd dag för många. Kanske en grön för fler ändå. Morgonsolen lockar, vill ut!

Så... jag går ut i morgonen. Viggo sover fortfarande och vill alls inte göra mig sällskap. Det gör ingenting. Inte heller jag är riktigt vaken, men ändå pigg. Det är, förutom fågelsången, ljuset som väcker. Livet som bjuds. Så jag... går ut. För att gå in igen. Efter jackan. Ännu har solen inte hunnit värma upp tillvaron. Största delen av trädgården ligger i skugga nu. Men inte länge till. Jag går ner för kökstrappan och...

...ser mig omkring. 

Vid pergolans fot, nära köksträdgårdens pallkragar, lyser pärlhyacinterna - Muscari botryoides - under fikonträdet. Det är vackert nu, men ett elände då dess rufsiga grönska stör det lilla lilla stenpartiets mer strikta uttryck. Här ska grävas upp, vårlökarna flyttas till annan plats.

Det är blåregn - Wisteria sinensis - som klättrar på pergolan. Jag går på gången som på ena sidan har pallkragar och på den andra rymmer en liten plantering. Här har de flesta vårlökarna blommat färdigt, men ännu kan jag njuta av en av mina favoriter: Narcissus 'Lemon Drops'. På engelska kallas denna typ av narcisser Angel's Tears.

Gången avslutas (eller börjar) i den lilla platsen under äppelträdet, vid dammen. Balkansipporna - Anemone blanda - har inte vaknat än. Vitsipporna - Anemone nemorosa - verkar vara pigga redan nu. Vi hälsar på varandra.

Stenarna är begagnad smågatsten, de har ett lite mjukare uttryck än ny. Vänder mig om mot pallkragarna. Jag vill ju också säga god morgon till det vita löjtnantshjärtat - Lamprocapnos spectabilis 'Alba'. Noterar att ramsen är på väg. Har några olika sorter, det gemensamma namnet är Polygonatum. 

Så vänder jag mig om igen och blickar ut mot dammen. I förgrunden sjömanshjärtat - Dicentra cucullaria.

Går till dammens andra hörn, mot planket till. Murgröna (och annat) har börjat klä, men ännu lyser ytorna rätt nakna. Även här har ramsen (ramsarna?) vaknat. 

Platsen bjuder en strilande skugga genom päronträdets grenverk. Nej, ännu inte bladverk. Men snart. Vid stammen, ännu en rams. 

I hörnan, ett försök att skapa en känsla av lund. Nu mycken grönska, en del vill upp medan andra gäspar. (Kungsängsliljor - Fritillaria melagris - kan anas.)

Flera julrosor - Helleborus. Det är mest bladen som syns nu, men om man kikar noga... ser man.

En liten bit bort, längs planket, står denna klockjulros - Helleborus foetidus.

Återvänder till lundhörnan. Snart slår vårärten - Lathyrs vernus - ut. 

Jag går över "gräsmattan", ett av trädgårdens många förbättringsområden. Snart ska jag försöka hjälpa den på traven att bli grön och tät, men innan läge att gräva upp täta tuvor av snödroppar - Galanthus nivalis - och annat. Lökarna sticks ner i marken. Nej, nu ser det ju inte så vackert ut, men nästa år. Tror jag. Får vänta och se. Rätt mycket i trädgården handlar om just detta. Vänta till, vänta på, vänta för. Förväntan.

Närmar mig huset. Här planteringen, som tidigare i år lyste gul av vintergäck. Nu är det mestadels grönska som gäller. Igår rensade jag fram de små stenläggningarna av gammalt tegel. Trampstenar som behövs i detta myller av örter. Blodtopparna - Sanguisorba - är på gång, myntor likaså. Och så vidare. En del salvior har dött under vintern, medan andra visar liv. Sticklingar står redo för att planteras. (Ibland känner jag mig rätt duktig, ibland är nu. För en stund.)

Lavendelrundeln är hårt klippt. Jag var tvungen. Men de flesta plantorna verkar överleva och även här har jag sticklingar som är redo att rycka ut. In. Men kanske blir det ett mellanår för lavendeln, en lite modest variant av det som annars brukar vara... mycket.

Tillbaka upp för kökstrappan. Vänder mig om och ser all grönska. Rosen Henry Hudson i förgrunden. Det ser ostädat ut med vårlökarnas blad tillsammans med perenner på väg upp. Den nyplanterade ligusterhäcken (framför gräsmattan) är ännu bara pinnar, men bladen är på gång även här.

Kikar upp, blå himmel. Ett avtryck som visar att här har ett flygplan nyss farit. Päronträdets grenar är fortfarande nakna, men de kommer snart att visa... 

...grönska.