Vårtecken 13 april

En trädgårdsdag tog sin början direkt efter morgonkaffet. Solen sken även om det blev mulet då och då. Lite småregn, som inte störde precis, kom och gick. Vädret blev till oväder, ett plötsligt intensivt regn som jagade in mig. Strax uppehåll igen och solen kom fram. Tog en runda med kameran, men strax ett nytt regn. Aprilväder.

Nåväl, fick gjort en del, även om mycket är ogjort. Mina pallkragar ska rensas från vinterförvaringar, ogräs och annat. Arbete pågår.

Det var ju alldeles nyss jag rengjorde de där krukorna, tänker jag och minns, se länk. Nu fylls de igen. Krukade flera fingerörter, men vet inte riktigt vem som är vem. Det kan vara indiska fingerörter och då någon av två rosablommande sorter. Det kan också vara styvfingerört med blekgul blomma. Kanske någon annan, som jag glömt. Gårdagens slarv skapar onekligen spänning i nuet.

Örter från mataffären hamnade i en hink. I bakgrunden en av stockrosorna som nu grönskar rejält.

I den skarpa solen något oskarpt, men det syns ändå att dvärgtulpanen nu blommar - Tulipa turkestanica.

I örtplanteringen solar två tulpaner. Det är inte lökar satta av mig, utan sådana som dykt upp "av sig själv".

Trädgården blir alltmer grön. Och blå av scillor.

Gräsmattan (i vardande, under utveckling osv) mår säkert bra av det växlande vädret. I bakgrunden lyser gula narcisser. En del börjar bli rejält trötta, nya kommer. Bland julrosorna tulpaner på gång. Om man kikar noga så syns det att fänrikshjärtat börjat blomma så smått.

Lavendelrundeln blev inte klippt, men det kan göras en annan dag. Jag ska då passa på och ta några sticklingar.

Narcissen 'Thalia" kommer snart att slå ut.

 Det vita löjtnantshjärtat - Dicentra spectabilis 'Alba".

Sippor, primulor, pärlhyacinter, ditt och datt. Det var en hel del som inte lät sig fångas av kameran innan regnet föll. Nåväl, denna bör väl också uppmärksammas som ett vårtecken, en Taraxacum sect. ruderalia.

Ja, som sagt, allt blev inte gjort denna trädgårdsdag... 

För fler vårtecken, klicka här!

Zarah Leander sjunger i mitt huvud

Denna vår märker jag hur jag verkligen har utvecklats. Ibland sker sådant smygande, knappt märkbart i flera små steg. Men här talar vi nog om ett språng, ett kliv, ett jättekliv. Skillnaden syns då jag tänker på förra och denna. Det känns inte likadant. Det är annorlunda nu. Det handlar om tålamod, ökat sådant. Där stod jag förra året och stampade med fötterna och otåligt muttrade medan våren inte ville infinna sig i tid. Så minns jag det. I år är jag lugnet själv, jag möter våren i dess egen takt. Allt får ta sin tid, jojo. Jag ser tecken på ökat tålamod, det handlar om självutveckling och förmodligen det där livslånga lärandet som det talas om. Jag en lärande organisation, förlåt, organism. Ja, så för er som tvivlar och suckar över er egen otålighet, låt er inspireras av lilla mig. Det finns hopp! (Plötsligt klingar en melodi och Zarah Leander sjunger i mitt huvud, raderna går Vill ni se en stjärna? Se på mig. Ni får mycket gärna, se på mig. Tålamod jag äga, vad ni nu än säga. Jag är trädgårdstoka, absoluta...)

Viggo väntar. Tålmodigt. Notera den hemska gräsmattan. Under bearbetning. Tålmodig bearbetning, naturigtvis.

Viggo väntar fortfarande. Blundar, somnar nästan. Väntan är lång.

Nej, nu räcker det. Viggo ger mig blicken: "Ska vi inte gå nu?" Tålamodet har en gräns, det kan bli för mycket. Han har rätt. Det är dags. Hundfältet och kompisarna väntar. Otåligt.

För fler inlägg på temat tålamod, klicka här!

Där och då

Efter regn kommer solsken. Nyss hemkommen och snart på väg igen. Men så visar sig plötsligt solen och trädgården glittrar därute. Hinner inte, hinner inte alls. Fast galenskapen bejakas, jag tar en kort runda med kameran. Sedan får jag springa till bussen för att hinna med tåget. Det var då det, i förmiddags. Nu på tåget på väg hem. Anteckningar från mötet skulle kunna skrivas. Boken i väskan skulle kunna läsas. Ögonen skulle kunna slutas för en lite stunds vila. Men nej, inget av det där lockar när jag vet att det ligger bilder i datorn som jag ännu inte sett. Ja, så vad fångade kameran där och då?

Ute på kökstrappan möter mig de små gula penséerna, som nu börjat växa ihop till en matta. En gul sol. 

Här står också en liten vit viol i kruka. Jag har plockat upp den från markplan, en del växter kan behöva ett lyft för att ögonen ska kunna se. Kanske för att näsan ska kunna dofta. Doftar den? Nu börjar jag undra, doftar den likt den lila violen? Det är ingenting jag kan få reda på just i skrivandets stund. Otålig nyfikenhet inträder medan konduktören säger att vi är i Stångby. Jaja...

 En del av julrosorna ser lite trötta ut, lite smutsiga av regnet. Men nya vita kommer.

Julrosorna behöver sol för att riktigt komma till sin rätt. Jag njuter av bilden, för att plötsligt förfäras: NEJ!

Blicken fastnar på bladen! Vilken fräckhet! Vem har ätit? Jag tror jag vet... När jag kommer hem ska jag inspektera området och mer snigelgift ska strös ut. Grrr.

I grusplanteringen ser jag att den lilla fjälldaggkåpan - Alchemilla alpina L. - visar sina vackra blad med en liten vit kant längst ut. Den är så söt! Den stora vanliga (och spridningsvilliga) finns också i trädgården - Alchemilla mollis. På engelska kallas den Lady's Mantle, förmodligen för att vattendropparna samlas på dess blad, men det är en gissning. Jag har också några små rödskaftade daggkåpor - Alchemilla erythropoda - som är en trevlig bekantskap. Var har jag dem? Funderar medan jag skriver. Kanske där, eller... En trädgårdsrunda väntar på att bli gjord!

På bilden anas en diffus pärlhyacint. De börjar klä platsen, det vet jag. Men av detta tog jag inga bilder denna förmiddag. Hur tänkte jag? Förmodligen inte alls.

En liten nyckelpiga i mitten av julrosens blad. Undrar om den lever, kanske ligger där och vilar en stund? Eller inte. (Nu är vi i Lund, närmar oss Malmö.)

När jag klickade med kameran såg jag inte skräpet, utan fångades helt av knoppen som bjuds. Det är en stor lila allium, jag har inte något sortnamn, utan den är en av dessa anonyma som fyndats på växtloppis. 

Tåget kör utan uppehåll till Malmö, meddelas det. Bäst att packa ihop mina pinaler!

Vårtecken 6 april

Dimma. Gråväder. Lite blötväder. Ja, det är ju också vårväder, men jag saknar den där värmande solen, även om det inte är jättekallt därute. Nej, ingen större lust att vara därute någon längre stund. Nåväl, våren traskar på också i fukt och dis. Nedan några bilder på vårtecken från den lilla trädgårdsrunda jag tog nyss.

Nere vid dammen börjar det bli allt grönare, även om det fortfarande gapar tomt på många ställen. Humleblomstret - Geum rivale - visar till och med blomma.

I dammens sump bjuder den vita kabbelekan - Caltha palustris var. alba - flera knoppar.

Så här såg hon ut den 7 maj förra året, se inlägg.

Jag kikar oroligt på den lilla kvisten vid dammen. Kvisten är inte vilken kvist som helst, det är ett litet kråkklöver - Potentilla palustris - som förhoppningsvis överlever sitt "benbrott". Hur den ser ut när de blommar, se här!

Under päronträdet, som delvis skuggar dammen, lyser det allt blåare av scillor. Nu hukar de lite i gråvädret, men kommer bara solen fram bildar de ett blått hav.

I den lilla planteringen mellan damm och uteplats är flera sippor är på gång och även gullvivorna lovar mer. Men vad är detta? En primula, jovisst. Vit, knappast. Jaja.

På andra sidan dammen, ett försök att skapa en liten lund. Ja, det är egentligen bara en liten hörna i skugga-halvskugga under ett fruktträd. Nåja, här finns några plantor av den blekgula tandroten - Cardamine kitaibelii. Jag har också fått namntet Dentaria ennephylla - Vårtandrot, blekgul. Vet någon korrekt namn? Fast, jag har två plantor till som inte blommar nu. De står i närheten, dvs samma förutsättningar. Kan det vara så att jag har båda sorterna? 

Lite suddiga bilder, hade svårt att fånga den. Ser ett inlägg från den 24 april förra året att den finns på bild, då visar den sina allra första försök att blomma. Vår vår är mer vår än förra våren.

 Pärlhyacinter i grusplanteringen.

Rosenbuskar viar grönt, narcissen 'Thalia' har några knoppar. Den orange vattenslangen är ständigt närvarande, ett säkert vårtecken det också.

Kaprifol.

En del av perennerna har speciella bladverk som sticker upp. Den svarta nysroten - Veratrum nigrum - är ett exempel.

Den vanliga blodtoppen - Sanguisorba officinalis - är ett myller av blad, medan...

...den vita hängpimpinellen - Sanguisorba tenuifolia 'Stand Up Comedian' - ännu endast visar dessa.

Tulpanerna är på gång, här skymtar någon bland julrosorna, men det är flera som har knoppar här och där i trädgården.

Egen aktivitet då? Nja, helgen blev inte till den trädgårdshelg som var tänkt, men litegrann blev gjort ändå. Beskar fikonet och satte sticklingar vid pallkragens kant.

Inhandlade spannar att odla i. Först och främst potatis, men kanske även annat. Jordärtskockor, skulle kanske gå, eller behöver de en större spann kanske. Någon som vet? Den lilla spannen bör bli perfekt att använda vid tömning av dammen. Ett projekt som bör göras snart.

Insåg att en del pelargoner var döda, stendöda. Tömde krukorna. Ja, det är väl också ett vårtecken. Nej, det var inte alla pelargoner som gått hädan. Omplanterade flera och även en del sticklingar fick hamna i jord. Nu är fönsterkarmarna här inne fyllda av allt ny- och omplanterat, känns fortfarande lite för kallt att ställa ut dem.

Ja, och så avslutningsvis en bagatell, ett ingenting, kan tyckas, men jag blev så glad då jag såg att småplantor av hjärtpenstemonen - Penstemon ovatus - verka leva och frodas i en av pallkragarna. Den ser ju inte mycket ut för världen, men i detta inlägget kan du se när den blommar.

Detta var några vårtecken från idag. En dag som kanske inte lockat mig att trädgårdera, men som ändå kunde bjuda på lite vårkänsla. Med datorn i knäet, har jag intagit soffan och hör regnet droppa därute. Nu ska jag promenera ut och se hur våren är hos er. För fler vårtecken, klicka här!

Flit (och en värmande filt)

Det kliar i fingrarna och spritter i benen. Jag har inte tid att arbeta med det jag egentligen arbetar med, utan det är här jag vill vara nu. Det finns massor att göra. Till helgen, till helgen! Då ska jag rensa dammen och fixa med miljön runtomkring. Skissa på spaljéer, som sedan ska snickras. Förhoppningsvis kommer de vita väggarna att grönska så småningom. Städa den lilla uteplatsen.

Sopa och samla de grenar som fortfarande ligger där efter beskärningen av fruktträden. Fixa med krukorna. Det som var vackert då är det inte nu.

Måla bordet.

Låta vara! Baljan som planterades inför advent, se inlägg, ser nu lite mer våraktig ut med sina pärlhyacinter. Den kan få vara såhär ett tag till.

Klippa buxbom! Fortsätta att reparera gräsmattan. Nästa vår kommer förhoppningsvis de vita scillorna att omges av grönska. Det som sticker upp under narcisserna är kermesbär.

Ta bort det lilla staketet och lyfta upp stenplattorna därunder. Ett plank ska byggas, murgröna planteras. 

Ska jag beskära fikonet?

Städa ur pallkragarna och förbättra jorden. Plantera och så nytt. Fixa klätterställningar till bönor. Här är den mesta grönskan bladpersilja som övervintrat. Plocka, plocka!

Städa grusgångarna. Klippa lavendeln. Klippa buxbom. Rensa ogräs.

Rensa planteringarna på självsådder, som kan få sitt hem någon annanstans. Här är det småplantor av den vanliga blodtoppen och en akleja som krukats.

Njuta av det som finns!

Sitta i stolen och lyfta blicken, snart slår fruktträdens blommor ut.

Iallafall sitta i den där stolen då och då. För pauserna behövs också. Fika, läsa tidningen, blunda en stund. Solen värmer, men det kan vara bra att ha en filt till hands. Filt har samma bokstäver som flit, men de är i en annan ordning. Fliten är aktivitet, fix och don. Lek. Att glömma tid och rum när ogräs rensas. Att vara i görandet. Filten är vila, lugn och ro. Värme. Att känna den härliga tröttheten. Att vara i stillhet medan tankarna flyger. Jag sitter insvept i filten och blickar ut: Nej, det är inte färdigt. Det finns mer som väntar. Lockar. Vilken tur! Tänker jag och blir sittandes en lång och härlig stund.


För fler inlägg på temat flit, se här!