tisdag 8 april 2014

Där och då

Efter regn kommer solsken. Nyss hemkommen och snart på väg igen. Men så visar sig plötsligt solen och trädgården glittrar därute. Hinner inte, hinner inte alls. Fast galenskapen bejakas, jag tar en kort runda med kameran. Sedan får jag springa till bussen för att hinna med tåget. Det var då det, i förmiddags. Nu på tåget på väg hem. Anteckningar från mötet skulle kunna skrivas. Boken i väskan skulle kunna läsas. Ögonen skulle kunna slutas för en lite stunds vila. Men nej, inget av det där lockar när jag vet att det ligger bilder i datorn som jag ännu inte sett. Ja, så vad fångade kameran där och då?

Ute på kökstrappan möter mig de små gula penséerna, som nu börjat växa ihop till en matta. En gul sol. 

Här står också en liten vit viol i kruka. Jag har plockat upp den från markplan, en del växter kan behöva ett lyft för att ögonen ska kunna se. Kanske för att näsan ska kunna dofta. Doftar den? Nu börjar jag undra, doftar den likt den lila violen? Det är ingenting jag kan få reda på just i skrivandets stund. Otålig nyfikenhet inträder medan konduktören säger att vi är i Stångby. Jaja...

 En del av julrosorna ser lite trötta ut, lite smutsiga av regnet. Men nya vita kommer.

Julrosorna behöver sol för att riktigt komma till sin rätt. Jag njuter av bilden, för att plötsligt förfäras: NEJ!

Blicken fastnar på bladen! Vilken fräckhet! Vem har ätit? Jag tror jag vet... När jag kommer hem ska jag inspektera området och mer snigelgift ska strös ut. Grrr.

I grusplanteringen ser jag att den lilla fjälldaggkåpan - Alchemilla alpina L. - visar sina vackra blad med en liten vit kant längst ut. Den är så söt! Den stora vanliga (och spridningsvilliga) finns också i trädgården - Alchemilla mollis. På engelska kallas den Lady's Mantle, förmodligen för att vattendropparna samlas på dess blad, men det är en gissning. Jag har också några små rödskaftade daggkåpor - Alchemilla erythropoda - som är en trevlig bekantskap. Var har jag dem? Funderar medan jag skriver. Kanske där, eller... En trädgårdsrunda väntar på att bli gjord!
På bilden anas en diffus pärlhyacint. De börjar klä platsen, det vet jag. Men av detta tog jag inga bilder denna förmiddag. Hur tänkte jag? Förmodligen inte alls.

En liten nyckelpiga i mitten av julrosens blad. Undrar om den lever, kanske ligger där och vilar en stund? Eller inte. (Nu är vi i Lund, närmar oss Malmö.)

När jag klickade med kameran såg jag inte skräpet, utan fångades helt av knoppen som bjuds. Det är en stor lila allium, jag har inte något sortnamn, utan den är en av dessa anonyma som fyndats på växtloppis. 

Tåget kör utan uppehåll till Malmö, meddelas det. Bäst att packa ihop mina pinaler!







10 kommentarer:

  1. Hei! Ønsker meg tepper av fioler. Utrolig vakkert. Det er rart hvordan øynene finner angrep på plantene. Beredskapen settes i sving. Husk å hvile. Ha det så godt! Anne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, och lovar... vilar också. Men de där betten på bladen... ggggrrrrrr
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  2. Åh, vad du skriver medryckande! Det känns, som om man är en osynlig följeslagare till dig.
    Kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Blir så glad av dina rader, känner hur mungiporna åker upp och vill stanna där. =o)
      kram
      Katarina

      Radera
  3. Kul att få åka med en bit. En väl använd stund med dina fina bilder. Det var ett tag sedan jag pendlade med tåg och då hade de flesta inte bärbara datorer, plattor eller ens mobila telefoner. Men det fanns tidningar med trädgårdsbilder redan då :))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Kul att du följde med =o)
      Jag åker rätt mycket tåg och förvisso är det skoj med datorn, men att bläddra i en alldeles ny trädgårdstidning eller dito bok är oslagbart...
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  4. Vilket bra sätt att fördriva en långtråkig tågresa. Själv brukar jag somna ;)
    Vad använder du för gift till sniglarna? MÄrker att de redan börjat mumsa i sig mina tulpanblad. Grrr säger även jag... Antar att den milda vintern gör att vi får ett snigelår i år. Ogilla!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det gör jag också ibland. Slumrar, nästan somnar... ett under att jag inte hamnar i Köpenhamn oftare =oP
      Sniglar, grrrr... Jag använder lite olika fabrikat, inhandlas i vanliga trädgårdshandeln, men det är korn som strös ut och som får sniglarna att känna sig mätta, ja, och så slutar de äta och dör. Det ska vara OK för miljön och äts inte av andra djur. Dock, vet inte hur bra det är nu i regnvädret, om kornen löses upp. Hamnade på denna sida, står om ett alternativ där det ska vara fuktigt. Intressant. http://haggalen.blogspot.se/2012/07/investering-av-nytt-gift-mot.html
      Kanske mer lämpat i vårregnet?

      LYCKA TILL!!!

      önskar
      Katarina

      Radera
  5. Roligt att få resa med dig - både på tåg och i trädgård. Ler igenkännande! Brukar också hitta saker i bilder och fundera; hur tänkte jag där, varför såg jag inte, mm. Och sen triggar det funderingar - var var det nu jag hade... Och sen har jag glömt funderingen när jag ville komma ihåg :)

    Härligt med dina solgula violer/penséer istället för den grå himlen här. Fina bilder!

    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Roligt att du hängde med och vi reser nog i bilder på rätt lika vis också =o)
      kram
      Katarina... som kurar i ett regnigt och grått Malmö

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...