En liten hörna

Längst nere i den lilla lilla trädgården gör jag ett (litet) försök att skapa en hörna som har en känsla av lund. I närheten finns dammen. Päronträdets stam är vacker, dess grenverk strilar ljuset. Trädgårdens gamla fruktträd planterades av tidigare ägare för länge sedan. Nu står de här som en gåva från dem och då. Tack, tack.

Den lilla dammen har jag anlagt. Här ska städas, överhuvudtaget fixas och donas. Men inte nu. Nu antar jag ett selektivt seende och låter blicken vila på grönskan som speglar sig på vattenytan.

I hörnan, där planket (som byggdes i fjor) möter en grannes uthusvägg, har jag planterat några bokplantor, som förhoppningsvis ska bilda en mjuk linje. På de vita/ljusa väggarna kommer så småningom (tålamod, tålamod... jag vet, jag vet) gröna klättrare att klä de hårda ytorna. Göra gränserna mer attraktiva, en känsla av att de är en del av den grönskande trädgården snarare än ett stopp för vandring och ett hinder för tanke. En illusion av gränslöshet. 

Marken ska också snyggas till. Här ligger en del stenar placerade lite hullerombuller. De ligger där i väntan på... Men de verkar inte ha bråttom. Förvisso ger de tyngd åt platsen...

...men tillför också ljus. Tyngd OCH ljus, det är inte alla som kan både och.

De kan också fånga skuggor, bli en plats för lek.

En del mark ligger öppen, tanken är att det ska bli en liten stig så att det går att vandra... Nja, vandra är väl att ta i, för någon längre sådan handlar det ju inte om. Men att det iallafall går att ta några kliv där i grönskan utan att trampa ner någon. Bland växterna finns ormbunkar, rams, stormhatt, allium och krollilja. Bland andra. Växter som blommar nu är julrosor, vit kabbeleka, enkel blodört, vårärt och vit viol. Etcetera. Kanske planterar jag ormögat här, men än så länge får den husera i en kruka som står lite upphöjd på stenarna. Ögon, ögonblick, överblick. Just det.

Fingertandrot växer också här. Jag tror det är två sorter, då den ena är lite lägre och har större blad i relation till blommorna än den andra, som är mer högrest med mindre blad. Exakt vem som är vem och vad vet jag inte, då jag köpt dem på trädgårdsloppis och inte haft koll på namnlapparna. Dock, namn som ges är Cardamine kitabelii och Dentaria ennephylla. De måste vara släkt, ja, kanske till och med samma familj, syskon rentav! Hursomhelst är det grannar här och verkar trivas. Språkar väl med varandra och sin omgivning.

Ja, visst är de vackra! Vilka fynd! På söndag är det dags för STA's växtmarknad. I år har den flyttats från Alnarp till närliggande Hvilan Utbidning, se länk! Kanske ska jag ta mig dit och då söka efter fler växter till min lilla lund, gärna några julrosor, ja, och kanske ännu en fingertandrot, vårtandrot eller vad den nu kan kallas. Vore fint med några mindre ormbunkar eller liknande. Ja, jag vet inte, men om jag ger mig dit är jag säker på är att jag inte kommer hem tomhänt. Här görs nya bekantskaper. Som kan bli till vänner rentav... 

Ha en härlig första maj!

Första maj firas på Blommig fredag. För fler inlägg, se länk!

Flera av någon

Ofta har jag någon av flera. Bara någon, för att få plats. Flera då variationerna lockar. Men det händer också att jag har flera av någon. Som här, då en grupp narcisser bildar en egen kör. Det är Thalia. Såväl färgen som formen tilltalar mig. Jag är inte ensam. Vi är många som faller för narcisser som denna, vars färger skiftar i blekaste gult till vitt. Blommorna är ofta små, skira i sitt uttryck. Leker med ljus och skugga, där de står i rosenhäcken.

Jag slår mig ner, lägger upp fötterna på den gamla korgstolen och låter blicken vila på dessa narcisser, som sticker upp ur ett grönskande hav av flocknäva och annat som ännu ej visar blommor. Vackert så. Rosornas grenar är med och leker.

I bakgrunden, på andra sidan gräsmattan, kan de blå scillorna anas. De är också flera av någon, väldigt många av samma. Just scillor är nog sällsynta i ental, fåtal. Vilken tur!

Bästa vänner!

Jag pysslar med växterna i mitt lilla trädgårdsskafferi, som finns där mellan ligusterhäck och plank.

En del har övervintrat här, medan andra fick vara i pallkragarna. Nu planteras växterna om, får ny jord och näring. Det tar tid, får ta tid. Jag hälsar på dem alla.

På hyllorna står frösådder av nävor, blodtoppar och annat. Småplantor av lavendel är värdefulla, då jag ibland behöver fylla på tomrum i rundeln. Här finns också sticklingar av den gröna helgonörten - Santolina rosmarinifolia.

Jag tog dem då jag tidigare i år beskar plantan. De verkar ta sig bra. Vårdar dem ömt, för jag älskar denna helgonört som bjuder vaniljgula knappar.

Nedan några hinkar med sticklingar från den rödbladiga flädern, brokschersminen - Philadelphus lemonine - och fikonet, som förmodligen är ett bornholmsfikon. 

Jag är rätt bra på att ta sticklingar. Jo, faktiskt! Det finns en massa saker jag inte är bra på, men sticklingarna lyckas jag oftast med. Varför? Kanske är det rådet jag en gång fick att sätta de små pinnarna längs kärlets kant, dvs inte mitt i krukan. Det sas att motståndet som väggen gav skulle stimulera tillväxten mot jorden. Ja, jag vet inte. Men hursomhelst lyckas det oftast. Sedan får de stå såhär i halvskugga, vattnar lite då och då. Lämnar dem annars i fred.

Murgröna, så lätt att flerfaldiga. Liksom vildvinet.

Variationer av alunrot. Rätt medtagna plantor fyndades till billig peng under senhösten och stoppades ner i pallkragarna. De ser rätt eländiga ut, har nu fått flytta till ny jord och återhämtning. Jag ska göra om en plantering och då hoppas jag dessa vill vara med och leka.

Är det en malört?

Mjuka sammetslena blad. Vem är du?

Allt får inte plats på hyllorna. Oliven, som jag trodde var död, visar liv nere vid foten. I den svarta hinken växer något, jag vet inte vad. Kanske är det ogräs jag göder. Kanske inte. Nedan skymtar också bäcktisteln - Cirsium rivulare 'Atropurpurerum' - som jag räddade från en plantering i somras. Bladen var nästintill uppätna av något, någon. Förmodligen några. Liksom söndrade, inte alls som efter sniglarnas måltider...

Så här såg den ut då jag grävde upp den, stackars bäcktistel! Vad/vem kan det vara som angripit plantorna så? Vet du?

Jag är där i skafferiet och pysslar. Tänker att en del av det som står där på hyllorna ska hamna i den egna trädgården, medan annat flyttar till andra trädgårdar. Så hamnar nytt här. En del som gåvor, såsom jordgubbsplantorna från A...

...och den lilla plantan kråkklöver - Potentilla palustris - från B. Den ser onekligen klen ut. Men lever. Tack och lov! (Snöret? Ett försök att spjäla ett "benbrott" förra sommaren =oP)

Då jag vandrar runt ser jag alla dessa gåvor, men också alla fynd från loppisar och marknader. Flera kommer från Alnarp. Som sockblomman med blekgula blommor - Epimedium x versicolor 'Sulphureum'...

...Sjömanshjärtat - Dicentra cucullaria - och...

...fingertandroten, som jag verkar ha två sorter av. Namn som figurerar är Cardamine ritaibelü och Dentaria enneaphylla. Plantorna ser lite olika ut, nej, om detta gör jag nog ett eget inlägg.

Hursomhelst, alla dessa växter! Variationerna! Nya upptäckter samsas med gamla bekanta. Ovanligheter med vanligheter. Allt och alla värdefulla på olika och lika vis. 

Fler inlägg på temat, se länk.

Fånga dagen innan kvällen tar över

I den stund då den sena eftermiddagen hälsar på kvällen leker penséerna med solen.

Det är tre olika sorter, men ljus och skugga skapar fler variationer än så.

Strandirisens blad sticker upp som smala spjut bland annat som visar grönt. I bakgrunden, bakom pergolans vägg, skymtar blått...

 Det är pärlhyacinterna som nu klär den lilla grusplanteringen.

Deras blad skapar en röra på en plats som är tänkt att vara lugn. Efter blomningen ska jag gräva upp och flytta dem till ett bättre läge.

Nedanför zinkbaljan vita violer.

Det började som en liten planta, som sedan flerfaldigat sig och nu finns de lite överallt. Ofta där grönska möter sten.

Buxbomshäcken ska beskäras. Lavendelrundeln likaså. 

Våren är full av händelser. Som väntar. Men som också är nu. Jag lägger ner sekatören och låter spaden stå där den står. Går en runda, slår mig ner. Låter blicken vandra. Det är en speciell stund då ljus och mörker möts. Med kameran i hand försöker jag fånga dagen innan kvällen tar över, men strax är den här. Det blir kyligare och jag går in.

En bråkdel... o så kommer en humla!

Jag pysslar, fixar och donar. Den där "att göra-listan" är längre än lång och under en dag hinns förvisso en del, men långt ifrån allt. En bråkdel. Konstigt ord! Att räkna med bråk, utan att kivas, liksom. Den stora summan blir till delar, där en hel del påbörjas och något till och med blir klart. Denna trädgårdssöndag, som bjuder på sol och värme, blir till såväl aktivitet som vila. 

Blicken landar på de blå hyacinterna som står i en zinkbalja. Det känns inte rätt. Något är fel. Men vad? Så kommer en humla...

...och berättar för mig det jag inte tidigare visste. Omplantering till lerkrukor. En hamnade på kökstrappan, där man nu möts av väldoft. En stark doft, som känns bra utomhus. Inomhus skulle det bli för mycket. Tror jag.

Jag krukar plantor som övervintrat i pallkragar. Det tar tid. En del hamnar på hyllorna i mitt lilla "trädgårdsskafferi".

På bilden ovan anas självsådder av sanguisorbor. Kanske är det den vanliga blodtoppen som flerfaldigat sig, men det skulle ju kunna vara någon av de andra. Det är bara att vänta. Och se. Här står också en okänd planta med långa mjuka blad. Då jag frågar efter namn, svarar den inte. Men den verkar trivas. Vad kan det vara för någon? Vet du?

Bland de övervintrade blir jag glad då jag ser att mina plantor av bäcktistel - Cirsium rivulare 'Atropurpureum - ser välmående ut.

De ska plantera ut. Jag går och kollar läget på platsen. Den svarta nysroten - Veratrum nigrum - visar sina speciella blad. Vackert! Noterar också att murgrönan, som ska klä planket, kan behöva lite hjälp på traven genom att bindas upp. En till punkt på listan. Jojo.

Jag går runt med en del plantor, provar mig fram. Kanske här, kanske där. Här är det ormögat - Omphalodes vena - det gäller. Kanske plantera nära dammen bland scillorna...

Vilken fantastisk fångare av ljus den är! Såväl blommor som blad lyser.

Det går fort nu. För någon dag sedan inte utslagna. Nu lyser det rött!

Narcissen 'Thalia' visar flera blommor.

Under fänrikshjärtans vackra bladverk anas rosa.

Akleja. På gång.

I kvällen ser jag hur balkansipporna - Anemone blanda - fångar ljuset.

Söndag blir till måndag. Gårdagen känns i kroppen, musklerna är fortfarande yrvakna och smått medtagna efter "trädgårdsgympan". En skön trötthet, som inte skulle hindra fortsatt aktivitet om nu bara kalendern tillåtit. Men idag är, som sagt, måndag. En dag för annat. Fast det finns ju en stund här, ett ögonblick där. Små delar av helheten... En del bråk kan bli till möjligheter!