En bråkdel... o så kommer en humla!

Jag pysslar, fixar och donar. Den där "att göra-listan" är längre än lång och under en dag hinns förvisso en del, men långt ifrån allt. En bråkdel. Konstigt ord! Att räkna med bråk, utan att kivas, liksom. Den stora summan blir till delar, där en hel del påbörjas och något till och med blir klart. Denna trädgårdssöndag, som bjuder på sol och värme, blir till såväl aktivitet som vila. 

Blicken landar på de blå hyacinterna som står i en zinkbalja. Det känns inte rätt. Något är fel. Men vad? Så kommer en humla...

...och berättar för mig det jag inte tidigare visste. Omplantering till lerkrukor. En hamnade på kökstrappan, där man nu möts av väldoft. En stark doft, som känns bra utomhus. Inomhus skulle det bli för mycket. Tror jag.

Jag krukar plantor som övervintrat i pallkragar. Det tar tid. En del hamnar på hyllorna i mitt lilla "trädgårdsskafferi".

På bilden ovan anas självsådder av sanguisorbor. Kanske är det den vanliga blodtoppen som flerfaldigat sig, men det skulle ju kunna vara någon av de andra. Det är bara att vänta. Och se. Här står också en okänd planta med långa mjuka blad. Då jag frågar efter namn, svarar den inte. Men den verkar trivas. Vad kan det vara för någon? Vet du?

Bland de övervintrade blir jag glad då jag ser att mina plantor av bäcktistel - Cirsium rivulare 'Atropurpureum - ser välmående ut.

De ska plantera ut. Jag går och kollar läget på platsen. Den svarta nysroten - Veratrum nigrum - visar sina speciella blad. Vackert! Noterar också att murgrönan, som ska klä planket, kan behöva lite hjälp på traven genom att bindas upp. En till punkt på listan. Jojo.

Jag går runt med en del plantor, provar mig fram. Kanske här, kanske där. Här är det ormögat - Omphalodes vena - det gäller. Kanske plantera nära dammen bland scillorna...

Vilken fantastisk fångare av ljus den är! Såväl blommor som blad lyser.

Det går fort nu. För någon dag sedan inte utslagna. Nu lyser det rött!

Narcissen 'Thalia' visar flera blommor.

Under fänrikshjärtans vackra bladverk anas rosa.

Akleja. På gång.

I kvällen ser jag hur balkansipporna - Anemone blanda - fångar ljuset.

Söndag blir till måndag. Gårdagen känns i kroppen, musklerna är fortfarande yrvakna och smått medtagna efter "trädgårdsgympan". En skön trötthet, som inte skulle hindra fortsatt aktivitet om nu bara kalendern tillåtit. Men idag är, som sagt, måndag. En dag för annat. Fast det finns ju en stund här, ett ögonblick där. Små delar av helheten... En del bråk kan bli till möjligheter!