Ett virrvarr som får mig att stanna upp en stund

Det är alldeles stilla i kvarteren. Fönster står öppna på vid gavel för att välkomna den lilla svalka som utomhus kan bjuda. Men luften är varm denna sommarmorgon efter sommarnatt. Det är en morgon som pockar på uppmärksamhet, som inte alls vill låta mig sova och som får mig att stiga upp utan egentlig anledning. Sömnig, men samtidigt pigg. Nej, kanske inte pigg, men ändå... vaken. Jag kikar ut genom det öppna fönstret och ser att stockrosorna strax utanför visar såväl knoppar som en hel del blommor.

Längre ut i trädgården blommar rosor, kaprifol och lavendel. (Den mörka rosen är Charles de Mills).

 Jag öppnar dörren till kökstrappan, än fler stockrosor står här.

Lyfter blicken och ser hur brokschersminen - Philadelphus lemoninei 'Belle Etoile' - lyser tillsammans med ängsnävan - Geranium pratense.

Iklädd ett morgonrufs, som liksom "stajlat" sig själv, lockas jag ut i trädgården Det är alldeles tyst, nästan magiskt så här i staden. Men riktigt tyst är det inte, det råder full aktivitet i det synes stilla...

Jag slår mig ner under pergolan och blickar ut mot den närliggande planteringen. Nyss var här ett blått hav av strandiris, se inlägg. Så är det inte nu. Strandirisens fröställningar är fortfarande gröna, men snart lyser de i koppartoner. Redan nu finns små inslag av brända toner i det som annars är grönt och nästan skiftar i blått och grått. Trädgårdsstormhatten - Aconitum x cammarum - bjuder snart blå blommor, men redan nu är den vacker.

 Ur fokus och då lyfts lavendelrundeln i bakgrunden fram.

Strandirisens blad dominerar, men flenörten - Schrophularia nodosa - låter sig inte skrämmas.

 I ett lite annat ljus.

I bakgrunden skymtar den vita hängpimpinellens - Sanguisorba Tenuifolia 'Stand Up Comedian' - fantastiskt vackra gren- och bladverk.

Är detta vackert? Egentligen? Det är rufsigt, det är inte sött precis.

Inga blommor som förför, ingen som egentligen pockar på uppmärksamhet. Men ändå sitter jag där och låter blicken vila just här. Jag ser och får syn på allt mer.

Säkert alltför rörigt, kan tyckas. Inget märkvärdigt alls, kan tänkas. Men... även om det var trädgårdens mer färg- och doftglada invånare som lockade mig ut, så är det detta virrvarr av obetydligheter som får mig att stanna upp och vilja vara kvar en stund till.

Med ögon känsliga för... fluff.

Morgonstund. I förra inlägget kväll och grusträdgården badade i sol. Nu, som sagt, morgon och trädgården är annorlunda. Nu är det gräsmattan, som skymtar som ett ljusgrönt hål som solbadar, medan annat är lite mer yrvaket.

Det är ofärdigt. Jag ser behov av fix och don överallt, men... Jag är också nöjd  med en del. Tycker om lavendeln som bjuder doft och lugn i virrvarret. Tycker också om buxbomen som blev klippt rätt nyligen. Gillar att gå från rum till rum, att "gräsmatterummet" endast anas, men inte kan ses. Att trädgården inte är överblickbar. Tycker om all grönska, där blomningen gärna får vara lågmäld.

Som sagt lavendel. I mängd. Massverkan. En rundel. Den vita doftpionen är på gång. Jättedaggkåpan som bildar kant mot grusgången börjar bli till ett fluff... Egentligen tycker jag den är som vackrast precis innan. Jag är ingen fluffig person, tänker jag då jag betraktar bilderna. 

Morgonsolen lockar mig ner mot gräsmattan och den del av trädgården som är än mer lummig, än mer grön. Precis vid dess början, vid den trånga ingången, frodas kermesbäret - Phytolacca americana - som nu visar skir blomning. Mycket grönska som lyfter blommorna. Och vice versa. Just det.

Blomman skapar ännu en, som skugga på bladet.

Nere vid dammen. Här behöver städas, men inte för mycket, för jag vill ha en känsla av natur. Dock, ta bort en del som inte fungerar, exempelvis några strandiris - Iris sibirica - som inte trivs i det alltför skuggiga läget. Mycket grönt. Inget fluff.

I den lilla hörnan där jag försöker skapa en upplevelse av lund har nu en av krolliljorna börjat blomma. Fler knoppar lovar mer. Jag får anledning att återkomma...

Planteringen vid planket ska göras om. Flera förändringar på gång, då det som jag trodde skulle växa sig lågt blivit högt och tvärtom. Dessutom har en del blivit väldigt yvigt och dränker nu annat. Nåväl, noterar att stjärnflockorna blommar. En del kan bjuda många blommor utan att bli fluffiga. Hm.

Vänder blicken mot rosenhäcken och ser hur honungsrosen blir smått magisk i ljuset med den mörka ligusterhäcken i bakgrunden. Fluff behöver lugn... Eller rättare sagt, jag behöver lugn.

För det kan annars bli för mycket: Fluff, fluff, fluff...

Fluff, fluff...

För mycket... fluff. Men också vackert i sina delar, som här:

Det kan bli för mycket fluff. För mig som behöver lugn i grönska. Kanske handlar det också om att de gröna pauserna speciellt behövs i den lilla lilla trädgården, där alla språkar med alla. Men förmodligen är det så att vi är olika: En del av oss vill ha mycket blomning och gärna storslagen i såväl former som färger. Medan andra, som jag, upplever trädgården mer som ett grönt rum med ögon känsliga för... fluff. Eller kanske känsliga för grönt...

...och visst kommer jag att tänka på Barbo Hörbergs "Med ögon känsliga för grönt". Nu hör jag melodin i huvudet, hennes röst som sjunger. På svtplay ligger en dokumentär om henne, den är endast möjlig att se till och med på söndag den 5 juli, se länk!

Viggo sjunger med. Jag nynnar jag också, men då tittar Viggo på mig som om han undrar över om jag vet vad jag gör och - framförallt - hur jag låter.

Ja, och det vet jag inte. Men en sak vet jag, han är inte fluffig precis =o))

Juni blir juli... och en framgång!

När juni blir juli anländer sommaren. Som den ska vara. Det är tidig kväll och ljuset vandrar, vilket gör att trädgården ständigt skiftar i uttryck. För en stund ligger gräsmattan och rosorna i skugga, medan grusträdgården där bakom strålar.

Charles de Mills.

Men även i grusträdgården bjuds skiftningar.

På bilden ovan till höger skymtar brokschersminen - Philadelphus lemoninei 'Belle Etoile' som doftar fantastiskt.

Lavendeln börjar spricka ut och sprider väldoft i mängd.

Trädgården tycks vimla av humlor, det känns som de är ovanligt många i år. Här är det stäppsalvian - Salvia nemorosa 'Caradonna' - som får besök.

Omtyckt av humlorna är också flenörten - Schrophularia nodosa - och styvfingerörten - Potentilla recta sulphurea 'Citrina'.

Kväll under pergolan, vars vägg blir alltmer grönskande av blåregn. Hoppas taket börjar kläs i sommar. Tanken är...

...att det ska bli ett grönt rum, ett lummigt rum. Så småningom. Men en del växer väljer att växa i sakta mak, medan andra jagar på i raskt takt. Som när jättedaggkåpan och lavendeln väljer att mötas...

...och strunta i grusgången som ligger där inunder. Fram med sekatören, fram med gång. Framgång!