Bagateller i ett virrvarr

Vaknar till gråväder, kikar ut och noterar blåsväder. Skulle kunna bli regnväder. Utomhus lockar inte just nu, stannar här inne och bläddrar bland bilder. Ser ditt och datt, några bagateller bara. Som här då brunnävan - Geranium phaeum var. lividum 'Majus' - lutar sig mot, eller kanske stödjer, anagramsbräckan - Tellima grandiflora.

Nävan är rätt klen till sitt växtsätt, lägger sig gärna över omgivningen. Jag får nog flytta den.

Kanske hit. I bakgrunden lavendelrundeln, sedan daggkåpor, stjärnflockor, aklejor, anagramsbräcka, den vanliga brunnävan, olika kärleksörter... och kirskål.

På förra bilden en ligusterhäck som bakgrund, nedan är det buxbom. Ett litet fågelbad står på en pelare som döljs av grönskan. 

Backar med kameran, nu kan även den bruna tulkörten - Vincetoxicum rossicum - anas i förgrunden.

Från ett annat håll, kermesbäret - Phytolacca americana - i förgrunden. I bakgrunden skymtar allium. Okänt namn, loppisfynd. Rätt stora bollar i en lila ton. Den andra bilden känns något missvisande, alltför röd/purpur. 

Många humlor i år, ofta på kermesbäret...

...och än oftare på bäcktisteln - Cirsium rivulare 'Atropurpureum' - som verkar vara en riktig insektsmagnet. Den lockar kameran också, förmodligen en av de mest fotograferade växterna sedan den flyttade hit under försommaren.

Nu börjar en del av dess blommor ge löfte om frösådder.

Några nedslag som framförallt visar småblommare i toner av lila, purpur och vinrött. Grönskan och daggkåpans ljust gula flor lyfter det hela. En mångfald, flerfald. Inget storslaget precis, de enskilda växterna nog kan upplevas som bagateller i ett virrvarr, ett virrvarr som jag trivs med.

Nu blommar päronträdet!

- Nu ljuger du allt! Det är förmodligen det där Samvetet, som genom den Inre Dialogen försöker få mig att välja den Rätta Vägen... Mm, nja, njo, jo, det gör jag. Ljuger alltså. Men bara litegrann och alldeles lagom mycket, försöker jag i en förhandling där motparten inte riktigt vill ge sig. Avsaknaden av "det i" kan väl inte vara den allvarligaste av lögner, mitt argument sågas direkt och jag tvingas lyssna på en lång harang av anklagelser om falsk marknadsföring, att jag faktiskt lurar eventuella läsare av detta inlägg. Oj då. Bäst att ställa tillrätta. Kanske, som är brukligt i pressen, göra ett sådant där litet tillägg som knappast syns och märks, men som ändå finns. Som här: Nu blommar det i päronträdet! Och det är alldeles sant, jag lovar. 

Nu tillbaka till själva inlägget. Bilder från alldeles nyss. 

Honungsrosen - Rosa Helenae hybrida (tror jag det är) - klättrar i päronträdet. Flera blommor och än fler knoppar.

Det är vackert! Den skira rosen vävs ihop med grönskan tillsammans med den mörka stammen och grenverket.

Rosen slingrar sig runt stammen och möter kermesbäret.

Blommorna växlar i vita-gula-aprikosa toner.

Trädet och rosen, de är vackra tillsammans och även om rubriken inte är alldeles sann, är den heller inte en absolut lögn. Tänker jag.

Smultron smakar som schersmin doftar

I den tidiga morgonen ligger större delen av trädgården i skugga. Det är bara litegrann som lyser, framförallt är det brokschersminen - Philadelphus lemoninei 'Belle Etoile' som tar plats.

Busken är uppstammad och min strävan är att den ska vara en boll. Lite rufsig nu, borde klippas. Fast de blir nog sedan, då blomningen är över. Dock inget som hindrar att jag klipper och stramar upp ligustern, som anas till vänster i bild.

Från ett annat håll, med ryggen mot hus och plank. Resten av trädgården ligger i skugga.

Hon sträcker sig mot solen och doftar...

...smultron. Några är mogna, jag pockar och stoppar i mun. Smultron smakar som schersmin doftar.

I trädgården finns ännu en schersmin, en småblommig med namnet Philadelphus 'Dame Blanche'. Hon står vid det nya planket, där solen också leker i den tidiga morgonen.

Buskarna är rätt klena, men det beror förmodligen på att jag flyttat dem flera gånger, senast alldeles nyss.

Doften är här mer diskret, men kanske beror det på att de närliggande rosorna dominerar platsen, ja, min näsa. Även här en känsla av smultron. Smaken dröjer sig kvar i munnen, men jag får vänta lite till innan bären blivit riktigt mogna och smakrika. Jordgubbar, köpta, står på köksbänken. Sommarfrukost väntar.

Öppna Trädgårdar - Söderslätt

Jag vandrar ut och in, runt, fram och tillbaka. Det är en liten by på Söderslätt, flera trädgårdar hålls öppna för besök. Jag har varit här förut, gjort inlägg om en del av dessa trädgårdar tidigare. Då många bilder, beskrivande bilder. Nu bara några nedslag. 

"Skulpturen" får mig att tänka på Milles och statyn Människan och Pegasus, som står i Slottträdgården i Malmö, se här.

En växthusdörr står på glänt. Det är vackert med den mjuka blå linoljefärgen mot grönskan.

Del av en trappa som blivit en hylla. Härligt självklart och till synes utan ansträngning.

Stängslet håller oss ute. Den glada hunden hålls inne.

 Vallmo. Såklart.

Vilsamt.

Trädgårdarna bjuder variationer och berättar om dem som bor och lever här. Blivande fotbollsproffs?

Från åker till trädgård. Det har gått tre år sedan de satte de första spadtagen, berättar ägaren. Den öppna slätten ligger granne.

Det var än vackrare i stunden. 

Denna ros blev Årets POM-ros 2013. Det är Skedarosen, mer om den, se här!

Hus.

Torparväxter samsas med rariteter och byns trädgårdar visar såväl det pedantiskt skötta och tuktade som det mer avslappnade och vilda. Växter återkommer, det ges och fås mellan trädgårdarna i byn. På längre håll också, jag kan se avläggare från den egna trädgården här och där. Denna gång var det en alunrot som fick flytta till byn. Några nävor följde med mig hem till stan.

Charles de Mills

Rosornas tid. Nej, inte krig. Utan tid. Nu blommar den och den och... I rosenhäcken är det framförallt Charles de Mills som fångar min blick. Och näsa. Det är en gallica som är vacker på många vis, framförallt blommornas form och färg. Den doftar. Härligt med rosor som doftar. En nackdel är att grenarna är något veka för att bära upp blommorna. Jag binder upp den och låter det närliggande päronträdet hjälpa till.

Bäcktisteln - Cirsium rivulare 'Atropurpureum' står på andra sidan gången bakom (ja, här framför) buxbomshäcken. Buxbomen skapar förhoppningsvis lite lugn och struktur i virrvarret. Tisteln och rosen samtalar väl med varandra.

Jag backar med kameran, nu syns allium, mörk stjärnflocka, brunnäva, kärleksört etc. Till höger skymtar gräsmattan bakom kermesbäret.

Vid rosens fötter den lilla flocknävan - Geranium 'St Ola', en utmärkt marktäckare. Nedan ur fokus, suddig, det är ju rosen det ska handla om, men...

...det känns onekligen orättvist att lilla nävan inte ges en chans att visa upp sig. En annan vinkel, se här!

Lyfter blicken där jag står på gräsmattan. 

I den lilla lilla trädgården... Ja, här pratar alla med alla. I bakgrunden kan den mörkt röda stjärnflockan anas. I förgrunden en gräsmatta som är... gräslig, fniss. Nej, kunde inte låta bli. Hursomhelst, den är - ett av - sommarens projekt. Den ska göras tät och fin. Den ska återta sin runda form. Den ska... Ska den!

I häcken slingrar sig också en kaprifol, den visar än så länge endast grönt. Charles de Mills visar flera blommor och än fler knoppar.

Varje blomma är ett underverk.

Charles de Mills möter den ljusare rosa Geshwinds Nordlandsrose, som...

...i sin tur möter... Nej, nu skulle det handla om Charles de Mills, som nu lyser och doftar där den står i rosenhäcken. Försommar har gått mot sommar med raska steg, tempot är nästan för högt. Se där! Se här! Se... och dofta!