Bagateller ges plats

Här några nedslag i datorns album,  några bilder från den senaste tiden som blivit över medan andra valts till inlägg eller hamnat i papperskorgen. Några bagateller som nu ges plats. 

Anomali

Ibland beter sig växterna inte enligt plan, de följer inte de givna instruktionerna utan tar egna initiativ och visar prov på nya möjligheter. Så gjorde rosen Winchester Cathedral, som är en helt vit ros vanligtvis, men som nu visade något annat.

Här en bild hur den "ska" se ut.

Hjärta

Kikade mig omkring Såg plötsligt. Kanske är det ett blomblad från rosen ovan som landat i det lilla fågelbadet, kanske från en annan ros. Hursomhelst, ett hjärta flyter bland rost och sten.

Smått
Strax intill fågelbadet, bland småsingeln växer trampnarv - Sagina subuluta.

Dess blommor är nog de minsta här i trädgården. 

Problemlösning

Kanske inte ett jättestort problem om man tänker på vilka problem som faktiskt finns. Nej, verkligen bara en bagatell, men ändå. Ljuslyktor utan lock/tak samlar lätt vatten och annat vid regn och rusk. Gamla konservburkar i glas har lock som enkelt tas av och på. 

Namnlapp

Denna pelargon är ny för i år, den heter...

... P. iocastum, något jag vet då den - av någon i pelargonsällskapet - prydigt skrivna namnlappen är kvar. Att veta namnet på trädgårdens invånare kan verka onödigt för en del, men för mig - och andra - skapar vissheten ett betydelsefullt mervärde.

Kalas

Dessa glupska typer har kalas på trädgårdsstormhattens knoppar. Förmodligen mjölkar de löss, men jag vet inte säkert. Borde jag veta något som jag inte vet?

Nåväl, trädgårdsstormhatten - Aconitum x cammarum - verkar inte ha tagit någon skada, utan lyser vackert blå. 

Den är underbar den där stormhatten, väl värd ett eget inlägg då den nu klär platsen med flera plantor och stänglar som lyser i solen. Ja, för idag lyser solen efter några dygn med grå- och regnväder. Det kommer förmodligen att hända rätt mycket därute nu då växterna druckit sig mätta och solen ger dem ny kraft. Det blir ännu en runda med kameran, där nya skeenden blir till bilder. Bilder som direkt pockar på att användas, visas och berättas om. Ja, och så en del som läggs på hög, bagateller i väntan på att någon (hm, jag) tar tag i dem och låter dem få ta plats. Som här.

Smycka inomhus med utomhus

Gå en runda med saxen i hand, se vad som som kan låta sig fångas. Ta in, föra samman likt och olikt, se vad det blir. Sätta i vas och glas. Att smycka inomhus med det som utomhus bjuder gjordes inför denna helg, då långväga kära gäster väntades. De har nyss åkt. Saknad, men också en skön känsla av lugn och ro efter några dygn med härliga möten, prat och skratt. Regnväder därute, nu vila i soffan och i bilderna.

Denna bukett står nu på matbordet och här möts blodtopp - Sanguisorba officinails, ljus blodtopp - Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna', grön helgonört - Santa rosmarinfolia och månskensnepeta - Nepeta goviana 'Zaskar Dragon'. Här finns också lavendel, mynta och stäppsalvia.

Liten bukett i glas till gästrummet innehåller ljus blodtopp - Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna', lavendel, grön helgonört - Santa rosmarinfolia, månskensnepeta - Nepeta goviana 'Zaskar Dragon', indisk fingerört - Potentilla hep. 'Helen Jane' (eller är det Potentilla nepalensis 'Miss Willmott, tycker de två fingerörterna ser likadana ut) och mynta.

Lite överblivet från de andra buketterna på kökshyllan.

Väldoftande kaprifol hamnade på en fönsterkarm. Kaprifolen är i sig så uttrycksfull med flera färger och former. Får stå själv och inte samsas/krocka med andra.

I ett annat fönster, jättedaggkåpa. Den samsas väl med andra, men också härlig så här.

Små glasvaser fylls och sätts samman i grupper...

...som här. En bild tagen nyss. 

Viggo på soffryggen blickandes på lavendel och två sorters blodtopp. Nja, det där är väl inte riktigt sant, det är nog inte blommorna som fångar hans intresse. Han undrar förmodligen var de härliga gästerna tog vägen och om de inte kommer åter snart... Vänta och se, ha koll, vänta, se, ha koll... Gäspar. Ögonen sluts. Öppnas. Sluts. Nu har han somnat. Jag gäspar.

En morgon med en suckande Lista och ett missförstått Mål

Idag är en dag då jag ska göra massor, hinna med mycket och bli klar med än mer. Idag är en dag då det där snacket om resan, processen och leken är rena rama struntet, för idag behöver jag vara målinriktad och bli klar med fix och don, städ och tvätt, handla... Vara sådär effektiv. Men så känner jag att det är absolut nödvändigt att prioritera en liten trädgårdsrunda med kameran i hand. Det är viktigt att känna in och följa sina känslor, det vet nog både du och jag. Så jag känner. Och följer. 

Den blå pricken? 

En liten fjäril som inte ville sitta still även om jag bönade och bad.

Här ser den ut som en blomma.

Alla fönster är öppna, det är en varm dag efter en varm natt efter en varm kväll efter... "Klippa bort det vissnade" läggs till på Listan.

Kaprifolen doftar...

...så också luktärterna.

En trollslända i lavendelrundeln.

På stolen en filt. Filt. Flit. Nästan samma ord. Filten får ligga kvar medan jag letar efter fliten.

Underbara blodtoppen - Sanguisorba 'Pink Tanna'.

Underbara trädgårdsstormhatten - Aconitum x cammarum.

Jag går in. Lägger ifrån mig kameran. Kikar ut genom de öppna fönstrena. Tar fram kameran igen. Några vyer.

Klippa gräset, ansa daggkåpan, kanske ta bort en del av nävornas fröställningar. Rensa ogräs. Allt hamnar på Listan, som redan är lång. 

Effektiv? Det sägs att man kan skilja på yttre och inre effektivitet, där den förra är att göra rätt saker., något som får mig att inse att detta jag gör nu kanske inte så effektivt i relation till Listan och Målet. Men så finns ju den där inre också, som handlar om att göra saker rätt... Aha! Förvisso kanske jag valde fel sak, men den felvalda saken utförd på ett rätt OK vis (hoppas jag) visar således prov på någon slags effektivitet. Kanske missförstod jag det hela, men strunt samma! Jag känner mig nöjd med min tolkning, ja, faktiskt rätt flitig. Allt medan Listan suckar i sin längtar efter handling och Målet känner sig missförstått.

Turen går längs havet... och möter Hilma af Klint

Från Baskemölla vandrar vi till Simrishamn. Turen går längs kusten. Det är en gråvädersdag, regnet kan anas, men anländer inte. Solen finns där någonstans, ljuset är magiskt. Brända varma toner möter havets och himlens blå- och gråtoner. 

Stenen är inte naken.

Apropå förra inlägget och röda inslag =o)

Liknande färger på så olika vis.

Stråna vajar i vinden.

Blicken stannar upp. Det är som en målning. Olja? Kanske akvarell.

Rörelse.

Fötterna sjunker ner i den mjuka sanden. Stenarnas runda och släta ytor bjuder mig att plocka upp någon och hålla den i handen en stund, för att strax låta den falla till marken igen.

Naturen bjuder också rosa.

 En del står mer stadigt medan andra flyger i vinden.

Former och färger leker.

Snart når vi Simrishamn.

Jag bläddrar bland bilderna och fastnar för denna. Vilka färger! Liv, rörelse. Och lugn.

Igår besökte jag Louisiana, där jag bland annat såg konstverk av Hilma af Klint. Klickade några gånger med min dåliga mobilkamera. Här detaljer, där färger möts och lever. Får mig att känna sanden mellan tårna igen. Havet, himlen.

Ja, så möts olika upplevelser, går in i varandra och skapar något eget. Som sedan möter något annat och... Utan början, utan slut. Inte linjärt, inte statiskt. Inom mig dansar nu - bland annat - promenaden i Baskemölla med vandringen längst havet på Österlen med Hilma af Klint på Louisiana med husets tegel, målning av trädgårdsmöbler och annat här hemmavid. Vad blir det härnäst? Jag vet inte. Än. Men så fort det slutat regna ska jag cykla till biblioteket och hämta böcker om Arts & Crafts och Bloomsburygruppen...