Från Baskemölla vandrar vi till Simrishamn. Turen går längs kusten. Det är en gråvädersdag, regnet kan anas, men anländer inte. Solen finns där någonstans, ljuset är magiskt. Brända varma toner möter havets och himlens blå- och gråtoner.
Stenen är inte naken.
Apropå förra inlägget och röda inslag =o)
Liknande färger på så olika vis.
Stråna vajar i vinden.
Blicken stannar upp. Det är som en målning. Olja? Kanske akvarell.
Rörelse.
Fötterna sjunker ner i den mjuka sanden. Stenarnas runda och släta ytor bjuder mig att plocka upp någon och hålla den i handen en stund, för att strax låta den falla till marken igen.
Naturen bjuder också rosa.
En del står mer stadigt medan andra flyger i vinden.
Former och färger leker.
Snart når vi Simrishamn.
Jag bläddrar bland bilderna och fastnar för denna. Vilka färger! Liv, rörelse. Och lugn.
Igår besökte jag Louisiana, där jag bland annat såg konstverk av Hilma af Klint. Klickade några gånger med min dåliga mobilkamera. Här detaljer, där färger möts och lever. Får mig att känna sanden mellan tårna igen. Havet, himlen.
Ja, så möts olika upplevelser, går in i varandra och skapar något eget. Som sedan möter något annat och... Utan början, utan slut. Inte linjärt, inte statiskt. Inom mig dansar nu - bland annat - promenaden i Baskemölla med vandringen längst havet på Österlen med Hilma af Klint på Louisiana med husets tegel, målning av trädgårdsmöbler och annat här hemmavid. Vad blir det härnäst? Jag vet inte. Än. Men så fort det slutat regna ska jag cykla till biblioteket och hämta böcker om Arts & Crafts och Bloomsburygruppen...
Så vakre bilder du har tatt! Fargene på bildene dine er omtrent som de du så på Louisiana. Vakre varme, brente farger. Det er spennende å sammenligne på den måten når fotografier og malerier ligner på hverandre :-)
SvaraRaderaHa det godt!
Tack!
RaderaJa, plötsligt såg jag havet och stranden, det där ljuset i målningen. Upplevelser hänger ihop och påverkar varandra.
Allt gott!
/Katarina
Ooohh så vackra bilder och färger, sommarfärger eller om jag vill smaka på ordet sensommarfärger... Vill tillbaka till Österlen med kameran som sällskap. Favoriten blir ändå den varma sanden mot det dovt grönblågrå havet och himlen - länken till Hilma. Ja den samlingen blir jag lockad att se. Bilden ger den där lockande känslan av att sitta där och se, och inte se för den delen. Bara låta blicken försvinna och ljuden bli närvarande...
SvaraRaderaTack! Kram, Carina
Tack!
RaderaInstämmer, det är den bilden som lockar mest. Vackert att skåda, men - som du skriver - än mer att bara vara i.
kram
Katarina
Mycket vackert, rogivande och närande. Vilka färger! Visst känns det väldigt självklart att konsten hämtar mycket inspiration från naturen. Den är ju vår allas moder. Att strosa med kameran skärper blicken och ger utsnitt av verkligheten som man annars kanske hade missat. Det är högtidsstunder.
SvaraRaderaTack för fina bilder. Ordet fina känns faktiskt litet slitet i detta sammanhanget, ömsinta och ljuvliga är något bättre.
Kram
Anette
Tack!
RaderaJa, kopplingen natur och konst känns självklar. Än mer ljuset, hur ljuset kan vara på olika platser och hur de måste fånga konstnärer.
Ord blir lätt slitna, dina ömsinta och ljuvliga är vackra.
kram
Katarina
Vackert så det förslår!
SvaraRaderaKram
Tack!
Raderakram
Katarina
Underbart vackert! När vår Herre målar tavlor blir allt så perfekt, när vi människor försöker blir det bleka kopior, men ändå så vackert. Härliga färger i dina bilder/ Kram Titti
SvaraRaderaTack!
RaderaJa, Naturen bjuder det mest fantastiska, vilken inspirationskälla! Konsten kan kanske bidra till att vi stannar upp och ser än mer...
kram
Katarina