Förundran. Och undran.

Allt har inte klarat vintern, men då jag idag tog en runda så blev jag ändå glatt överraskad. Jag förundras över den överlevnadsförmåga småplantorna visar, trots att flera av dem varit mer eller mindre bortglömda och inte så ompysslade som de borde. Nu ska vi se...

I grusplanteringen en barrpenstemon - Penstemon pinifolius 'Mersea Yellow'- som visar lite grönt. Eller snarare gröngult. Undrar om den behöver någon speciell skötsel för att bli piggare. Någon som vet?

Strax intill dockaklejan, som visar små näpna blad. Pärlhyacinter på gång. Tror det är en allium till höger. Vet att jag planterat någon som jag loppisfyndat, visst kan det väl vara en allium?

Vad kan det där skira små bladen (ovanför pärlhyacinten) vara för något? Funderar på sjömanshjärta,  men borde inte bladen gått mer mot grönblått då?  

Klippte ner den gröna helgonörten rätt rejält för några veckor sedan... Riktigt glad blev jag för dessa livstecken.

Vid klippningen av den gröna helgonörten tog jag en del sticklingar och stack ner i en korg (som redan innehåller buxbom och kattfot). De flesta sticklingar dog, men några visar grönt... Hopp finnes.

Längst ner i halvskuggan blev jag överraskad över denna blekgula tandroten - Cardamine kitaibelii - som jag fyndat på någon loppis. 

I den kalla, men frostsäkra, tvättstugan har jag övervintrat denna Madeira gamander - Teucriium betonicum. Den ser ju lite medtagen ut, inte att undra på... Hoppas den piggnar till. 

Snart dags för växtloppis på Alnarp igen... Dessa små fynd, bl a sockblomma, elfenbensklocka, kinesiskt vaktelbär och dvärgrhodendron, står fortfarande där i sina krukor. Fantastiskt att de överhuvudtaget lever, där de stått bortglömda i ett av trädgårdens hörn.

Om någon undrar: Alnarp, när? Enligt mina anteckningar den 5 maj (Trädgårdsamatörerna) och den 25 maj (Skånsk Trädgårdsförening).