Nu är vi där, här. Äntligen!

Blommig fredag bjuder upp till temat Äntligen. Hialös som jag är, ett tema jag redan "pratade om" förra fredagen. Visste då inte vad denna veckans teman skulle bli, men frågan är om jag kunde ha väntat ändå.

Äntligen. Äntligen! Låter som en början, tänker jag. Men engelskans finally känns onekligen som ett slut. Slut på en väntan. Men mest en början.

När jag blickar upp mot himlen och ser de streck som flygplanen gör, känner jag att jag inte längtar bort. Jag behöver inte fly vintern och sitta på ett av de där planen som lyfter från Kastrup, eller kanske Sturup, utan bara vara här i solen och känna värmen.

Ser du fågeln? Oj vad de kvittrar och far runt. Fågelbaden lockar och hunden skrämmer inte.

Flygplanen bildar mönster på himlen. Vägar möts. Ingen krock. Tack!

Knoppar brista! I förgrunden päronträdet. I bakgrunden grannens björk. I "undergrunden", eller vad man nu kan kalla bildens nedersta del, syrenhäcken. 

Det är en löftesrik tid. Snart glöms den där tiden före, snart väntar vi girigt på nästa "leverans". Snart prunkar det och är storslaget. Svårslaget. Det finns nog en tanke med att de småpratande vårblommorna inte just finns bland de högröstade andra. Fast när jag precis skrivit detta, så tvekar jag. Den där knallgula påskliljan är ju inte precis lågmäld, men perfekt för att önska just glad påsk... Behöver liksom utrymme och kanske vår yrvakenhet och längtan.

Gårdagens äntligen är inte dagens. Om än lika välkommen. Då. Men inte detsamma som nu. Äntligen är just i denna stund.  Precis nu. Strax är det ena förbi och det andra i vardande. Fånga dagen, fånga stunden. Nu är vi där, här. Äntligen!

Fler inlägg på temat?

Se Blommig fredag hos Bland rosor och bladlöss