Trädgårdslycka, det bästa med november rentav

Ibland rusar tiden fram för fort. Eller är det jag som går för sakta? Hursomhelst, mellan det förra inlägget och detta hann det bli fredag. Temat som slank förbi var trädgårdslycka... Nej, det vill jag inte missa. Men samtidigt bjuder denna fredag också något som är svårt att motstå, det ska handla om november, det bästa till och med. Så idag händer det! Allt kommer samman när lust och längtan lockar mig ut i trädgården. En speciell stund, en alldeles vanlig gråvädersdag, då höst gläntar på dörren mot vinter. Trädgårdslycka, det bästa med november rentav.

Jag gräver. Det går lätt, marken är fuktig och mjuk, den protesterar inte. Grus trillar av, medan lera fastnar, det blir tydligt då jag betraktar mig själv. Lukten av jord, vissnande löv och fallfrukt. Det är en speciell doft. Jag andas in ett landskap som gäspar, ja, dör på sina håll, men som också skapar och samlar energi. För att födas på nytt. Avslut och början. Samtidigt. Så är det med det mesta i trädgården, men alla verkar inte vilja vila än. Slingerkrassen - Tropaeolum majus 'Milkmaid' - bjuder idag dessa blommor.

Några tulpanlökar ligger i tvättstugan och jag hör hur de missnöjt muttrar över den där uteblivna höstplanteringen. Men vänta! Än har trädgården inte gått in i vintervila, än känns det som höst, eller hur? En stund senare har de grävts ner. "Äntligen!" "Det var sannerligen på tiden!" "Du, förra året fick en del vänta tills januari!" "Jag tror faktiskt det hann bli februari..." "Sicken tur att hon äntligen fick tummarna loss!" Snart tystnar rösterna, då lökarna faller till ro under jord och lövtäcke. En vila inför vad som komma skall. Nöjda? De är nog nöjda. Så även jag.

Jag tömmer krukor, som jag vill skydda från frosten, och låter flera av plantorna hamna i pallkragarna. Huller om buller samsas de inflyttade med gurkört, persilja och annat. Nej, fredlig samexistens verkar inte vara något problem. Det finns plats för dem alla.

En del hamnar på mina nya hyllor, som nu står i väntrummet bakom häcken och framför planket. Hit flyttas perenner i plastkrukor och lökar under lager av löv. Alla väntar på bättre tider, men behöver också den stund som är nu. Vila och kraftsamling.

En stund av lycka därute i trädgården. Att se, dofta och känna. Mer väntar på ett handtag, än har inte pelargonerna flyttat in för vintervila. Till helgen? Hoppas!

Men innan jag kliver in för att byta en verklighet mot en annan, dröjer jag mig kvar, sticker handen i fickan och upptäcker clementinen som jag stoppade ner för några timmar sedan. Den är lättskalad och klyftorna bara glider itu av sig själv. Frukt, saft, sött. En god clementin är... en väldigt god clementin.

Doften och smaken av citrus får mig att tänka - ja, längta - efter sådant som skulle kunna njutas nu. Varm choklad! Det hade varit så gott en sådan här dag, då jag är lite småfrusen i det som snarare är fukt än riktig kyla. Stunden utomhus är inte densamma som under högsommaren, det är annorlunda nu. Men känslan... jovisst är den där att finna, om jag söker.

Trädgårdslycka. I november. Mm. Till helgen, till helgen.. Jag ska inhandla mörk choklad av det alldeles vanliga märket, inga konstigheter alls. Smälta chokladen i den varma mjölken och ta med en mugg ut. Slå mig ner i stolen, där filten ligger. Omslutas. Andas in. Lycka. En stund. I november.


För fler inlägg, se länk!