Inget pynt! Trädgården väntar fortfarande på ett handtag här och där, det känns inte alls som hösten blivit till vinter. Men visst, nästan inga blad på träden och bland grenverket syns bara enstaka äpplen. De ser ut som julkulor, eller hur?
Ännu inget pynt som förgyller och kanske till och med lyser i mörkret. Det är dags nu, det är hög tid nu. Både att skapa lite stämning på trappan mot gatan, men också ge baljan av rostigt järn ett lyft. Nu fylld med mossa, murgröna och några kottar. Tänk en videkvist därtill eller kanske några nypon... En liten julros hade inte heller varit så dumt.
Göra gråvädersbordet, som nu står där och samlar ting utan tanke, till något vackert och vinterlikt. Förvisso à la Skåne, dvs snö och annat är inte att räkna med. Isåfall skulle jag behöva använda frigolit eller annat konstmaterial, det är nog vad någon annan gillar och gör, men är inte riktigt jag. Nej, ett bord som på något vis andas av skog, kanske med inslag av sjöar och hav. Omsatt blir det lite vintergrönt, någon sten och ja, vad jag nu kan hitta på tillsammans med ett fat som säkert vattenfylls. av det himlen bjuder. Kanske blir vattnet till is, grönskan blir frostnupen och bordet får ett täcke av snö. Kanske, kanske inte.
Det får bli på onsdag, tänkte och trodde jag för en stund sedan. Men alldeles nyss - i skrivandets stund - ringde telefonen. Dagens jobbmöte är framskjutet till en annan dag, kraxade en stackare som drabbats av influensa. Då ska jag alltså inte ta bussen till tåget till... Då skulle jag ju kunna... eller hur? Återkommer med "rapport"!
Vintern känns inte så nära och julkänslan får man anstränga sig för. Härligt att få tid som man inte räknat med.
SvaraRaderaAllt gott
Anette
Så blev det ändå jul. Igen. Mildvädret fortsätter...
RaderaHa det gott!
/Katarina
Noterar dock det gyllene solskenet och den blå himlen. De är inte fy skam så här års. Känner mig lite lurad antingen det är SMHI eller minnet som leker med mig. Jag har ett tydligt minne av en julväderkarta med solan över södra Sverige....
SvaraRaderaTyckte om den enkla lilla gruppen med sin mossa och murgröna. Det enkla är det bästa!
Kram, Carina
Tack, den enkla lilla gruppen står kvar där den står... Försöker ibland få ihop något mer avancerat, men så fort det känns krystat, ja, ansträngt, så gör det ont i mina ögon och huvudet blir trött ;o).
RaderaGråväder, gråväder, gråväder...
kram
Katarina