onsdag 30 november 2016

Mossbord

Det är tid för... mossa! Täcker den rostiga skålens yta och visst blir det vackert med den variegerade murgrönan, som lyfter från den gröna bädden. Nu vill jag att den ska få vara ifred för fåglarna. Jag sätter en korg upp och ner som skydd. En fågelbur av omvänt slag. Det blir rätt fint det också.

Jag får mossa över. Det kliar i fingrarna, något måste ju hittas på. Även en ljusslinga finns till hands och strax sticker jag LED-lampor genom den gröna mattan. Allt placeras på en bricka av zink och bärs ut för att sättas på ett bord. Jaha. Nähä. Det ser ju inte speciellt vackert ut. Något annat behövs. Men vad?

Lämnar hemmet för dagens långrunda med vovve. Bilden nedan är tagen på Ribersborg igår, men idag såg det ungefär likadant ut. Jag plockar några kvistar, nypon och annat, som kanske kan komma till användning, även om jag i stunden inte riktigt vet hur.

På hemvägen cyklar jag till ett bageri. Grannen är en frisersalong, som har en bänk utanför entrén. Bänkens sittyta är klädd med mossa, inget mer. Kanterna är diffusa, ungefär som om den vore en pläd som lagts på. Aha! 

Hemma igen. Jag låter mossan med ljus lämna brickan och glida över direkt på det runda bordets yta. Kvickt och utan större tanke lägger jag mina fynd från promenaden därpå. Betraktar det hela. 

Det börjar skymma. Jag känner mig frusen efter den långa stunden utomhus. Dessutom, i cykelkorgen ligger en påse med en saffransbulle i väntan på kaffe och paus. Inomhus lockar. Bordets färdigställande kan vänta, men så har vi då fåglarna. De väntar inte.

Jag har en korg till, dvs ännu en fågelbur. Det blir effektfullt med den rostiga tråden, som om den skapar ett eget rum för det som bordet bär. Inte en miss, utan ett moss-universum, ha ha! (Förlåt, kunde inte låta bli ;o)

Sen eftermiddag blir tidig kväll. Det mörknar. Buren är nu mindre framträdande, även om den kan anas.

Ännu ett kameraklick innan jag går in.

Får väl se hur detta mossbord kommer att utvecklas. Hursomhelst känns det riktigt roligt att leka på detta vis. Att inte riktigt veta varthän det bär. Några små garntomtar till jul? Kanske. Kanske inte. ;o)







6 kommentarer:

  1. Mitt favoritarbetssätt att låta materialen inspirera och känna sig fram. Vad saknas? Vad blir för mycket? Leta efter det där som blir det lilla extra. Att tänka ut allt i förväg är så tråkigt.
    Jättefin installation och kul lösning för att få ha den ifred. Här förstör koltrastarna mossan på de stora flyttblocken så det ser ut som små mossvildsvin gått fram. Visserligen läker såren, men jag gillar ju de tjocka orörda sjoken som känns så rogivande och trygga, dessutom vintergröna. Mosskransarna brukar också bli tilltufsade fast av småfåglarna.
    Allt gott
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, och precis så... känna sig fram.
      Fåglarna är aktiva, minst sagt. Vem ju gärna ha dem här i trädgården, så försöker finna en del lösningar. Men vet att då jag pysslade med dammen så var det inte helt utan irritation jag noterade deras "kreativitet"... ;o)
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  2. Fint med metallkorgarna och slingor är ju bara...slingor (bäst)!
    Kram Elin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, vad vore denna mörka tid utan dessa härliga slingor! Fantastiskt att vandra runt i kvarteren o se allt vackert...
      kram
      /Katarina

      Radera
  3. Så vackert det blev och ändå så enkelt att få till av vad naturen kan erbjuda. Ha det fint. Carita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Överraskande att finna så många skatter i ett grått o regnigt Malmö... =o)
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...