Det är för att det är nu

I lördags: Jag hänger tvätten utomhus. Doften, känslan, görandet. Viggo tittar på. Otåligt tålmodig väntar han på att jag ska bli klar. Det är snart tid för promenad.

Så går vi ut genom porten. Grannen Håkan putsar fönster, ser nöjd ut då han betraktar det rena och klara glaset. Vi talas vid en stund. Om vädret, det vidunderliga, som bjuds. Han nämner Lalehs "Årets första dag" och visst hör och känner jag sången inom mig. Solen skiner, inte ett moln i sikte.

Viggo och jag går vidare för att åter vända hemåt. Då möter vi en liten pojke, som stannar upp och säger: Det där är en fin hund! Jag tackar och strax klappar han Viggo, som njuter av såväl smekningar som uppmärksamhet. Vi pratar om att det är skönt här på solsidan. Det är kallt där borta i skuggan, säger han och pekar på den andra trottoaren. Jag förstår vad han menar. Han säger:

- Jag går alltid i solen.

- Mm jag med, försöker nog det.

- Det är bara fem grader! Det är egentligen kallt... Men vi tycker det är varmt.

- Mm

- Det är för att det är nu. Hade det varit sommar hade det varit jättekallt, eller hur?

- Ja, då hade vi nog inte tyckt det var så fint väder.

- Nä, det hade vi inte. Vi hade nog inte gått ut alls.

Han ser fundersam ut, som om hans inre bjuder såväl frågor som svar. En upptäcksresande i det - till synes - välkända. 

Vi skiljs åt efter att han berättat lite mer om kompisar och annat viktigt, som behövde sägas och höras. Väl hemma brygger jag kaffe och brer några mackor. Det blir fika utomhus. Det är, som sagt, inte så varmt, men ändå tillräckligt om så bara för en stund. Utsikten från min sittplats:

Så mycket det är som blommar nu. Vintergäck, snödroppar och krokusar!

En liten - och på bilden suddig - humla i en av de gula krokusarna. Ser du?

Så många skeenden... Som blåsippan, där en del knoppar nu slagit ut.

Mellan grenverk och bland kvistar som ska städas bort.

En del kvistar sätts i vas. Här på fönsterkarmen. Regn utanför.

Nu börjar de första narcisserna att vakna. Just i detta stadie är de som allra elegantast. Höljet glider av som vore det en cape...

Många många bilder och fler därtill blir det. Här ännu en på krokusar.

Denna julros är magisk - Helleborus orientalis.

Tankarna vandrar till det pojken sa. Det är ju sant. Det är för att det är nu. Så bjuder andra nu också upplevelser. Inte lika, kanske snarlika, ibland helt... olika. Hursomhelst värdefulla. Så många... nu. Som förra lördagens fem grader och sol, det berättar ju inte så mycket egentligen. Fem grader och sol i mars. Just det. Viggo förstår.

Njuter stunden häromdagen. Men idag mer växlande väderlek. Sol blev till gråväder, ett sådant där "inget-speciellt-väder", som det inte skrivs sånger om. Men även ett sådant nu kan inspirera...

...och skänka glädje.


Fler inlägg, se länk.