En bild på några vita blommor

Jag plockar några. Utan tvekan klipper jag snödroppar. Jag kunde ta fler än så, trädgården vimlar av dem. Nu. Men inte så länge till då en del ser riktigt trötta ut. 

Snödropparna ser ungefär likadana ut. Men det finns en rugge där de är något större än de andra. Kanske ändå av samma slag, kanske inte. Hursomhelst en lyfter sina blomblad, som om den skulle flyga iväg. Jag kommer att tänka på formen på en del av folkdräkters huvudbonader, är det kanske de holländska... Ser du vad jag ser?

Gäspar gör också snöklockorna. Här finns det flera, men inte många. Jag klipper en. 

Klockformen är hemlighetsfull, döljer dess inre för den som inte mycket liten är. Jag vänder och vrider på blomman, betraktar det som annars inte ses. Av mig.

Likt och olikt.

Vad mer? Någon julros blommar i vitt, men den låter jag få vara. Ser att några av de vita scillorna nu börjat vakna. Jag tar försiktigt och klipper en, två, ja, det blir tre små stänglar. 

Så står de där i eftermiddagssolen. Bakom skymtar klippta perenner, som jag sparat och ska samla till ett påskris. 

 I den sena eftermiddagens sol bildas skuggor på den vita stenväggen.

Snöklockas form är tydlig, medan snödropparna inte framträder lika klart. Jag placerar om och skapar mellanrum, så kan det som inte syntes ses.

Inte bara skuggfigurer. Betraktar länge dessa tomrum, vad vore vi utan dem?

Så går jag närmare. Nu är bilden kraftigt beskuren. Det som tidigare syntes antyds bara och kan vara svårt att förstå om man inte sett "the big picture", eller hur? Men...

...något vilsamt över den lilla beskurna bilden också. Som ett litet stycke tapet, en skymt av allt som finns i rullen. Det behöver inte vara begränsande, kan också vara löftesrikt.

Kikar in till Blommig fredag och ser att det handlar "Månadens bild". Jag vet inte riktigt om detta kan rymmas inom temat. Nåja, mitt inlägg handlar ju om en bild på några vita blommor plockade såhär i slutet av mars. Så det får duga.

Fler inlägg, se länk