Det är slut, det är slut...

...det är över nu. För denna gång. Den röda bondpionens - Paeonia x festiva 'Rubra Plena' - blomningstid är nu förbi. Lite trist, men också viss lättnad. De stora blommorna med dess skarpa färg är nästan lite för mycket för denna lilla trädgård, där annat är nära. Men den fanns här, har delats och flyttats runt utan att gnälla ett dugg. Ja, och vid denna tid är mycket annat fortfarande ej i blom, så alltför stora krockar undviks. Nu övergår den till att visa vackert bladverk, som är lätt att finna kamrater till. Mer om bondpionen och dess historia finns att läsa via denna länk.

Öppna Trädgårdar i Västra Virestad

Igår öppnades en del privata trädgårdar i Västra Virestad på Söderslätt. Ja, så det var bara att traska in och kika runt. Rätt mycket folk, trevlig stämning. Solen sken för det mesta. Det blåste på sina håll rätt rejält, så det var inte helt lätt att fånga det vackra med kameran. Nåväl, några bilder blev det.

Som sagt, det blåste. Öppna landskap så vinden härjar rätt fritt. Det gamla trädet står stadigt och är en vacker skulptur i en av trädgårdarna.

Det blekt rosa dyker upp här och där i olika sammanhang. Vackert med de mer mörka och ibland smutsiga färgerna till det skira. 

En groda! Och en skulptur invid dammen, en damm som jag tidigare sett och även visat här, se länk. Nåväl, tål att ses många gånger... Växten på tredje och fjärde bilden har säkert ett namn, men ägarna kom inte ihåg det just i stunden. Dock, mycket generöst fick jag med mig en bit att sätta i min egen damm. Tack, tack. 

En stund senare: Och nu har jag fått svar via AoT-forumet och Lotta i Gbg. Det är kråkklöver! Potentilla palustris.

Första blomman på en ros, alltid ett speciellt tillfälle. Bara en liten planta, men en så vacker blomma. Det är Louis XIV och jag inser att jag måste ha denna i min trädgård. Har tidigare visat hur den samsas med bland annat isblå iris på Sissinghurst, länk.

Vanliga torparväxter blandas med mer exotiska inslag. Den nedre bilden visar en koreansk kornell, som prydde sin plats i en av de mindre - men oj så innehållsrika - trädgårdarna.

Fingerborgsblommor, buxbom, akeljor, vallmo och korsvirke...

Även i kvällssolen dominerar vallmon med sin lackröda färg. Vallörten lyser blått.

Den här idén vill jag gärna kopiera. Det är en bit av en vanlig trappa, berättar ägaren, som de sågat av och som nu fått en ny uppgift. 

Två korslagda och en lovsång

Vaddå? Två korslagda och en lovsång? Det handlar om ogräs. Eller det som kan ses som ogräs, men också som något annat.

Låt mig börja med rödfibblan - Heiracium aurantiacum, som ju inte är en alltid gillad växt, då den kan vara riktigt invasiv. Dock, får rensa hårt i frösådderna, så att de inte kväver allt annat. Klippa av fröställningar i tid, så att det inte blir massinvasion. Ja, den är lite besvärlig, det är sant. Men hursomhelst är den vacker i mina ögon.

I rosenhäcken kläs marken nu av nävor, framförallt liten flocknäva - Geranium x cantabrigiense 'St. Ola'. Täcker allt den kommer över, kan ju på så vis verka vara ett ogräs den också, men jag tycker den håller sig väl inom planteringen. Verkar trivas i såväl direkt sol, som i det mer skuggiga läget under rosornas gren- och bladverk.

Några grässtrån kikar också upp. De är verkliga ogräs, men rätt vackra där de lyfter från den annars vitblommande mattan. Varifrån kommer uttrycket: "...inte lägga två strån i kors..."? Googlar, men finner inget svar. Kanske svaret finns någon annanstans.

Letar aklejor för att kunna märka inför eventuell frötagning. Ja, det är ju inte säkert vad frösådderna ger ändå, men försöka kan ju duga. En del ser aklejor som ogräs. Förvisso sprider de sig gärna och verkar tåla det mesta, men lätt att rycka upp fröplantor man ej önskar. Nej, för mig är aklejornas lov väl värda att besjungas. Nu visar de flesta fröställningar, dock några enstaka blommor finns ännu.

Kermesbäret - Phytolacca americana - är också generös med fröplantor. En stor buskliknande perenn, där blommorna först går från vitt och lime till rosa. Sedan mörkare rött för att till slut bli vinröda och nästan svarta bär. 

Att själv välja sin växtplats är för en del en självklar rättighet. Fingerborgsblommor - Digitalis - kikar fram här och där. Den vita, som är transparent i den starka solen, kan vara ett resultat av AoT's fröbibba. Ska ta frön och försöka mångfaldiga. Här växer den tillsammans med rödblära. På den nedre bilden är det en skirt rosa fingerborgsblomma som dykt upp. Helt fel läge, enligt mig, men den får stå kvar och luta sig mot ängsnävan ett tag till.

Vilka fler skulle kunna liknas vid ogräs? Ja, jättedaggkåpan är ju självskriven och även den ljusa stjärnflockan. Men dessa är också värda sina platser i min trädgård, även om det innebär att plantor rensas bort. Sedan finns här ju riktiga ogräs, såsom kirskålen. För den finns ingen lovsång, inga förmildrande omständigheter. Men att inte lägga två strån i kors, dvs helt strunta i dess framfart, nej. Begränsar, men försöker acceptera den samexistens som tyvärr känns ofrånkomlig. Vet alltså att slaget är förlorat, men slåss så att det går att leva med förlusten. 

Inte så dumt

De flesta blommor i trädgården går i höjd med fot, knä och kanske midja. Några sträcker sig högre än så. Men mycket är under ögonhöjd. Ibland kan det behövas ett lyft: Samlar några och sätter i glas. Slår mig ner och betraktar i kvällssolen. Inte så dumt.

Nu i ögonhöjd är hjärtpenstemon (Penstemon ovatus), brunpimpinell (Sanguisorba menziesii) och lavendel. Här finns stjärnflockor, både de ljusa (Astranta major) och de mörkt röda (tror det är en 'Ruby Wedding') samt anagramsbräcka (Tellima grandiflora) och kryddsalvia (Salvia officinalis). Några grässtrån. Tror det var det hela.

Blir lätt maräng av alltihop

Nu står den där i all sin prakt, den vita doftpionen Shirley Temple. Nyss visade den endast knoppar, dock i mängd. Härlig och frikostig blomning. I början lite mot rosa, sedan mer vitt. Ibland med lite röda inslag. Det är rätt svårt att fånga det vita fluffet på bild, blir lätt maräng av alltihop. Och den är vackrare än så. 

Alfred och drömmen om ett blåregn

Rosorna i trädgården fortsätter att slå ut och smyckar trädgården med både kulörer och dofter. Härligt! Längst ner i trädgården växer nykomlingen Mme Alfred Carriere. Tips från rosforumet på AoT. Tack, tack. Underbar ros, frisk och glad. Jag har tagit sticklingar, så jag ska försöka få den att klä in större delar av mur och plank som ramar in den lilla uteplatsen. (Om någon vill ha, kan jag ta fler sticklingar.)

Klättrar upp på en stol för att komma närmare med kameran. Kikar in över planket (nej, inte en vana) och ser att grannen har ett blåregn, för visst är det väl ett sådant. Så vackert med det blå till Alfreds pärlemor. I min hörna är det halvskugga, går det att ha blåregn där? Och isåfall, vilken sort ska jag välja.