onsdag 13 mars 2013

Kungsängsliljor

Helgens blåsväder har avtagit, men kylan håller i sig. Idag snö, förvisso bara lite, men ändå... Nåväl, njuter av vårkänsla inomhus, där de vita kungsängsliljorna blommar på matbordet och fångar det ljus som silar in genom fönstren. Fyndade dessa på den lokala plantskolan, jag får nog ta en runda dit igen och se om där finns fler... Så småningom planteras lökarna därute i trädgården och kanske lyckas  jag med att få en liten äng av kungsängsliljor så småningom. Har en del sedan tidigare, de flesta röda, men också någon enstaka vit. Tycker om dem alla.








fredag 8 mars 2013

Överraskning: Vem är Du?

Idag är det den internationella kvinnodagen, en dag som - tyvärr - fortfarande äger sin giltighet. På bokklubben igår kväll talade vi om Johanna Ekströms "Om man håller sig i solen". Vem är jag? Där bakom familjens goda namn, dess status och rykte. Flera böcker behandlar liknande teman. Mina tankar vandrar ut i det gröna, vilka kvinnor finns där? Jag hamnar allra längst ner i trädgården...


Rosen heter Mme Alfred Carriére. Någons fru alltså, närmare bestämt en Alfreds fru. Men vem var hon? Jag läser att rosen odlades fram av Joseph Schwartz i Frankrike och att Alfred Carriére var chefredaktör av "Revue Horticole", en berömd tidskrift. Dessutom var Alfred rosodlare, om än amatör. (Källa.) Inget om frun. Letar vidare och hamnar på Flora Linneas sida, där jag läser att rosen är uppkallad efter Abel Carriéres mor. Aha! En kvinna som är fru till Alfred och mor till Abel. Vad heter hon? Googlar vidare på sonen och läser att han var botanist och dog 1896. Jaha. Men finner inget om modern. Det enda jag vet är att männen i familjen verkar odla (hihi, kunde inte låta bli) ett stort växtintresse. Undrar om hon var trädgårdsintresserad? Kanske. Jo, det var hon nog.


Ja, så söker jag då en stund till. Hoppas på att bli överraskad, att finna Svaret. Ja, iallfall ett förnamn. Något som ger mig en känsla av vem denna kvinna en gång var. Men jag hittar inget. En mängd länkar till rossidor och än fler bilder på denna vackra ros. Men inget om henne som människa, som egen person. Jag känner mig besviken. Lite lurad faktiskt. Hade trott att jag hade något att förmedla, ja, kanske t o m en bild på henne. Men inte. Något överraskande, något så otippat att vi alla blev stumma av förundran. Kanske beundran. Men inget. Det kan vara så att det finns ett svar där någonstans, men att jag inte funnit det. Än. Kanske någon annan kan leda mig vidare i mitt sökande?


Nåväl, just nu får jag nöja mig med det lilla jag fått veta och vill jag veta mer så får väl själv fantisera ihop en god historia. Förmodligen en banbrytande kvinna som... Hursomhelst, här frodas hon i sitt halvskuggiga läge längst där nere i trädgården. Tanken är att väggarnas vita ska täckas av hennes gröna bladverk. Hon klättrar från vägg och mur över till äppelträdet, de bildar tillsammans ett skirt tak över den lilla uteplatsen.

(På bilden är det den lilla köksträdgården som syns i förgrunden, till höger en - ser jag nu - alltför rufsig ligusterhäck, som är gräns till andra delar av trädgården.)


Fler inlägg på temat?
Se Blommig fredag hos Bland rosor och bladlöss





måndag 4 mars 2013

Blicken vandrar och letar nytt

Nu lyser trädgården gul av vintergäck, som dominerar bland vårtecknen. Nyss sågs de som mirakel, men har nu blivit till självklarheter. Jag ser dem och tycker mycket om dem, inte tal om annat. Men blicken stannar inte lika längre hos dem, utan vandrar vidare och letar nytt i den värmande solen. Kaffet är klart. Jag tar fram en stol, en filt och slår mig ner. 

Från stolen: Örtplanteringen i förgrunden, till vänster rosmarinen, som ser rätt pigg ut. Ja, den står där året om. Till höger perovskian, ännu inte nedklippt. Den får vänta ett tag till, detsamma gäller lavendelrundeln. Gräsmattan anas genom rosenhäcken, som nu står naken och inte är den rätt täta vägg mellan rummen som under sommaren.

Nyfikenheten måste stillas! Jag lämnar stolen och går en runda. Här är det allium som kikar upp. Flera lökväxter visar grönt nu, bland annat tulpaner och narcisser. Inga krokus. Än.

Även en del perenner är på gång. Några visar rätt mycket grönt, exempelvis den lilla flocknävan 'S:t Ola', som skymtar i förgrunden. Andra är precis i startgropen, här en akleja.

"Jag kan lyfta på ena frambenet och vrida huvudet på samma gång!" Jodå, Viggo följer med på promenaden och då jag böjer mig ner för att ta ett foto, ja, då ställer han sig ofta framför. Förmodligen en (o)vana från tiden som valp, då det mycket ofta klickades med kameran... I bakgrunden rosenhäcken, nu från gräsmattan sett. Här ska döda kvistar klippas ner, det behöver städas nu. Det gröna till höger om Viggo är framförallt julrosor, de visar bara någon knopp. Kanske dags att gödsla, vet någon? Till vänster något som skiftar i gulgrönt, sockblommor. Ska jag klippa ner dem? 

I kanten på gången längs ligusterhäcken ser jag en rugge vitsippor. Det har kommit rätt många nu lite här och där i trädgården. Till höger rosenhäcken igen, det gröna är den lilla flocknävan, som jag nämnde tidigare. Längtar till den lummighet som rosorna och perennerna här skapar. Förvisso en växtkraft som behöver tuktas, för annars blir det omöjligt att promenera runt i den lilla trädgården. Men hellre det. För nu känns det tomt. 

De där vintergäcken då? Jodå, så klart att de uppskattas, värderas högt såväl därute som inomhus. Här några som lyser upp på matbordet. 


måndag 25 februari 2013

Tigga sticklingar. I år. Igen.

Ute i tvättstugan är det frostfritt. Här hamnade pelargoner och en del annat för att övervintra. Sedan glömdes de bort. Av mig. Slarvigt. Så skulle nog aldrig någon annan göra. Någon annan skulle pyssla om de små liven, ge dem vatten och prata med dem då och då. Men inte jag. Nu tar jag in en del av krukorna och de ser ju fina ut. Krukorna alltså. Men annars är det en rätt hemsk syn. Dock, livstecken från några. Blir till att tigga sticklingar i år. Igen.


Ovan de pigga, de som visar liv, ja, t o m en blomma. Nedan de som det nog inte är något hopp om, men jag har iallfall vattnat dem där de står på köksbänken. Pratar uppmuntrande med dem, men vet inte om de lyssnar. De är nog rätt svårflörtade och det kan man ju förstå.


"Det var en gång..." Jodå i somras stod de där längs huset, se inlägg från juli. Det var då det. Nåväl, det kan finnas hopp för den speciella Pelargonium tetragonum, som visar yttepyttelite grönt. Håller tummen. Så här såg den ut i somras:

Pelargonerna kan även behöva ett lyft i bokstavlig mening. Då stod de på några gamla tegelstenar längs huset.

Skulle kunna vara fint om de kom upp lite och även samlades ihop. En hylla kanske? Skulle kunna bli fint. Eller hänga krukorna direkt på fasaden? Fast hur skulle man göra det så att det ser snyggt ut? Någon som vet?


fredag 22 februari 2013

Att fånga dagen

I mobilen berättar ett meddelande att arbetsmötet blev framskjutet till en annan dag. Kikar ut genom fönstret och ser att solen skiner. Det verkar vindstilla. Frukostkaffet är varmt, tar en klunk till. Fortfarande rufsig och inte alls presentabel för den verklighet som väntar där utanför. Fast, idag är det ju inga måsten, utan skulle kunna... skulle jag ju. Mössan döljer kalufsen. Arbetsjacka och varma byxor ovanpå nattkläderna. Den ena sockan har ett hål på hälen, spelar ingen roll. På med grova kängor. Ut!

Ja, så blev gårdagen den allra första trädgårdsdagen i år. Inte hela dagen, men en god stund. Klippte ner risiga perenner och fyllde trädgårdstunnan till brädden. De små vintergäcken lyste gula, men kylan gjorde att de inte riktigt ville öppna sig för världen. Enstaka snödroppar, flera på gång. Viggo hittade sitt gamla blå gummiben. Lycka!
Vååååååår!
Bäst att hålla koll på fågeln på uthustaket...

Idag gråväder. Verkar rått därute. Ser inte alls inbjudande ut. Stannar inomhus ett tag till, sedan iväg på jobb. Vilken tur att igår var igår och inte idag...


Fler inlägg på temat?
Se Blommig fredag hos Bland rosor och bladlöss



tisdag 19 februari 2013

Geranium phaeum

Geranium pheaum, dessa småblommande nävor, som väl kallas brunnävor oavsett färg, tillhör mina favoriter. Då jag vandrade runt i mitt sökande råkade jag på en härlig tråd i AoT-forumet, där ges exempel på flera vackra, se Länk till tråd med bilder. Ja, vad ska man säga? OJ! ÅH! Såklart. Eller HU! Med tanke på ännu ett träsk att ramla ner i...

Jag skulle gärna vilja ha 'Lavender Pinwheel' som ska vara snarlik den som bilden nedan visar, det är 'Callagrapher' (som ju också gärna får flytta hit). 
Klik for større billede. Copyright © Staudefeen
Bild lånad från www.staudefeen.dk
Jag har - ännu - bara den vanliga. Vet inte namnsort. Skulle gärna vilja ha den vita och den är ju inte så svår att få tag på. Staudefeen har 'Lavender Pinweel' (och levererar till Sverige =o). Men exempelvis (från AoT-tråden) den skira 'Majus' och den sanslöst vackra 'Blue Shadow' - Var kan jag få tag på dem? Någon som vet?

Ser att Caroline Mathildestiens Plantskola (www.storkenaeb.dk) har flera olika, bland annat den ljusa 'Walküre, den vita 'Album' och den mörka 'Mourning Widow'. Tyvärr levererar de inte till Sverige, vilket är riktigt synd. Jag har handlat växter från dem (och andra) på Garden Living Show i Hilleröd. Ett evenemang som inte alltid riktigt håller måttet, enligt mig, men behållningen har varit de danska plantskolor som visat och sålt riktigt fina perenner, eller stauder, som det heter på danska. Kanske dags att göra en plantskoleutflykt till Själland...
Bild lånad från www.storkeneab.dk
Bild lånad från www.storkeneab.dk
Bild lånad från www.storkeneab.dk

Några bilder från min trädgård
Brunnävan, som är planterad bakom en låg buxbomshäck, fångar kvällssolen. I planteringen finns också allium, anagramsbräckor, stjärnflockor och en del annat. I bakgrunden en syrenhäck. Ett päronträd bildar tak.

Ljuset varierar, så också nävans färg. Ibland kallare mot lila, ibland varmare mot brunt.



söndag 17 februari 2013

Jag har ingen klint!!! Än.

Bläddrar i olika kataloger, besöker andra bloggar och då inser jag: Jag har ingen klint! Bör väl tillägga ett "än", för detta behöver ju åtgärdas. Snart. Förutom den vanliga blåklinten så har jag någon gång sått den ettåriga mörka klinten. Men annars inget. Så vad finns det nu för något? Här några exempel, finns ju säkert fler. Kommentera gärna, tack. Ja, min - och kanske andras, ve och fasa! -  klintbrist är ju rätt allvarlig, så även "akutmottagningen" får besökas, dvs lägger upp en tråd i AoT-forumet: Länk

Här några som jag fann på min promenad:

Centaurea ruthenica - Ryssklint
Centaurea ruthenica <i>NY</i>
Bild lånad från www.staudefeen.dk
Blommar: Juli-september
Höjd: 60-80 cm / 100-120 cm
Läge: Sol / Sol, halvskugga
Jord: Luftig, lätt

Centaurea montana 'Jordy' - Bergklint
Bild från www.helenashemotradgard.blogspot.se
Blommar: Juni-juli och
sedan återigen på sensommaren
Höjd: 40 cm
Läge: Sol, halvskugga

Centaurea montana 'Black Sprite' - Bergklint
Centaurea montana 'Black Sprite'
Bild lånad från www.staudefeen.dk
Blommar: Juli-augusti
Höjd: 35 cm
Läge: Sol, halvskugga

Centaurea montana ''Carnea' - Bergklint
Centaurea montana 'Carnea'
Bild lånad från www.staudefeen.dk 
Blommar: Juli-juli, remonterar
Höjd: 40-50 cm
Läge: Sol / Sol, halvskugga
Här anges att färgen kan skifta något,
kan gå från ljusrosa till ljuslila.

Centaurea atropurpurea - Rödsvart klint
RÖDSVART KLINT
Bild lånad från www.raravaxter.com
Blommar: Juni-augusti
Höjd: 120 cm
Läge: Sol/halvskugga

Centaurea montana ''Ametyst in Snow' - Bergklint
Bild från www.helenashemotradgard.blogspot.se
Blommar:Maj-juni
Höjd: 60 cm
Läge: Sol / Sol, halvskugga



fredag 15 februari 2013

Kärlek

I begynnelsen var den stora okunskapen och den bristfälliga erfarenheten. Men Lusten trängde undan tveksamheten och spaden sattes i marken. Leken inleddes utifrån känsla och skaparglädje, snarare än genomtänkta skisser och andra förberedelser, som man kanske "bör" göra. 

Bilden nedan visar en av de första växterna som jag planterade i trädgården, blodtoppen - Sanguisorba officinalis. En då okänd växt jag mötte på ett av mina första besök på Åbergs plantskola. Kanske var det då jag blev riktigt intresserad av växter, att det fanns så mycket, så många variationer. Kärleken till sanguisorborna har fortsatt, jag har nu flera. Bilden visar även en sådan med namnet 'Blackthorn".

Nåväl, åter till hur det hela började! Några tankar fanns ändå: Jag önskade en örtagård nära huset, att örterna lätt skulle nås från köket. Jag ville också ha en rund gräsmatta. Jag inspirerades av Ulla Mohlin då jag besökte henne i hennes hem och trädgård för flera år sedan och då sett den vackra runda mattan av kattfot. Att överhuvudtaget försöka bryta upp det fyrkantiga och skapa mer organiska former var också viktigt. Ja, och att det skulle bli olika rum, att man inte skulle se allt med en gång, utan att det skulle bli väggar, tak och gångar som ledde en än hit och än dit. Men inga skisser. Mycket liten kunskap och i stort sett ingen erfarenhet. Det var så kärlekssagan inleddes... och så fortsatte det. 

Den första bilden visar örtplanteringen i förgrunden och "grusträdgården", dvs den delen av trädgården där gångarna är av småsingel. Lavendelrundeln grävdes och planterades tidigt, tror det var första sommaren. I den växer också en penstemon som också var bland de första inköpen. Minns tydligt att John Taylor från Slottsträdgården här i Malmö visade en rätt ängslik plantering (ja, det var innan jag "lärt känna" Piet Oudolf) och där var den bland flera andra. Några år senare, då jag kommit att intressera mig mer för växternas namn, skickar jag ett mail till John T och undrar, med hjälp av en bild, vad den heter. Jodå, det kom ett vänligt svar, namnet ska vara hjärtpenstemon - Penstemon ovatus. Det var nog då, tillsammans med en massa andra möten i olika sammanhang, som jag förstod den vänliga och generösa stämning som råder bland "det gröna folket". 

Singelgången nedan förbinder gräsmatta med grusträdgård. Jag älskar dessa gångar. Barn kallar det en labyrint och så kan det nog upplevas om man inte är så lång. På andra bilden anas gången mellan ligusterhäck (med bakomliggande köksträdgård) och rosenhäck. Denna singelgång leder också till gräsmattan. Att kunna vandra på olika vis, ja, jag vet inte vad det är med det, men jag älskar det.

I början föll jag handlöst för det söta. Det riktigt sockersöta. Sådant som lyser och tar plats. Ja, se rosorna på bilden ovan. Men jag har alltmer även börjat tycka om andra uttryck, kanske mer vilt och inte så insmickrande. Ibland svårt att upptäcka. Den gröna rosen - Rosa chinensis var. viridflora 'Green Rose' tillhör dem. Hos mig i rosenhäcken tillsammans med nävan - Geranium cantabrigiense 'St Ola' och rosen Charles de Mills. Ja, här växer också flera aklejor och även favoriten anagramsbräcka - Tellima grandiflora - som inte syns på bilderna.

Andra exempel är kermesbäret - Phytolacca americana - som "pratar" väl med svart nysrot - Veratrum nigrum. Här klättrar honungsrosen i päronträdet, en skir och ljus kontrast till det tyngre och mörka. Här finns också en del blå-lila inslag, bl a den grå frossörten - Scuttelaria incana - som var synnerligen klen i somras. Hoppas på att den piggnar till för älskar den. Också =o)

Generositeten, ja, jag nämnde den tidigare. Många växter i trädgården är gåvor. En del som frön, bland annat via AoT-forumets fröbibba. Andra som småplantor, däribland den vackra vivan från trevliga Märit (bloggen Mariehem i Skåne). Ja, och annat som goda råd och tips, exempelvis rosen Mme Alfred Carriere, som nu klättrar och bildar vägg och tak vid den lilla uteplatsen.

De olika miljöerna, de olika växterna. Möten med människor. Hundar som springer runt, runt, runt. Liv och rörelse. Och lugn. Avslutningsvis behöver självklart trädgårdens invånare nämnas, som ju också ger trädgården liv. För det mesta fredlig samexistens. Här ett exempel då dammen bjuder upp till vattengympa. 

Nu ska vi se, vi är faktiskt i den senare delen av februari nu. Alltså något närmare våren än igår. Sakta men säkert...






Fler inlägg på temat?
Se Blommig fredag hos Bland rosor och bladlöss



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...