Nu lyser trädgården gul av vintergäck, som dominerar bland vårtecknen. Nyss sågs de som mirakel, men har nu blivit till självklarheter. Jag ser dem och tycker mycket om dem, inte tal om annat. Men blicken stannar inte lika längre hos dem, utan vandrar vidare och letar nytt i den värmande solen. Kaffet är klart. Jag tar fram en stol, en filt och slår mig ner.
Från stolen: Örtplanteringen i förgrunden, till vänster rosmarinen, som ser rätt pigg ut. Ja, den står där året om. Till höger perovskian, ännu inte nedklippt. Den får vänta ett tag till, detsamma gäller lavendelrundeln. Gräsmattan anas genom rosenhäcken, som nu står naken och inte är den rätt täta vägg mellan rummen som under sommaren.
Nyfikenheten måste stillas! Jag lämnar stolen och går en runda. Här är det allium som kikar upp. Flera lökväxter visar grönt nu, bland annat tulpaner och narcisser. Inga krokus. Än.
Även en del perenner är på gång. Några visar rätt mycket grönt, exempelvis den lilla flocknävan 'S:t Ola', som skymtar i förgrunden. Andra är precis i startgropen, här en akleja.
"Jag kan lyfta på ena frambenet och vrida huvudet på samma gång!" Jodå, Viggo följer med på promenaden och då jag böjer mig ner för att ta ett foto, ja, då ställer han sig ofta framför. Förmodligen en (o)vana från tiden som valp, då det mycket ofta klickades med kameran... I bakgrunden rosenhäcken, nu från gräsmattan sett. Här ska döda kvistar klippas ner, det behöver städas nu. Det gröna till höger om Viggo är framförallt julrosor, de visar bara någon knopp. Kanske dags att gödsla, vet någon? Till vänster något som skiftar i gulgrönt, sockblommor. Ska jag klippa ner dem?
I kanten på gången längs ligusterhäcken ser jag en rugge vitsippor. Det har kommit rätt många nu lite här och där i trädgården. Till höger rosenhäcken igen, det gröna är den lilla flocknävan, som jag nämnde tidigare. Längtar till den lummighet som rosorna och perennerna här skapar. Förvisso en växtkraft som behöver tuktas, för annars blir det omöjligt att promenera runt i den lilla trädgården. Men hellre det. För nu känns det tomt.
De där vintergäcken då? Jodå, så klart att de uppskattas, värderas högt såväl därute som inomhus. Här några som lyser upp på matbordet.
Men herregud, vad långt våren har kommit hos er! Här är det vinter fortfarande! Så konstigt land vi bor i egentligen. Tack för tjuvtitten av våren :))
SvaraRaderaTack! Ja, just under våren märks det tydligt att vi bor i ett avlångt land... =o)
RaderaHa det gott!
/Katarina
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDen borttagna kommentaren: Reklam! Så tråkigt och respektlöst. Nåväl, hoppas nu att det inte blir mer sådant skräp...
SvaraRadera/Katarina