Det var en gång

Det var en gång. Sedan tog jag bort den, tänkte att den nog inte behövdes. Men det visade sig att fötterna ville gå just där. Så fick det bli en gång igen. Förra sommaren täcktes stigen med småsingel och hänger nu på alla vis ihop med grusträdgårdens "vägnät". Den är väl använd, men det är nu nästan för trångt för att fötterna ska få plats. Växtkraften är stor och väller ut över de tomrum som finns. Örtplantering till vänster och "annan plantering" till höger. Lavendelrundel i bakgrunden. Det ser lite skräpigt ut där på gången, blomblad har mött marken och så lite regn på det.

Ängsnävan lockar humlor.

Förflyttar vinkeln något, nu syns även den uppstammade brokschersminen 'Belle Etoile'. Blomdoften är magisk.

Vita pioner mot ett hav av daggkåpa, som växer längs, hm, ja över, en annan gång. Dags att beskära en smula.

Åter till den lilla gången, vid fötterna de här små blå som heter.... ??? Någon som vet? Samsas med en frösådd liten näva.

Från en annan vinkel. Nu är gångarna dolda...

...men de finns där, snirklar sig runt i den lilla grusträdgården och gör så att man kan vandra på olika vis. Små barn springer runt, runt, runt. Örtplanteringen till höger visar fortfarande en del tomrum efter vinterns skador. Jag väntar ivrigt på att det nyplanterade ska växa till sig. Ser fram emot att exempelvis salvian blir större och väller ut över kanten...

...för att samspråka med de vackra lammöronen på andra sidan. Oj, vad de är fina, de där lammöronen!

Vilken tur! Det bjöds på REA!!! Och regn...

På hemvägen gick jag inom en lokal trädgårdshandel bara för att handla lite snöre. Nåväl, när jag nu ändå är här kan jag ju kolla runt lite, tänkte jag, och tog mig en tur, vilket var tur i sig. För hamnade framför några vagnar med en skylt som signalerade: R E A !!! Små krukor för femton kronor styck. Pelargoner för tio. Lämnade trädgårdshandeln med tre kassar, där den tredje innehöll hönsgödsel och gräsfrön. Och snöre, hade inte glömt det. Men de andra två innehöll...

3 st Dicentra formosa 'Aurora' - Vitt fänrikshjärta. Googlar och läser att den också kallas stort fänrikshjärta, höjd 30-35 cm. Blomfärgen ska enligt växtlappen vara cremevit. Jag är så nöjd!!!

1 st Scabiosa caucasica 'Perfecta Alba' - Höstvädd. Googlar och läser att blomfärg är vit och dess höjd 70 cm. Läge bör vara soligt och väldränerat, näringsrikt. Vet inte riktigt var den ska hamna, men det blir nog bra...

2 st Echinacea purpurea 'Pica Bella' - Röd solhatt, rudbeckia. Rödviolett med mörka stjälkar, höjd 90 cm. Läget kan vara sol och halvskugga, väldränerat. De planteras tillsammans med mina andra solhattar, kan behövas fyllas på just där.

2 st Viola hederacea - Australisk viol. Vet inte riktigt hur den klarar en skånsk vinter, kanske får den övervintras i tvättstugan. Någon som vet mer om den och dess övervintring så berätta gärna, tack. Violerna kan bli ett välkommet bidrag till några av krukorna som behöver nya invånare. 

2 st Astrantia major 'Rosea' - Stjärnflocka. Jag har sedan tidigare flera i trädgården, men kunde inte låta bli att fynda två som enligt namnlappen utlovas att bli rosa. Ja, och här döljs de av de andra fynden. Nåväl, vet inte riktigt var jag ska plantera dem, men är lätta att behaga och samspelar också med de flesta andra.

1 st stjärnpelargon vid namn Fireworks White hamnade också i korgen. Den ska få ny jord och en större kruka. 

Alla dessa plantor för liten peng. Nöjd? Så nöjd! Nu står de därute på bordet och väntar på regnet. Ett regn som hänger i luften. När som helst kommer den grå himlen att öppna sig och släppa fram sina tunga droppar. Jag har förberett dess ankomst, passat på att gödsla med både ko och höns. Blev en del blåkorn också. Nu behövs vatten! 

Kikar ut. Ännu inget regn. Kollar SMHI, som berättar att det ska bli regn under eftermiddag och kväll. Klockan är nu halv sex, kan ses som sen eftermiddag och som tidig kväll. Borde vara den perfekta tiden för prognosen att slå in... Precis när jag skriver detta, precis i denna stund, börjar det regna! Oj!

Sträcker sig mot himlen

I trädgården finns en häck som bildar vägg mellan grusträdgård och gräsmatta. Här växer flera rosor tillsammans med kaprifol och annat. Kaprifolen sträcker sig mot himlen, stödjer sig mot rosornas mer stadiga grenverk och strävar nu vidare upp mot päronträdet strax intill. 

På bilden ovan är det rosen Charles de Mills knoppar som skymtar. Ännu visas inga utslagna blommor, men snart så. Han når inte alls samma höga höjder som... 

...Geschwinds Nordlandsrose, som har honungsrosen som sällskap däruppe.

Geswinds Nordlandsrose är rosa och fluffig. Just fluffet, eller vad man nu ska kalla det, är jag kluven inför. Det är inte någon ros jag hade valt idag, den är också alltför starkväxande för platsen och behöver beskäras då och då. Nåväl nu står den här och ska ha beröm för att vara frisk och glad. Lite fluff är kanske precis vad trädgården, hm jag, behöver. Nja, är inte riktigt övertygad.

När solen inte är så skarp, i kvällningen eller som här då skuggan är med och leker, ja, då blir den vackrare. I mina ögon.

Honungsrosen flyttade hit på eget initiativ, en fröplanta som förmodligen härstammar från grannens, som klär en del av deras fasad. 

Ja, och den kallas väl inte honungsros utan anledning...

Ovan skymtar bladen på en klematis, som också tillhör dem som gärna når högre höjder. Senare i sommar skänker den små lila enkla blommor. Men inte än, utan först när det rosa fluffet har lugnat ner sig. Vilken tur!

Jag är nöjd

Häromdagen var jag i en underbar trädgård. Inte min. Den var härlig på många vis och jag kände lite avundsjuka kring en del. Varför har inte jag dessa förutsättningar? Varför har inte jag... ? Ja, det där kan ju fortsätta och fortsätta och fortsätta. Men så idag. Efter en massa gjorda ärenden och cykelturer i nästintill tropisk värme så kom jag hem. Och kände att jag är nöjd. Inte att allt är som jag vill, men att det är väldigt skönt att komma hem till en trädgård som ändå är min. Som den nu är. Några glimtar. Som jag är nöjd, ja, gläds åt.

Jag går från trottoar genom den trånga gången och möts av detta:

På det slitna bordet står en gammal bukett i vas. Så bra att den drösslar här och inte inomhus. Bordet behöver målas om, undrar vilken färg. Kanske inte vitt, utan... 

Åter till buketten, det gamla och snart vissnade har ju också sin skönhet.

Päronträdet grönskar och visar frukt.

Strandirisen är på väg att lämna huvudrollen, men så vacker än. Kanske än vackrare nu när det bruna/bronsfärgade kommit in på scenen.

Nere i mitt försök till lund visar mina två pantor av krollilja tre knoppar. Vardera. Loppisfynd. Kikar till dem varje dag. Så nöjd.

En vy över grusträdgården.

En annan vy med annat ljus och vinkel. Rosorna i bakgrunden. Lavendelrunden återhämtar sig efter den hårda vintern. Jag tycker att gångarna av småsingel är fina och lyfter växterna.

I köksträdgården klättrar äntligen bönorna. Konstiga rutor? Nja, ett försök att göra rutnätet mer spännande genom att sticka in diverse grenar. Sedan har fåglarna "hjälpt till" och dragit i en del, tagit bort annat.  

 Tomatplantan visar frukter.

Stjärnflockan som heter Roma visar sin lyskraft, en bit bort växer...

... några av den mörka.

Än mer visar växt- och lyskraft. Det händer mycket. En del, såsom aklejorna, tar farväl, annat inleder sin resa. I trädgården blandas knoppar, som lovar här och nu, med fröställningar, som lockar med möjligheter längre fram. Kanske nästa år.

Bland allt det växande, grönskande och blommande finns en krabat som ju också hör trädgården till och som skänker mycket glädje. Ja, allra nöjdast är jag med denna lille knatt. Viggo, som här nyss badat i Öresund och grävt vid dess strand. Mycket nöjd, även när han stinker av tång. Nu, i skrivandets stund, är han nybadad inför morgondagens festligheter. Om han är nöjd? Jo, det tror jag nog. Sover gott och laddar inför en helg med nya äventyr.

GLAD MIDSOMMAR!

Ängsnävan, brunnävan, flocknävan...

Nävorna är tacksamma invånare i trädgården, har inga stora krav, utan nöjer sig med det som bjuds. De är generösa med blommor och en och annan frösådd. Om det senare kan man ju tycka si och så, men jag tycker inte att de kan räknas till de invasiva, utan ger mer lite avkommor då och då. Nåväl, dessa finns i trädgården nu. Skriver nu, för det blir nog - nej, säkert - fler...

Ängsnävan - Geranium pratense L. - är en favorit, blommorna drar mott blått och är rätt skira i sitt uttryck.

Strax intill växer en självsådd näva, kanske avkomma från ängsnävan, vem vet? Dess blommor drar mot lila och är mer intensiva i färgen än ängsnävan. Växtplatsen? Ja, den har valt att växa i en spricka i markens betong. Verkar gilla läget, även om jag kan tycka att det ju finns mer bekväma växtplatser alldeles i närheten.

Vid grusgången en annan näva, även denna okänd. Lägre än de båda ovan, blommorna är lila, i annat ljus nästan purpur. Kan vara ett av alla dessa loppisfynd...

Absoluta favoriten är brunnävan. Jag har bara "den vanliga" - Geranium phaeum L. Ser fram emot att fler sorter flyttar in i min trädgård. Brunnävans blomning är snart över nu... Här syns den tillsammans med mörkt röd stjärnflocka.

På andra hållet. Här tillsammans med ängsnäva. Så vackert med det nästan isblå till brun-lila-vinröda toner.

På andra sidan gången, i rosenhäcken, växer denna näva. Blommorna är blekt blå och blombladen mer glesa än ängsnävan. Förmodligen ännu en vild avkomma från nävorna i trädgården.

Det vita som skymtar nedanför är den lilla flocknävan - Geranium cantabrigense 'St.Ola'. Det är en underbar marktäckare, som nu bjuder vita blommor. Sedan, då rosorna är i full gång, är nävans blomning över och det är dess gröna bladverk som täcker marken och skapar lugn. Jag älskar denna näva! Ja, och brunnävan och ängsnävan och... Nej, kan inte välja! Eller framförallt inte välja bort.

Bland rosenbuskens gren- och bladverk sticker praktnävan - Geranium himalayense 'Derrick Cock' fram. Tror jag fått den som bonus vid något köp. Den är fin, men ger inte riktigt den där lite vilda känslan som jag är svag för just vad gäller en nävor. Nåväl, den är ändå ett kärt bidrag innan rosorna här har börjat blomma. Snöret? Nja, skulle väl vara ett försök att binda upp någon rosengren i närheten, men men...

Nävorna är ljusfångare. Deras ibland nästan transparenta blommor lyser i kvällssolen, medan annat ligger i mörker. 

Som sagt, fler nävor får gärna flytta hit. Då framförallt de småblommande, de lite vilda och skira. Jag har redan några på önskelistan, en lista som blir allt längre medan trädgården - konstigt nog - inte blir större.

Ingen spaljé? Nej ingen spaljé.

Flera av de grenar jag tidigare bundit upp har efter helgens regn- och ruskväder fallit. Gamla snören går lätt av. Vid den lilla uteplatsen har rosen Mme Alfred Carrière lagt sig ner och blivit till ett lågt tak. Får skaffa nytt snöre. Binda upp grenarna vid de spikar som finns, kanske spika nya. Ingen spaljé? Nej, ingen spaljé. Jag vill inte ha något rutmönster här. Inget randmönster heller. Tanken med spik och snöre är att kunna följa grenarnas framfart och stödja, ja, även leda, allteftersom, så att det blir gröna väggar och tak. Men nu intar hon platsen på annat vis. Rätt vackert det också, men inte så praktiskt för någon annan än kanske husets tax... Bilder från nyss, först lite närmare på blomman och sedan lite mer som visar miljön.