Det var en gång

Det var en gång. Sedan tog jag bort den, tänkte att den nog inte behövdes. Men det visade sig att fötterna ville gå just där. Så fick det bli en gång igen. Förra sommaren täcktes stigen med småsingel och hänger nu på alla vis ihop med grusträdgårdens "vägnät". Den är väl använd, men det är nu nästan för trångt för att fötterna ska få plats. Växtkraften är stor och väller ut över de tomrum som finns. Örtplantering till vänster och "annan plantering" till höger. Lavendelrundel i bakgrunden. Det ser lite skräpigt ut där på gången, blomblad har mött marken och så lite regn på det.

Ängsnävan lockar humlor.

Förflyttar vinkeln något, nu syns även den uppstammade brokschersminen 'Belle Etoile'. Blomdoften är magisk.

Vita pioner mot ett hav av daggkåpa, som växer längs, hm, ja över, en annan gång. Dags att beskära en smula.

Åter till den lilla gången, vid fötterna de här små blå som heter.... ??? Någon som vet? Samsas med en frösådd liten näva.

Från en annan vinkel. Nu är gångarna dolda...

...men de finns där, snirklar sig runt i den lilla grusträdgården och gör så att man kan vandra på olika vis. Små barn springer runt, runt, runt. Örtplanteringen till höger visar fortfarande en del tomrum efter vinterns skador. Jag väntar ivrigt på att det nyplanterade ska växa till sig. Ser fram emot att exempelvis salvian blir större och väller ut över kanten...

...för att samspråka med de vackra lammöronen på andra sidan. Oj, vad de är fina, de där lammöronen!