I trädgården finns en häck som bildar vägg mellan grusträdgård och gräsmatta. Här växer flera rosor tillsammans med kaprifol och annat. Kaprifolen sträcker sig mot himlen, stödjer sig mot rosornas mer stadiga grenverk och strävar nu vidare upp mot päronträdet strax intill.
På bilden ovan är det rosen Charles de Mills knoppar som skymtar. Ännu visas inga utslagna blommor, men snart så. Han når inte alls samma höga höjder som...
...Geschwinds Nordlandsrose, som har honungsrosen som sällskap däruppe.
Geswinds Nordlandsrose är rosa och fluffig. Just fluffet, eller vad man nu ska kalla det, är jag kluven inför. Det är inte någon ros jag hade valt idag, den är också alltför starkväxande för platsen och behöver beskäras då och då. Nåväl nu står den här och ska ha beröm för att vara frisk och glad. Lite fluff är kanske precis vad trädgården, hm jag, behöver. Nja, är inte riktigt övertygad.
När solen inte är så skarp, i kvällningen eller som här då skuggan är med och leker, ja, då blir den vackrare. I mina ögon.
Honungsrosen flyttade hit på eget initiativ, en fröplanta som förmodligen härstammar från grannens, som klär en del av deras fasad.
Ja, och den kallas väl inte honungsros utan anledning...
Ovan skymtar bladen på en klematis, som också tillhör dem som gärna når högre höjder. Senare i sommar skänker den små lila enkla blommor. Men inte än, utan först när det rosa fluffet har lugnat ner sig. Vilken tur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!