Vitt

Har du tänkt på en sak? Idag är vi en vecka närmare våren än förra fredagen. Mm. Sju dagar närmare, som blir etthundrasextioåtta timmar. Räknat i minuter blir det över tiotusen. Närmare våren alltså. Ja, och även om det sägs att det är bra att vara i här och nu, tar jag tacksamt emot denna Blommiga fredags tema, som bjuder mig att fly den skånska vintern och för en stund landa i bilder som väcker minnen och längtan. Temat är:

Vitt

I trädgården finns mycket vitt, tänker och skriver jag. Detta innan jag tar en promenad bland inlägg och bilder. Vitt, vitt, vitt, självklart att jag har en massa vitt, nu ska vi se! Men då jag ser, inser jag att så väldigt mycket vitt har jag inte alls, speciellt inte under högsommaren. Nåväl, här några exempel från min trädgård.

Under våren och försommaren lyser fruktträden vita.

Snart täcker blombladen dammens yta. Till höger anas vita kungsängsliljor bland de mörkt röda.

Den vita kabbelekan växer också här.

Vita tulpaner finns på flera platser i trädgården, men jag stannar kvar vid dammen en stund...

...och ser hur de speglar sig i vattnet. I bakgrunden narcisser i vita och gula toner.

Andra vita vårblommare är löjtnantshjärta, olika sorters rams, vitsippa, sockblomma, viol och julros.

Viggo med småblommande penséer i vitt och gult till vänster och narcissen 'Thalia" till höger. Våren hos mig är verkligen vit och gul.

Så övergår försommar till sommar och det vita (liksom det gula) är inte alls lika dominerande.

Den vita doftpionen hamnar gärna i glas.

Schersminerna. Mer om dem, se inlägg.

I det närliggande päronträdet klättrar en honungsros.

Därunder kermesbäret, som inleder sin blomning i vitt.

Ja, så visst finns det vita inslag, men de dominerar inte precis. 

Det vita finns hos hängpimpinellen. Mer om den och andra sanguisorbor, se inlägg.

Den vita anisisopen valde jag som en favorit, se inlägg.

Vit trädgårdsstormhatt.

 Vit bolltistel.

På en annan plats i trädgården finns det också en del vita inslag, se alunrotens blommor, den ljusa stjärnflockan och hostornas bladverk.

Ja, ibland är det bladen som bjuder vitt, som här vid den lilla uteplatsen vid dammen. Här "pratar" den japanska starren med olika hostor.

 Vattendropparna ser vita ut i solen.

Ljuset gör att det lyser vitt här och där.

Den lilla grodan var vit då, nu har färgen flagnat och den är alldeles rostig.

 Grus och sten kan ha inslag av vita toner, speciellt då solen lyser, men även så här efter regn.

Trampnarvens blommor hjälper till.

En annan småblommare är myskmadran, som snart kommer att skymmas av myntan.

Ibland är det vita inslaget ett ogräs på svaj.

 Ibland är det vita ett spindelnät.

 Under högsommaren, några få vita inslag i dukens väv, detsamma i trädgården.

Nu snart dags för snödropparna, som sträckte på sig i söndagens solsken.

En lök hade hamnat ovanpå marken. Jag satte i glas och hoppas få se en blomma snart.

Våren är på gång därute. Så småningom. Nu sprider tulpaner och pärlhyacinter glädje inomhus. Ofta väljer jag vita. Detsamma gäller kungsängslijorna, som får pryda bordet, för att sedan flytta ut i trädgården. En känsla av vår infinner sig.

Kvadrater? Varför kvadrater? Tanken var att det skulle bli collage, men så havererade programmet och så blev bilderna bara till alldeles vanliga kvadrater på rad, en lång rad. Jag skulle vilja göra collage där bilderna är uppklickbara och dessutom vid markering kan visa text, såsom jag ser att en del användare av Wordpress gör. Vet du något program som passar Mac som kan åstadkomma detta?

För fler inlägg, se länk.

Favorit... som lovar än mer.

Min favoritperenn? Blommig fredag bjuder upp till något som vid första anblicken kan verka enkelt och okomplicerat, men som sedan blir till funderingar som leder till tvivel och kval. Jag tycker inte om att välja. Nej, det där är inte riktigt sant, det är att välja bort som jag inte står ut med. Alla dessa variationer av former, färger, dofter och personligheter som perennerna bjuder. Jag försökte angripa uppgiften igår. Nu, då fredag blivit lördag, försöker jag igen genom att ställa en fråga och finna dess svar: Vilken perenn skulle absolut följa med om jag skulle "starta" en ny trädgård? Jag märker att jag framförallt lyfter fram de lågmälda, de som kanske inte är så magnifika, utan är enkla, småblommiga och alldeles... alldeles underbara. Det skulle kunna vara nävorna, aklejorna, blodtopparna, humleblomsterna, tistlarna och fler därtill. Men nu väljer jag att lyfta fram:

Fingerörter - Potentilla

Det finns en mängd olika fingerörter, se länk. Mitt lilla innehav skulle således kunna utökas väsentligt, slår det mig då ser alla möjligheter. Nåväl, bland de som fanns i trädgården förra sommaren är nog styvfingerörten - Potentilla recta sulphurea 'Citrina' - en absolut favorit. Dock jag har även Potentilla gracilis, som verkar vara förvillande lik, så det är inte helt säkert vem som är vem.

Jag har en liten krypande variant som har samma färg som fingerörten ovan. Det kan vara revfingerörten - Potentilla reptans, man skulle också kunna vara en småfingerört - Potentilla tabernaemontani. Eller någon annan.

Flera blekgula, men här finns också några rosa.

De två olika indiska fingerörterna, Potentilla nepalensis 'Helen Jane' och 'Miss Willmott', är väldigt lika. Här en som kan vara... båda.

Ännu en, eller är det samma? Nåväl, en indisk dam verkar trivas i buketten.

I mitt lilla stenparti växer den vita fingerörten - Potentilla alba.

En del medlemmar i släktet kallas inte fingerörter, utan blodrot (som jag inte har någon, än) och kråkklöver - Potentilla palustris.

Potentilla rupestris 'White Queen' är speciell med sina röda stjälkar. Enligt namnlappen heter den på svenska drottningfingerört...

...men då jag söker efter information på nätet, ser jag att den också kallas trollsmultron.

Bild lånad från länk

Visst ser det ut som smultronblommor! 

Jag läser mig till att potentillasläktet står nära smultronsläktet (Fragaria) och även nära nejlikrotssläktet (Geum). Här får jag också veta att ölandstok tidigare ingick, men nu har ett eget släkte, ett toksläkte. Låter lite som min egen släkt =o).

Jag har flerfaldigat styvfingerörten genom att dela plantorna. Här står de på tillväxt inför utplantering. 

Nästa sommar blir det till att släktforska och försöka finna de olika plantornas rätta namn. Men oavsett är de vackra som de är. Ja, och nu vet jag att det finns många fler potentillor att stifta bekantskap med. Det är fascinerande vilken mångfald, vilka variationer, som väntar på att upptäckas av alla dessa fingerörter, men också bland andra favoriter såsom nävor, aklejor, blodtoppar, humleblomster, tistlar och fler därtill. Allt det som redan bjuds... lovar samtidigt än mer.

För fler inlägg på temat, se länk.

Januari, här och nu

Växlande väderlek. Lek? Nej, snarare bus med blåst och regn. Stundom sol. Vinden försöker fånga det som fångas kan, den drar i trädens grenverk och sätter fart på molnen. Jag blickar ut genom fönstret och bjuds på ett skådespel av färger, former och rörelser.

En annan dag, en annan himmel.

Det är lugnet före stormen, då solen skiner och stillhet råder. Julen åker ut och pelargonerna får inta fönsterkarmarna. Enstaka blommor förgyller. Jag får lust att pyssla om dem, ge dem näring och ta några sticklingar. Det kliar i fingrarna.

Fönsterrutorna är smutsiga och jag tar några tag med en trasa. Det blir slarvigt, endast ytorna utomhus och inomhus, inte däremellan. Ibland är att slarva gott nog, detta ibland infaller nu. I köksfönstret möts en blommande pelargon och en adventsstjärna av halm. Den förra beundras, ges utrymme och uppmärksamhet. Den senare har gjort sitt för säsongen och tas ner.

Jag tycker mycket om dessa vildpelargoner.

Så anländer ovädret, stormen. Regn, rusk och kraftig blåst. Solen kikar fram då och då. Så klokt av mig att slarva, tänker jag nöjt då fönsterrutorna åter kläs av väder och vind.

Visst får man lust att ta fram sekatören, förtäta den gängliga pelargonen och ta några sticklingar på samma gång.

Tillbaka till köksfönstret, det ser onekligen grått ut.

Men så lyser solen i regnet. Ovädret blir till fest.

Det var då det. Stormen drog vidare och verkar ha tagit ljuset med sig. Det råder ett stilla regn- och gråväder. Januari kan kännas tröstlöst och tungt, en tid och ett tillstånd att vilja rymma ifrån snarare än att vara i. Nu behövs sådant som är nu, som inte vårens sedan eller julens nyss. Nu behövs... tulpaner! 

Fleece... Love & Understanding

Ett gott nytt år. Hoppas hoppas. Vill, vill tro. Tror.

Lille Viggo gömmer sig i filten. Det där med att fira och smälla kring just själva tolvslaget verkar ha övergått till... flextid. Nåväl, filtens fleece låter nästan som Peace. Lite Love och Understanding därtill, så är vi snart där.

Ett riktigt gott 2015

önskar

Katarina

Vinter, en annan dag

Vädret överraskade, den senaste tidens grå- och regnväder hade juldagens morgon blivit på bättre humör och klätt sig i vacker vinterdräkt. Förundrat blickade jag ut över det inte tjocka, men ändå vita, täcket. Så fridfullt, men det varar nog bara en kort stund innan det töar, tänkte jag sådär förnuftigt och realistiskt som man väl bör. Så kom annandagen och fortfarande låg snön kvar. Förvisso droppade det i solskenet, vatten som strax frös till is, konstaterade jag då jag höll på att halka, där jag promenerade runt med kameran i hand. Nu en mellandag, en dag såväl efter som före liksom. Det råder stillhet i kvarteret och medan kaffebryggaren gör det som den gör allra bäst, kikar jag ut genom fönstret: Jodå, det vita ligger kvar! Solen lyser inte, det ser grått och kallt ut, nästan som om det skulle kunna komma mer snö. Vi får väl se... Kaffet är klart, jag bläddrar bland bilder jag tog igår.

Precis utanför köksdörren står stockrosornas fröställningar kvar.

Gråvädersbordet känns inte lika gråvädersaktigt.

Lavendelrundeln.

Blodtoppen visar bronstoner.

Vita mössor klär nu flera av trädgårdens invånare.

Kraftiga grenar bär snö liksom...

...de sprödare kvistarna.

Bordets yta är täckt och ligger där liksom som en målarduk. Det är lockande att göra ett avtryck, kanske med handen. Eller dra en linje, ja, rita något. Klottra, jag får lust att klottra!

 Solen skiner och jag hör fåglarna sjunga. Vem där?

Snön ligger vit på uthusets tak.

Snö... Jag blir nyfiken, kikar närmare och önskar fånga snön mot den väldigt blå himlen. Jag lyckas inte riktigt, det blir suddigt, det vet jag. Men mitt lilla försök ger mersmak. Om nu snön ligger kvar...

...och det kanske till och med kommer mer. Då ska jag byta kamerans objektiv och ge mig ut och försöka fånga snön, ja, vintern, en annan dag.

God Jul

Nej, snön ligger inte vit på taken. Men det stämmer, endast tomten är vaken. Julafton och tidig morgon, en stilla stund. Stjärnan lyser i fönstret. Grönskan nedanför? Pelargoner som övervintrar. De väntar på en ny vår och sommar. Liksom vi. Men först njuta det som är nu...

God Jul!

önskar

Katarina