Försommar

Försommar, grönskan är fortfarande skir och det känns ännu inte självklart att utomhus föredras framför inomhus, att kunna vara där länge utan att frysa och att till och med söka skuggan ibland. Det är underligt, förunderligt, för underligt, hur årstider bjuder en så skiftande tillvaro, tänker jag då jag åter igen går en liten tur i trädgården och ser...

...att stäppsalvian - Salvia nemorosa 'Caradonna' - nu lyser violett i morgonsolen.

Så gör också alliumen, som nu visar rätt stora bollar, som kommer att bli större ändå.

Det är mest grönt, men kikar man noga på bilden kan jätteramsen - Polygonatum multiflorum - anas i bakgrunden med sina vita blommor. Den börjar bli trött nu. Här syns också en allium, det är den vanliga Allium hollandicum 'Purple Sensation'. Men annars mest grönt.

Fler allium, nu till köksträdgårdens gräslök. Latin? Jag letar efter dess namn och finner att den heter Allium schoenoprasum. Plötsligt känns den lite mer märkvärdig - värd att märka, lägga märke till - än nyss. Den lilla humlan verkar inte bli störd av min närvaro. 

 Nu blommar den vita bondpionen, vars yttre blomblad nästan är transparenta.

Kontrasten blir stor då jag låter blicken vandra till den mörkbladiga fläderns yttepyttesmå blommor.  Då jag vid ett senare tillfälle kollar, ser jag att det inte alls är fläderns blommor och med tips i kommentarsfältet, tack, tack, får jag veta att blommorna tillhör skogskörveln som sannolikt bär namnet 'Ravenswing'. 

Trädgården bjuder variationer i former, färger, storlekar, dofter... Doftar flädern? Jag vet inte, i skrivandets stund. Doftar pionerna? Detta vet jag inte och får inte heller veta då jag nu tittar på bilden av den vackra röda bondpionen. Bilder doftar inte.

Fast de gör de nog ibland ändå, tänker jag då jag ser bilden av lavendeln. Visst kan jag förnimma dess doft!

Lavendeln är som vackrast nu, precis före den brister ut. Det är nästan så att jag vill att tiden ska stanna, eller gå lite långsammare, för en stund. Låta det vara försommartid länge än.

Aquilegia ecalcarata

Lite väsen för någonting är ett tema som jag återkommer till i trädgården. De inte så högröstade, de inte så storslagna är, i mina ögon, svårslagna. Nu blommar dockaklejan - Aquilegia ecalcarata / Semiaquilegia acalcarata. Såväl blommor som blad, hela dess väsen, andas av lätthet, ja, tyngdlöshet, där den rör sig i den svaga vinden.

Då jag vandrar på nätet för att finna information om denna akleja får jag veta att dockaklejan härstammar från Kina. 

Iris sibirica

Strandiris - Iris sibirica. Moderplantorna är av sorten 'Blue King', som jag flerfaldigat då jag plockat frön och sått. (Jag har frön från förra sommaren ifall någon vill ha.)

De är många!

Som ett blått hav där de lyser i solen. Det var igår.

Idag är det en mulen dag. Solen håller sig borta, gömmer sig bakom molnen som täcker himlen. Jag plockar en bukett. Krukan blir en spegel.

Det är en vacker strandiris som, beroende på väderlek och ljus, skiftar från jeansblått till mer violetta nyanser. Dess mönster är fantastiskt och inslaget av varma toner i gul-guld-brunt-brons lyfter den ännu några steg, i mina ögon.

Inslag av rött

Var? Till höger om buxbomshäcken (som jag hoppas hinna klippa snart). Den andra bilden är från gräsmattan sett... 

  

...men nu döljs platsen nästan av kermesbär - Phytolacca americana. Vid rosenbuskarnas fötter syns den lilla flocknävan - Geranium cantabrigense 'St. Ola' - blomma. En mycket tacksam marktäckare.

Det är ju bara en liten vrå, en liten bagatell... Brunnävan - Geum rivale - är ett återkommande inslag i trädgården. Nu ser den rätt medtagen ut efter den senaste tidens oväder. Här finns också allium, som inte har något sortnamn då de är fyndade på loppis. De blir rätt stora bollar så småningom.

Men det som jag lägger märke till är att det nu finns inslag av rött här. För någon dag sedan visade bondpionen - Paeonia x festiva - endast knoppar, men nu lyser blommorna i solen.

Den växer nedanför honungsrosen - Rosa Helenae hybrida - som klättrar i päronträdet. Hur är det nu? Skrivs rosnamn kursivt eller inte? Tror inte, men vet inte säkert. I förgrunden schersmin - Philadelphus 'Dame Blanche' - med många knoppar. Snart blommar det i vitt och doftar fantastiskt här.

Jag har inte tänkt på det förr, men rosens taggar är också röda.

Annars är det mest violett här, som den ljusa brunnävan Geranium phaeum var. lividum 'Majus' som språkar väl med allium i samma nyans.

Men, som sagt, här finns en del rött. Nyss har stjärnflockorna - Astrantia major - börjat blomma. Jag har förväxlat namnlapparna, men det kan vara sorterna 'Rubra' och 'Claret'. Ännu så länge blommar de rätt blygsamt, men snart bjuds mer.

Bäcktisteln Cirsium rivulare 'Atropurpureum' är också på gång.

Nedan syns tulkört - Vincetoxicum rossicum - och svart nysrot - Veratrum nigrum, som ännu bara visar grönt.

Den alldeles vanliga stjärnflockan - Astrantia major - blommar snart i vitt. Här finns också anagramsbräcka - Tellima grandiflora - vars blommor nu växlar från vitt till röd/rosa. I det gröna havet finns olika sorters kärleksört, som har sin storhetstid senare under säsongen.

Vattenblänk.

Ja, ett virrvarr... Jag ser att några nävor och en del annat ligger avbrutna och tilltufsade på marken. Någon har varit här. Någon har - förmodligen - legat här.  Jag sticker ner pinnar och försöker göra planteringen mindre inbjudande som vilorum.

 Men i vissa vinklar syns knappast förödelsen. Dock ser jag...

...lite kirskål sticka fram. När man väl har sett den kan man inte låta bli att se. Ungefär som ett myggbett som kliar. Jag promenerar in bilden och rycker bort bladet, ser då - naturligtvis - fler och blir kvar där en stund och rensar. Några har till och med gått i blom, hu! Det där med att se rött handlar inte alltid om kulör...