Försommar

Försommar, grönskan är fortfarande skir och det känns ännu inte självklart att utomhus föredras framför inomhus, att kunna vara där länge utan att frysa och att till och med söka skuggan ibland. Det är underligt, förunderligt, för underligt, hur årstider bjuder en så skiftande tillvaro, tänker jag då jag åter igen går en liten tur i trädgården och ser...

...att stäppsalvian - Salvia nemorosa 'Caradonna' - nu lyser violett i morgonsolen.

Så gör också alliumen, som nu visar rätt stora bollar, som kommer att bli större ändå.

Det är mest grönt, men kikar man noga på bilden kan jätteramsen - Polygonatum multiflorum - anas i bakgrunden med sina vita blommor. Den börjar bli trött nu. Här syns också en allium, det är den vanliga Allium hollandicum 'Purple Sensation'. Men annars mest grönt.

Fler allium, nu till köksträdgårdens gräslök. Latin? Jag letar efter dess namn och finner att den heter Allium schoenoprasum. Plötsligt känns den lite mer märkvärdig - värd att märka, lägga märke till - än nyss. Den lilla humlan verkar inte bli störd av min närvaro. 

 Nu blommar den vita bondpionen, vars yttre blomblad nästan är transparenta.

Kontrasten blir stor då jag låter blicken vandra till den mörkbladiga fläderns yttepyttesmå blommor.  Då jag vid ett senare tillfälle kollar, ser jag att det inte alls är fläderns blommor och med tips i kommentarsfältet, tack, tack, får jag veta att blommorna tillhör skogskörveln som sannolikt bär namnet 'Ravenswing'. 

Trädgården bjuder variationer i former, färger, storlekar, dofter... Doftar flädern? Jag vet inte, i skrivandets stund. Doftar pionerna? Detta vet jag inte och får inte heller veta då jag nu tittar på bilden av den vackra röda bondpionen. Bilder doftar inte.

Fast de gör de nog ibland ändå, tänker jag då jag ser bilden av lavendeln. Visst kan jag förnimma dess doft!

Lavendeln är som vackrast nu, precis före den brister ut. Det är nästan så att jag vill att tiden ska stanna, eller gå lite långsammare, för en stund. Låta det vara försommartid länge än.