Under päronträdet

Igår arbetade jag om planteringen som ligger i halvskugga under päronträdet.  Här blommar den svarta nysroten - Veratrum nigrum - nu, så även kermesbär (Phytolacca americana).  En honungsros klättrar i päronträdet. Brunnävan (Geranium phaeum) är en favorit. Så även de lila allium som pryder platsen på våren/försommaren. Här finns också en lila näva, tror ängsnäva samt lite olika stjärnflockor (mer om dem, se länk). Vad mer? Säkert något som jag inte kommer ihåg just nu. Jo, den grå frossörten, som knappt har visat sig i år. Bara någon klen yttepytteliten planta. Skulle vilja ha fler, större och blommande. Mer om frossörten, se länk. 

Idén var att ta bort det jag inte gillade och tillsätta annat. Inte så originellt, eller hur? Jag tog bort rosen som jag aldrig tyckt riktigt om, den stod här vid inflyttning. Lite för söt och för "odlad" för platsen. Tog bort en del annat också, sådant som inte fungerade. Idén var att den mörka nysroten skulle få sällskap med lite annat mörkt, men också tillföra en del blålila toner, som fångar upp de blå anisisop som står längre bort i planteringen. Sedan en del röd-rosa toner också, som "pratar med" de echinaceor och annat som finns i omgivningen. Plantering gjordes av brun tulkört (Vincetoxicum rossicum), blodtopp (Sanguisorba officinalis), ljusa stjärnflockor (frösådder) och blå bolltistel (Echinops bannaticus). Två plantor rysk salvia (Perovskia atriplicifolia), som inte trivdes där de tidigare stod, flyttades också hit. Några plantor vanlig kärleksört (Sedum telephium) planterades också strax bakom den låga buxbomshäcken som bildar gräns mot singelgången. Komplettering ska göras med - som sagt - grå frossört - och kanske även något annat som går i ljusblå-lila ton. Något med mörkt bladverk skulle också kunna vara fint... 

Än så länge så ser det nygjorda inte så vackert ut. Många plantor är klena och behöver etablera sig.   Nåväl, lyfter blicken och ser nysroten framför grannens syrenhäck, ljuset sipprar igenom. Kermesbärens stora blad, dess blommor börjar nu övergå från vitt/lime till rosa/röda toner. Snart mörkt röda, nästan svarta de också. Päronen tynger grenarna.

 På första bilden blänker något i hörnet upp till vänster. Det är ett fågelbord som hänger i trädet.

Stavhopp?

Det har nyss varit OS. Ifall nu någon missat det. I trädgården gör stockrosen allt för att vinna vad det nu är som vinns. Är det höjdhopp? Eller är pergolans tak en hinderbana som ska klaras av. Men också ett stöd. Kanske ett stavhopp ändå? De andra stockrosorna ligger långt bakom, så oavsett gren verkar segern säkrad.

Ljus, färg, rörelse

Växterna glittar i solen, nästan som ett fyrverkeri av ljus och färg. Dessutom rörelse i vinden. De olika planteringarna uppfattas som en helhet, då de lugnande gångarna av singel är dolda. Ja, det är detta jag ser då jag slagit mig ner i korgstolen under parasollet. Bilden behöver nog klickas upp för att bli möjlig att se. Njutbart? Kan tänka mig att någon bara ser plotter och röra, medan jag finner ett visst lugn i det hela. Det är mest olika grönt som solen leker med. Egentligen inte så mycket blomfärger alls.

I förgrunden örtplanteringen och det är framförallt blodtopp och perovskia som fångar blicken. Här finns också rosmarin, salvior, myntor, timjan, citronmeliss, stenkyndel, gräslök och en del annat. Nu har oliven lämnat sin korg och är planterad. Förhoppningsvis ett bättre läge för den, ser fram emot att den piggnar till och att den återtar sitt tidigare mer täta och friska gren- och bladverk. Skulle kunna lägga till något annat som har mer stadga och struktur. Kanske något vintergrönt? Vad? Kanske en mörkt röd ros? Såg på Chelsea förra året hur väl det kan samsas med det mer vilda och ängslika. Kanske Louis XIV? (Bilder på denna ros finns i dessa inlägg, se länk och länk.

Vad vore trädgården utan...

...stjärnflockor? Tom och innehållslös. Om man inte fyller den med något. Dvs, stjärnflockor... Nej, nu lånar jag ju fräckt från Hasse & Tage och deras tankar om livet och den tomma påsen, här länk till ett klipp från Gröna Hund.

Nåväl,  stjärnflockorna är för mig självklara och tacksamma. Förvisso växer den höga ljusa lite väl kraftigt ibland, men de är lätta att klippa ner. Blommar från tidig sommar till sen höst. Trivs i såväl sol som skugga. Verkar inte locka ohyra. Tacksam i buketter. Ja, lovorden flödar utan att jag behöver lägga in något bekymrande dock, men eller tyvärr. Eller? Nja, det skulle kanske vara att den ljusa frösår sig generöst, nästan ogräsvarning kan nog en del tycka. Tyvärr gör inte de mörkare röda det. Ja, så kom det ändå. Den där lilla tveksamheten. Men, i min värld, är ändå stjärnflockan en av trädgårdens främsta körsångare.

Sorter i min trädgård är den ljusa - Astrantia major, som frösått sig och nog skapat lite olika variationer, och namnsorterna 'Roma', som är rosa, och sedan de mörkare 'Claret' och 'Rubra'. Jag är lite osäker på vad den längst upp till höger på fatet är för en. Den skiljer sig en del från de andra. Kanske ännu ett av de otaliga loppisfynd jag gjort.

 Två bilder tagna igår, en av de mörka blommar en andra gång.

 Den ljusa skiftar i toner från vitt/lime till ljust rosa:

Den jag är osäker på. Kanske, som sagt, ett loppisfynd...

Rött:

Nykomligen 'Roma':

Kameran gör inte fotografen

Nja, kanske i viss mån, men inte så mycket som man kanske tror. Tänker jag. Precis packat upp postens paket med ny kamera och objektiv. Instruktionsböcker på olika språk, jag väljer svenska. Men det är rätt obegripligt det också. Visar det sig. Nåväl, klickar lite här och där, testar och leker lite. Men inser att  det är dags att lära mig mer. Nåväl, här några bilder från den allra första rundan. Titta snällt och överseende, tänk att det inte endast är en trädgård "i vardande", utan även en bakom kameran "i lärande". 

Lite mer nära först, men den andra är ju samma tagning.

 Vid dammen.

Viggos blick, han är lite sur för jag har nyss sagt till honom att han inte får gräva i planteringarna.

Blodtopp och insekt. Ja, vad ska man säga mer...?

Gurkört. Säg det på halländska, typ Per Gessle, så blir det lite roligare. (Hm, mina hemtrakter under en stor del av uppväxten, så jag klämmer i med ett: Göööökööööööt)

Klick, klick, klick.

Tänk så många bilder. Trädgårdens växter och djur betraktas såväl nära som på avstånd. Olika årstider och väderlekar bjuder på olika upplevelser. Både därute och här framför datorn. Klick, klick, klick. Så annorlunda nu mot den där kamerarullen med kanske 24 bilder som skulle räcka till att skildra mycket. Då var det nog mer tanke före klicket. Tror jag.

Nåväl, min kamera håller på att kapsejsa. Olympus E-500 svajar en hel del och det är endast en inställning som fungerar någorlunda nu, den som visar att det är ett rörligt objekt som ska fotograferas. Ja, så oavsett får det bli denna inställning. Ny kamera ska inhandlas. Kanske idag. 

Här några bilder från veckan. Dammens kanter är fortfarande inte helt färdiga. Nåväl, kvällssolen belyser vackert. De ljust gröna bladen är ogräs, som nu rensats bort, så att annat får den plats för tillväxt som det behöver.

Precis utanför köksdörren härskar stockrosorna. Ofta löss på bladen och rätt skräpiga överhuvudtaget, där de växer utifrån de springor som finns stenläggningen. Men oemotståndliga det är de, i mina ögon.

Stenkyndeln - Calamintha nepeta - gör inte mycket väsen av sig, men är värdefull där den står i örtagården. Skulle vilja ha fler nepetor, men är inte helt förtjust i den vanliga kattmyntans doft.

Ännu en insekt. Nu på den lilla strandveronikan - Veronica longifolia. Så vackert med det brunorange till det blå. Borde nog plantera något i den kulören, för kan ju inte räkna med att den lilla insekten alltid ska sitta där och vara vacker.

 Mer blått. Snart överblommad är stormhatten.

I halvskugga står flera hostor, som nu visar ljuslila blommor. De är alla loppisfynd, lite olika bladverk och storlekar. Flyttas runt, delas på och planteras om. Delar ges bort och finner nya växtplatser i andra trädgårdar. De verkar tåla det mesta.

 
 Insekt på förra bilden? Jomenvisst.

Mellan skurarna

Ja, och så kom då regnet äntligen. Skyfall avlöstes med solstunder och trädgårdens växter sög hungrigt åt sig av det som bjöds. Mellan skurarna lyser den blå stjärnlobelian - Isotoma axillaris. Den står fortfarande i "väntrummet" bland annat som är på väg ut i trädgården.

Men så öppnade sig himlen igen och jag springer in. Från fönstret ser jag den gamla rottingstolen, som inte riktigt tål vätan. Om en liten stund springer jag ut och räddar den. Rena duschen därute. Åskregn. 

Den vita hängpimpinellen är nu ungefär 180 cm hög. Googlar och läser att den ska bli 100-150 cm. Hm... Och det är ännu bara en ung planta. Annars är ju denna plantering rätt rörig och ska göras om i höst. Men nu får allt stå som det står och växa till sig.

En del växter blir sura för nästan ingenting. Så den gröna helgonörten, vars ljusa vaniljfärgade blommor syns nedan. Ändrade riktning på en del av dess grenar (som dränkte annat) och då svarade den med att inte alls gilla läget, utan visa en vissen attityd. Trist, javisst. Nåväl, ser fram emot nästa år då den förhoppningsvis visar sitt bättre jag, det jag tidigare sett, se länk.

Ja, och så öppnar sig himlen igen och visar nya möjligheter till sol. Fast, visst hörs det svagt mullra någonstans, antingen på väg bort eller hit. Svårt att veta nu. Får se.

Om ifall att

I väntan på regnet placerar jag ut krukorna på grusgångarna, så att den utlovade blötan når dem alla. Flyttar hit och dit. Ställer korgstolar under tak, så att de skyddas mot det himlen ska bjuda. Häller lite myrmedel i några sprickor, sedan får regnet göra sitt. Nu är jag och trädgården beredda. Himlen är mörk. Tar nog inte lång stund nu. Går in. Väntar. Kikar ut och ser att kvällssolen gjort oväntad entré. Går ut. Regnet verkar som bortblåst i den nu svaga vinden. Men låter ändå allt stå som det står.  Om ifall att.