Köpenhamn & Loppis!

I lördags en tur till Köpenhamn. Värme och sol, fantastiskt! Nu gjorde vi inte "det vanliga", dvs Strøget fram och tillbaka med dess kringkvarter, utan hoppade först av tåget på Nørrebro station och spatserade till de närliggande Torvehallarna, med dess härliga blomster- och matförsäljning.

Nu är detta en trädgårdsblogg... ja, så tårtan är nu inte bara en tårta, utan får mig att tänka på blodtoppen, den mörka stjärnflockan, kanske bäcktisteln... Som sagt, inte en vanlig tårta.

På loppmarknaden, som enligt en försäljare ska flytta till en plats bakom Huvudbangården, kunde jag inte låta bli att köpa denna glasskål.

Det är en rätt stor och tung skål, där foten också är ihålig. Skålen är från Holmegaard och serien Majgrøn av Per Lütkens. Trädgård? Hm, den är grön och om jag ställer den på ett bord därute blir den ju en... trädgårdsskål. Just det.

Metron till Fredriksberg och ännu en loppmarknad. Den förra andades mer kvalitet, här var det allt mellan himmel och jord. Huller om buller. 

Hej!

Mitt i röran bland tingeltangel och skräp fanns en del att fynda. Som denna duk, där broderierna har gjorts för hand.

Visst är det en vacker duk! Hur mycket jag betalade? 150 dkr! Ett fynd!

Vad duken har med trädgården att göra? Jo, ute på bordet blir den ju en... Broderierna gör den också till en... blomsterduk.

Det var härligt att inte göra "det vanliga" denna lördag i Köpenhamn. Här finns mer att upptäcka! Har du några tips på smultronställen att besöka och uppleva så vore det roligt att få veta.

Här och nyss

Några bilder från de senaste dagarna. Några ögonblick lite här och där. Inget tema, ingen tanke. Förutom att det var här och nu, eller rättare sagt... här och nyss. En liten talgoxe i rosenhäckens grenverk. Tänk att en liten fågel kan sjunga med sådan kraft, det är märkligt.

Mossa på stam. Sol och skugga leker. Vackert så.

En kungsängslilja i vardande. Så elegant den är, får mig att tänka på balett. Fänrikshjärtans skira bladverk lovar mer...

...och ett dygn senare täcks nästan den lilla prima ballerinan.

Strax intill är fler på gång. Svansjön? Absolut Svansjön.

Vad är detta? Vem är du? Växter som ting eller någon? Någonting? Hursomhelst ett frågetecken för mig. För dig kanske en självklarhet, isåfall blir jag glad om du hjälper mig med svaret.

Påsken må vara över, men det gula lyser än.

Några står i pallkragarna bland övervintrade perenner, som snart ska flyttas ut till krukor och rabatter. Här skymtar också sticklingar från den rödbladiga flädern. De ser pigga ut.

Fler narcisser finns i trädgården, men de känns inte lika "påskiga" som de klart gula. Jag vet inte sortnamnet på denna, då den fanns i trädgården vid inflyttning. Kanske är det en mycket gammal och speciell variant. Eller någon alldeles vanlig.

Marken blir allt grönare. Och blåare... av scillor.

Nej, alla narcisser är inte påskliljor. Här 'Thalia', som snart kommer att visa vita blommor.

Våren är en händelserik tid. Det känns onekligen lite kluvet att komma hem, som igår, och notera att de små vildtulpanerna blommat tidigare under dagen, men hunnit sluta sig. För att öppna sig igen, tänker och hoppas jag. Kanske hinner jag hem på lunchen för att se...

Vad är detta? (Åh, vad det kliar...)

Ofta vet jag vad växten är för någon (eller något?). Ibland vet jag till och med den exakta sorten och dess namn på latin. Ja, vet och vet... Rätt ofta får jag stärka minnet med hjälp av anteckningar. Ibland kan bloggens inlägg bli en hjälp att finna identiteten. Det är något speciellt med att veta, tänker jag, som just nu inte vet. Det är också något speciellt med att inte veta, något som kan liknas vid ett myggbett som envist kliar och som inte alls kan glömmas bort. Till skillnad från namnet på den där lilla växten. Åh, vad det kliar!

Nära står den överblommade vintergäcken. Den okända sticker upp lite grann och visar små små blad och något som kanske är knoppar. Det är kanske något alldeles vanligt... som maskrosor. Nej, det vet jag att det inte är, men något annat alldeles vanligt. Så kan det vara. Jag funderar vidare, alltså inte maskros, inte heller... tulpan. Flera namn dyker upp och plötsligt åker kännarminen på: Inte någon sådan, inte i den familjen, nej, det vore otänkbart osv.  Men faktum kvarstår: Det kliar!

HJÄLP!

Skåda påsk(g)ris!

Det är tyst i kvarteren. Det är dagen efter afton före en annan dag. Sovmorgon, även trädgården tar en sådan märkte jag då jag nyss gick en runda. De flesta slumrade, stängda för världen och inte riktigt redo för kameran. Nej, de får sova vidare medan jag kikar på några bilder från gårdagen. En solig dag. Jag slår mig ner. Boken blir liggandes i knäet, medan blicken far runt...

...och hamnar på påskriset, som står där framför den slitna uthusväggen.

En fågel, ser du?

Plötsligt tycker jag mig se en gris. Det stora trynet och munnen därunder. Ett litet öra ovanpå... Jovisst är det en gris!

Att skåda påsk(g)ris borde kanske bli ännu en av de traditioner vi tillskriver denna helg. Apropå det... Johan Glans har en del tankar kring detta, se FILMEN!

Mellan hagel och regn

Igår växlade hagel med regn med uppehåll. Under morgonen bjöds på ett ögonblicks sol, kanske var just den stunden ett smakprov på vad som komma skall. För enligt väderprognoserna lovas bättring. Framförallt under fredagen. Hoppas det blir en extra lång fredag, då dagen vaknar tidigt och sedan inte vill gå till sängs förrän sent. Det vore fint. Som sagt, lite sol igår. Risets fjädrar passade på att torka i vinden. För att strax bli blöta igen.

Den lilla grodan solbadade i vattnet, som blev till en spegel.

Ljus och skugga bjuder lek med linjer...

 ...och kungsängsliljorna blir än fler, då planket går att måla på.

Det glittrar på bordet...

 

...och i de olika krukorna, som här några hyacinter på gång.

Men allra mest, ja, kanske allra vackrast ändå, är det när julrosorna fångar solens strålar.

Bilder från igår. Kikar ut och det verkar som det redan idag kan bli en fin dag. Skärtorsdag. Skär torsdag? Rosa? Kär torsdag? En dag att älska? Läser mig till att skärtorsdag syftar till att Jesus, enligt bibeln, under skärtorsdagen tvättade lärjungarnas fötter. En äldre betydelse av ordet skära betyder rena. Häri ligger också betydelsen av skärselden - den renande elden. Aha! Tänk så mycket jag inte vet. Fast nu vet jag ju lite mer än nyss. Alltid något.

-------------------------------

Inlägget ovan gjordes i morse. Jag ser nu, under skärtorsdagens sena kväll, att Blommig fredag bjuder temat Solsken... Just det som jag längtat efter alldeles särskilt mycket den senaste tiden. Jag fick uppleva dess närvaro ett litet ögonblick igår, inläggets bilder från då. Idag bjöds än mer, men innestängd som jag var på kontoret, kunde jag bara tänka på att imorgon är en annan dag. En dag med nya möjligheter, med solsken rentav. Jag hoppas på en påskhelg som låter oss fika på trappen medan solen värmer. Visst vore det alldeles alldeles underbart.

Fler inlägg, se länk.

Detta är normalt

Nu snöblandat regn. Oväder med stark vind. Kallt. Enligt en vädersida ska sommaren anlända om 35 dagar. Det känns det inte som idag. Fast enligt samma sida är det bara lite kallare än normalt. Detta är således normalt. Ibland är normalt inte bra.

Igår var ungefär som nu, fast utan snö. Då regnet gjorde uppehåll passade jag på att kika till bordet och dess invånare. Det är tur för den lilla grodan att fatets kanter inte är högre och vattnet djupare. Kungsängsliljorna klarar sig bättre än väntat. De små penséerna är tappra och verkar tåla det mesta. Jag klickar några gånger med kameran för att strax skynda inomhus och njuta värmen. 

Det var igår. Idag är det värre. Men allt är helt normalt, som sagt. Helt normalt... Jag försöker intala mig och hunden detta då jag tvingar oss ut på den nödvändiga Rundan. Helt normalt... Han tror mig inte. Inte jag heller.

Tilläggas bör att vädersidan jag besökte bär namnet "Vackert väder". Det klingar ju löftesrikt så det förslår. Men trovärdigt, nja...  Kvacksalveri, hör jag taxen sucka. Kvack, kvack, hör jag från den lilla grodan. Helt normalt? Förmodligen...