Igår. Jag tog fram trädgårdsmöblerna. Dessa ska enligt Jonas Hallberg, en av de medverkande i radioprogrammet Spanarna, inte tas fram förrän sommartiden inleds, dvs den 27 mars. Tio dagar för tidigt. Tidigt eller sent. Vårens alla händelser betraktas och funderas kring utifrån det, eller hur? Både vad gäller stort som smått. Liksom allt där emellan.
Möblerna tvättades lite hastigt, en lunchgäst var att vänta. Hon kom, som vanligt, sent. Men inte för sent. Med bara två räcker bordets yta, men med några fler kan det bli trångt. Det är ofta för litet och blir inte större sådär av sig själv.
Kanske skaffa ännu ett, ett likadant. Samma höjd och bredd, blir till ett långbord vid behov. Litet kan bli stort, stort kan bli litet. Vilken färg? Åh! Nu kommer Frågor som gör det lilla projektet något större. Och intressantare. Roligare. Svårare? Kanske lite svårare, men på något vis därmed roligare. Förstår du vad jag menar?
Bordet som nu står vid husväggen är ibland placerat under pergolan, som här. Det var då, bordet var målat i en annan nyans. En färg som kan ge illusion av vitt, men egentligen är ljust grått. Lite mjukare för ögat och kulören språkar väl med de gamla korgstolarna och den slitna muren. Det nya bordet får sin hemvist här, en plats som smyckas av solen under sen eftermiddag och tidig kväll.
Tillbaka till nu. Eller är rättare sagt igår. På markens betong är det fortfarande blött av vattnet som tvättat möblerna. På bordet en rostig skål med blommande krokus. Skålen är alltför stor för det lilla bordet, gör att bordet känns mindre än det annars är, känns, är, känns... Hur ska man veta?
Om jag flyttar skålen blir bordet större. Skålen kanske blir mindre på annan plats. Så ska jag göra! Ja, och på bordet skulle något litet passa bättre, en inte så stor kruka med något inte så stort däri. Igår köpte jag penséer, idag skulle jag kunna plantera någon av dem och sätta på bordet. Vore fint. Men nu...
...nu måste en Arbetsdag ta sin början. Oj, nu får jag springa till bussen... Igen!
Fler inlägg, se länk.
