Vårtecken

Så dags nu! Att just denna fredag bjuda oss att visa vårtecken känns inte speciellt roligt, tänker och känner jag då dagen förvisso bjuder temperaturer över nollstrecket, men inte mycket mer än så. Jag fryser, jag nyser. En vårförkylning på gång? Kanske. Kanske inte. Hursomhelst, bjöds mildväder för några dagar sedan, solen sken och fåglarna kvittrade. Fågelkvitter, det är ju ett vårtecken, eller hur? Ljuset är också annorlunda, dagen börjar tidigare, slutar senare. Men idag kallt. Jag frös i väntan på buss och tåg i tur och retur. De kom i tid. Inget vårtecken i sig, men värt att nämnas. Och uppskattas. 

Nu hemma igen. En snabb runda i trädgården, ska jag kanske fotografera något därute? Bilder som kan visa vintergäck, snödroppar, snöklockor, julrosor, enstaka irisar och krokusar.... Men, då jag ska  fånga det jag ser, svarar inte kameran. Batteriet är urladdat. Först ett: Va?!?! Men sedan ett - insiktsfullt (för sådan är ju jag) - Aha! Ännu ett vårtecken! Den flitiga användningen av kameran, lusten att föreviga det utomhus bjuder. Just det. Flera bilder finns i inlägg från den senaste tiden, men här några som är då, men också rätt lika nu.

Vårblommorna är många, det känns ok att plocka in och sätta i vas. Som här:

Häromdagen på hundpromenaden i kvarteren såg jag hur alla dessa välfyllda trädgårdstunnor stod på trottoarerna. Min ska tömmas på måndag. Den allra första tömningen av trädgårdstunna är ju ett vårtecken. Om och om igen kommer detta att ske, varannan vecka hörs ljudet av bilen och strax gapar tunnan tom. Fingrarna kliar, huvudet snurrar, jodå, snart står jag där med sekatör, räfsa och annat. Tunnan fylls. Töms. Fylls. Töms... I en, till synes, oändlig tid pågår detta, men visst, säsongen tar slut, det görs ett uppehåll, ett vinteruppehåll. Men det ska vi inte tänka på nu, nu är det återigen en tid som börjar snarare än slutar. Även det ett vårtecken. Tunnan kan anas på bilden, liksom ett annat vårtecken: Fika utomhus!

Min tunna är rätt välfylld. Lite till kommer att få plats, så hoppas någon av helgens dagar bjuder väderlek, trädgårdslek. Jag klipper det som är dött, men låter annat vara, såsom gamander, perovskia och lavendel. Det känns som det är för tidigt än. Jag får traska försiktigt i det gula och vita havet.

Allt "skräp" hamnar inte i tunnan, utan blir till något annat för en stund. För en vecka sedan klippte jag perenner, samlade dem och gjorde dem till något som till påsk ska prydas av fjädrar. Tills dess, bara ett ris. Men rätt vackert ändå, i mina ögon.

Många bilder av samma, men i det lika ryms också olika. För oss som känner de växter vi klippt syns nog variationerna lättare. Strandirisen har fröställningarna kvar, dessa är också väl synliga hos stockrosorna. Olika blodtoppar, anisisop, stormhatt med flera står framför den slitna uthusväggen, som väntar på målning. Riset väntar på fjädrar. Vilken färg, eller färger? 

Alla dessa val! Snart, kanske mycket snart, eller lite längre ändå, ska penséerna väljas. Jag väljer gärna småblommare, men kulörerna varierar.. Det är alltid lika kul, förvisso kan beslutsångest inträda, men mest är det lust. Lust att föra in färgerna, formerna. Lusten att fylla krukor och andra kärl. Lusten att... Aha! Lusten, ännu ett vårtecken, eller hur? 

Fler inlägg, se länk