Under pergolan flyger en stockros fram och tillbaka i vinden. Hit och dit. Ibland belyst, ibland inte. Jag står där och försöker fånga den rackaren, men den väljer att retas. Klick, klick, klick.
Inte många blommor nu, mest fröställningar som lovar nästa sommar. Stockrosorna kommer varje år, väljer sina växtplatser och skapar sina egna färger. Jag lägger mig inte i, utom då jag tar bort en del frösådda som hamnat alltför galet. I mitt tycke. Vid husfasaden ännu några vita. Solen kommer. Och går.
"Jag då?" Han ligger i korgstolen. Jomenvisst: Klick, klick, klick. Nöjt återgår han till att sova i solen. En stund. För rätt snart kommer den att försvinna igen. Det blir kallt och dags att gå in.
Vilken mysig blogg jag hittade när jag letade efter trädgårdar i England. Lägger snabbt till mig som följare.
SvaraRaderaHa det bäst!
Hélena
Åh, tack tack. Välkommen hit!
SvaraRaderaTrädgårdar i England, så mycket att se och uppleva...
Ja, och får nog traska in på din sida under dagen =o)
Ha det gott i höstrusket (ja, så är det idag i Malmö)
/Katarina
Vilken mysig trädgårdskompis du har. Avslappnad och öppen för njutning.
SvaraRaderaJa, han är en riktig livsnjutare... myyyyyys =o)
RaderaVilket finurligt sätt du har illustrerat på att den retsamma vinden skickar motivet hit och dit!
SvaraRaderaDen vita stockrosen gillar jag. Skulle du kunna plocka någon frökapsel till mig?
Tack! Självklart... jag plockar frön!
SvaraRadera