Efter lördagens kursdag i fotografering funderar jag en del på det här med stående eller liggande bilder. Jag har nog haft en förkärlek till de liggande, men noterar att jag kan få in mycket större bilder om de är stående. Det är bredden som avgör. Här en bild tagen av mig för några år sedan. Oj, så stor den blev.
Ja, det är ju såklart motivet som ska avgöra, men ibland är det ju inbjudande att ta såväl stående som liggande bilder. För att kunna jämföra: Två bilder tagna av mig. Liggande och stående. Så olika det blir! (Bilder från England, Sissinghurst.)
Undrar varför jag har haft en förkärlek till det liggande formatet. Är det kanske datorskärmens dimensioner som styr mitt bildtänkande? Kanske. Varför var gamla porträttbilder ofta skurna i ovaler och med ramar likaså? Vi pratade en del om det i lördags på kursen. Kanske är det formen på medaljonger som styrt. Inte många bloggar som visar ovala bilder. Tror jag.
Kul med din tankar kring bildformat. kram Sophia
SvaraRaderaDu och din kurs inspirerar till att tänka på vilka val jag gör och varför. Och lära mig kameran, t o m öppnat den torra instruktionsboken... Rätt hektiskt nu, men hoppas på pauser för att prova på och lära mer. Ha det gott! Kram!
Radera