Här och nu

Temat är kärlek, som känns igen för visst har väl jag... Jo, det har jag! Fredagen den 15 februari förra året skrev jag om kärleken till och i trädgården. Jag beskriver hur kärleken växer och utvecklas, tar olika vägar och bjuder många möten. Trädgården som kär lek. Det var då det och sedan kom det en sommar som bjöd på så mycket som vi tacksamt tog emot efter den långa och kalla vintern.

Nu då? Hur är det med då med kärleken till trädgården så här i januari? Är den lagd på is? Har den gått i ide, slumrar i väntan på? Är kärleken endast minnen från då och planer för sedan? Finns det något i trädgården att älska här och nu? Jag står i det varma inomhus och kikar på det kalla utomhus.

Där framför fönstret blir jag stående ett tag. Jag låter blicken vandra. Först ser jag inget, sedan något och snart än mer. Vem där? De kan vara svåra att upptäcka då de sitter still, men stillheten varar inte länge. De är aktiva, de flyger hit och dit. Skuttar. De verkar väldigt pigga och även om en del större sjasar bort dem, återvänder de små strax. Fönsterrutan är inte helt ren, men jag låter ändå kameran försöka fånga några som hjälper till att hålla kärleken till trädgården levande här och nu.

Några bilder tagna häromdagen innan snön börjat falla på riktigt. Bland rosenbuskarnas grenverk en liten rödhake.

Jag strödde ut lite solrosfrön på marken. Den lilla rödhaken syns knappt, men tittar man noga så. Här och var skymtar frusna vintergäck.

Vem där?

Kanske en sådan här, en blåmes. Så vacker den är!

Ju mer jag tittar desto mer ser jag. Det finns flera fåglar i trädgården, de lite större och de något mindre. Sedan finns de några som är allra minst,  bland dem rödhaken. Små och bulliga, charmiga som få.

Snart kom mer snö, trädgården blev till ett vinterlandskap. Brödet hade blivit torrt och var hårt som sten. Kanske fågelmat, tänkte jag. Någon verkar intresserad.

Jag strödde ut lite solrosfrön på kökstrappan och strax efter att dörren stängts dök den upp. 

Det var igår. Nu tidig morgonstund och det är fortfarande mörkt därute. Om en stund ljusnar det och jag ska strö ut fågelmat. Sedan vänta. Behöver nog inte vänta så länge. Så kommer den och den och den. Kanske ännu en. Trädgården är inte bara då och sedan, nej, den är också levande här och nu.


För fler inlägg på temat, se länk.