Småskalighet och variation

I sömnen hör jag en duns på brunnslocket, ljudet väcker hunden, som börjar skälla, vilket väcker mig. Det är egentligen lite för tidigt, efter en afton som blev lite för sen, men det är nog lika bra att låta denna dag få en start ändå. Kaffe. En stund framför datorn, då jag vandrar bland andras inlägg och förundras över vackert i bild och text. Så mycket det finns!

Dunsen på brunnslocket? Det är en av grannskapets katter, jag tror jag vet vilken. Det är förmodligen den som är stor och grå, den som tror sig äga trädgården. Han brukar ge mig en blick som säger att det är jag som är besökare i hans värld och inte tvärtom. Jag säger inte emot. 

Brunnslocket finns på den smala gången mellan huset och garaget. Jag har hört att det är Limhamns äldsta garage, men det kanske inte stämmer. Jag har också hört att det en gång bodde en polismästare i huset och därför behövde han ett garage till - förmodar jag - polisbilen. Det kanske inte heller stämmer, men det verkar inte helt omöjligt. Garaget är målat i linoljefärg och går i samma gröna nyans som husets snickerier, det är Övedsgrön från Ottoson Färgmakeri. Upplevelsen av den gröna väggen skiftar med ljuset. Här en bild tagen för en tid sedan, då vi hade lite snö.

Här är den gröna nyansen annorlunda, bilden tagen under sensommaren. Bakom skjutdörren gången ut mot gatan. 

I somras ställde jag pelargonkrukor längs gången.

Jag skulle gärna se att krukorna klädde garagets vägg. Men inte på ett vis som känns iscensatt, utan andas självklarhet. Jag minns ett gammalt fotografi av min farmor, där hon inne på gården hade pelargoner i krukor hängandes på vägg. Undrar om jag kan finna bilden?

En lång stund senare: Jag finner inte den bild jag söker, eller är det så att jag tror mig ha sett något som varken finns eller någonsin funnits. Nåväl, jag fann en annan bild på farmor och min storasyster, de är på farmors innergård. Dessa kvarter rivdes några år senare och gav plats åt nybyggen med moderna bekvämligheter. Farmor? Hon fick flytta till lägenhet.

Känslan som finns där på farmors gård, det är den jag söker. Det finns inget ansträngt, inget som egentligen väcker någons beundran eller förundran, men som är riktigt trevligt och utan ambition att vara mer än just det.

Gången används flitigt, här rullas soptunnor och cyklar, så det måste fungera praktiskt. Krukorna behöver stå stadigt, det kan bli blåsigt. Sedan måste pelargonerna vattnas, det kan bli både blött och tungt. Kanske får de större krukorna vara på marken.

Jag funderar, kikar på den gamla bilden igen och igen. Där hänger amplar, där finns krukor på en hylla. Några krukor verkar vara fastsatta på själva väggen. Det är en variation av lösningar, småskalighet råder. Just det, småskalighet och variation. Mm.