Vår längtan

Kan man längta för mycket? Jag tror det. Det är som att befinna sig i ett väntrum, tiden som ägnas där blir bara en otålig - och kanske nervös - väntan på en annan tid. En viktigare tid. Är det så nu? Har jag slagit mig ner, bläddrandes i tummade tidningar, medan blicken landar på en dammig krukväxt i ett fönster, som ramas in av gardiner som var en dålig idé redan då de hängdes upp. Väntrum är sällan vackra, stimulerande eller ens rofyllda. Väntrum är tid och rum inom parentes, utan egna värden. Meningsfullheten ligger i det som väntas på, inte i det som väntas i. Men kan jag då inte längta lagom mycket? En längtan som förvisso rymmer framtid, men som också bejakar här och nu. En längtan som inte bara är väntan. Jag försöker.

Lite snö kom häromdagen. Det tunna täcket, om det ens kan kallas det, ligger kvar. Jag har satt på frostvakten i tvättstugan, så att inte rören fryser sönder. Men det är kanske ingen fara,...

...temperaturen verkar ligga runt noll och snön på bordet har smält till en spegel. Här skulle jag kunna placera något vårlikt. Vad?

Det behöver vara något köldtåligt. Snödropparna står stadiga...

...liksom narcisserna, som här kikar fram i pallkragarna.

Men julrosorna, som nyss reste sig, har böjt sig i kylan.

Vintergäcken verkar tåla vintern.

De dyker upp överallt.

Jag ser riset, allt gammalt och dött. Det kliar i fingrarna, jag får lust att klippa, rensa, städa och förbereda för det som komma skall.

Trädgårdstunnan väntar, längtar.

Men dörren till uthuset, där alla redskap finns, har gått i baklås. Låssmeden är väntad, efterlängtad. Men för säkerhets skull inhandlar jag idag ännu en sekatör. Det kan ju alltid vara bra att ha en till. Bland flera.

Igår kom jag hem och såg att "min" trädbeskärare varit här. Fruktträdens grenar och kvistar ligger på marken, jag ska samla dem för att slänga eller får de ligga i en hög i väntan på en god idé. Vad kan man ha dessa till? Hade de varit fler, hade de varit grövre, hade de varit... Men nu är de som de är. Det som är bra med nu är att det finns tid att krypa upp i soffhörnet och låta tankarna flyga. Ide, idé. Nej, det är nog ingen slump att bara ett litet streck som svävar i luften skiljer orden åt. Nåväl, funderar på om grenarna skulle kunna bindas ihop så att luktärterna kan klättra. Kanske kan de bli till stöd för köksträdgårdens bönor. Vill gärna låta mig inspireras av vad andra gör... Vad gör du?

I början av februari och lite snö. Idag vindstilla och sol, ljuset finns här. Det är ett annat ljus nu än nyss. Vintergäck och snödroppar. Den nya sekatören ligger där, kanske ta några tag i helgen. Vårlängtan, vår längtan. Något vi delar, något gemensamt? Geografin spelar roll, även annat. Men, tänker, tror och hoppas jag, en längtan som inte behöver vara här och nu inom parentes. Iallafall kan det ha varit så en stund i Malmö idag.

Fler inlägg, se länk!