Att gå en runda

På vägen hem cyklar jag förbi flera trädgårdar, blicken far medan fötterna trampar. Det går rätt långsamt, för även om det inte blåser hårt, bjuds en envis motvind. Det är som att cykla i en mycket lång uppförsbacke, fastän marken inte alls lutar. Det är kallt, men solen skiner och får tillvaron att kännas riktigt trevlig.

Jag noterar att det kommit upp krokusar på flera ställen, annars kläs de gamla trädgårdarna av vintergäck och snödroppar i stora mängder. De senare kan den egna trädgården också stoltsera med, men några krokusar har inte börjat blomma än. Strax är jag hemma och jag går genom den rätt trånga gången mellan hus och garage.

Nu vill jag ägna en stund åt en av mina favoritsysslor i trädgården: Att gå en runda. De där rundorna tar jag så gott som varje dag från tidig vår till sen höst, ja, även under vintern då och då. Rundorna vandras på olika vis, det finns ingen plan och vad som uppmärksammas eller inte beror säkert på vad sol och skugga lyfter fram eller döljer. Det är nyfikenheten i stunden som styr, men hur jag går och vad jag ser påverkas också av tidigare rundors frågor och svar. Så byggs en runda på en annan, som följs av en tredje som... Känns det igen?

Ibland tar jag med kameran, det gör jag idag. Med dess hjälp dokumenterar jag inte bara vad jag ser utan också hur jag går, tänker jag nu då jag försöker beskriva dagens runda. En av de första bilderna visar dess början, då jag möter mängder av vintergäck och ser att de öppnar sig mot världen. De som för några dagar sedan var små bollar är nu utslagna blommor.

Jag är nyfiken på hur snödropparna har det och går ner mot några ruggar. Jodå, de har också slagit ut. Överflödet lockat mig att plocka en bukett, men inte nu, nu vill jag vandra vidare och se mer. Nåväl, innan jag lämnar dem noterar jag att de efter blomning ska grävas upp så att lökarna kan spridas ut i trädgården.

Då jag backar med kameran blir det tydligt att det är dags för vårstädning. Jag ser också att de allium, som förvisso redan visade sig i förra inlägget, nu har blivit ännu kraftigare.

Strax intill finns flera kärleksörter. Jag stannar och betraktar dem en stund. Den orange-bruna tonen i det som klipptes i söndags, står vackert mot den speciella gröna färgen.

Hur går det för snöklockorna? Jag vänder steg och blick mot en annan plantering och visst har de också utvecklats sedan sist vi sågs.

Än fler har kommit upp i närheten.

Så lustig denna ser ut, blickar inte alls nedåt utan stirrar rakt in i kameran.

I närheten en julros.

Jag vänder mig om och ser ett vintergäck sticka upp bland vissna blad från strandiris med flera. Det är något speciellt när en endaste en av någon visar sig såhär. Flertalet kan dölja snarare än att lyfta fram. Ibland.

Jag går vidare mot gräsmattan och upptäcker något jag inte alls räknat med. Där lyser några krokusar minsann! Inte många, bara dessa. Men ändå... Härligt!

Jag betraktar dem länge.

Stora delar av den lilla trädgården ligger nu i skugga, jag vandrar runt och lägger märke till många lökväxter som är på gång och att en flera perenner visar grönt. Men det känns kallt utan solens värmande strålar, jag vänder om och går tillbaka. På väg mot huset fångas jag av vintergäcken igen.

Ser du vad jag såg? Ett litet blomsterbi! En "vintergäckare" av rang...

Så fick denna rundan ett slut. Svar har getts, frågor har väckts. Morgondagen väntar med... ja, vad den rundan bjuder kan jag bara ana, men inte säkert veta. Det är därför dessa upptäcksfärder i den lilla världen är en av mina favoritsysslor i trädgården.

För fler inlägg på temat, se länk.