Sanguisorbor på Havefolket

Havefolket undrar om jag vill bidra med något. Det vill jag ju gärna, men vad ska jag då skriva om. Du vet. Jag vet att du vet. Självklart fick det handla om sanguisorbor - blodtoppar och pimpineller. Jag kopierar och klistrar in artikeln nedan, men för bättre format klicka på länken till Havefolket! 

PLANTER
GÆSTEREDAKTION

Har du en enkelt kvæsurt i haven, vil du vide, at det er en skøn og meget nutidig plante. Den er bl.a. flittigt brugt i staudekompositioner af landskabsarkitekten Piet Oudolf. Men vidste du hvor mange forskellige, der er? Se et bredt udvalg her hos Katarina.

Ibland räcker en endaste av några. Bara en från en familj som rymmer många fler. Men så händer det att den allra första bekantskapen lockar mig att lära känna släktingarna också. Plötsligt vimlar det av syskon, kusiner och fler därtill. Möjligheter. Omöjligheter, tänker jag, då jag blickar runt i min lilla trädgård. För en del av dem är storväxta och bullriga typer, som vill omfamna såväl bredd som höjd, medan andra är mer försiktiga i såväl uttryck som växtsätt. Likt och olikt. Variationer av samma. För de bär alla det latinska namnet Sanguisorba, som berättar att den använts för att stilla blod (bland annat). Tilläggsnamnet officinalis innebär att den traditionellt varit en apoteksväxt. På svenska kallas de blodtoppar och pimpineller (på danska "kvæsurt").

Det började den allra första sommaren med trädgård. Jag var på en av de mer namnkunniga plantskolorna här i södra Sverige, då blicken föll på den vanliga, men för mig då okända, blodtoppen - Sanguisorba officinalis. Den fick följa med mig hem och är sedan dess planterad bland andra örter. Den är vacker där den står, men också fantastisk att sätta i vas och glas. Bra att veta kan vara att den kan bli yvig och vilja ta plats. Dessutom har den rätt veka stjälkar, som gärna vill dansa med - eller rentav lägga sig ner över - sin omgivning. Jag begränsar dess framfart med spade, den får inte ta mer plats än den gör nu. Växtstöd och stadiga grannar hjälper också till. Jag ser att höjden ibland anges till sisådär 40-80 cm. Hos mig (skyddat söderläge i södra Sverige) blir den snarare 150 cm. Läget är full sol, vilket verkar gillas av alla sanguisorbor.

Tillsammans med Perovskia atriplicifolia 'Little Spire'

En första bekantskap som leder vidare, som sagt. Den blodtopp som blommar tidigast av dem alla hos mig är Sanguisorba officinalis 'Pink Tanna'. Då den inte är lika stor som många av de andra och dessutom har ett rätt stadigt växtsätt är den lätt att tycka om. Dess karaktär ändras under sommaren, från att inledningsvis vara rätt söt rosa till att senare anta mer brända toner.

En favorit är blodtoppen Sanguisorba officinalis 'Blackthorn', som nog är en av de mest fotograferade växterna här. Den har ett mycket stadigt upprätt växtsätt. Höjden anges ofta till strax över metern, men hos mig är den högre än så.

Här leker den vanliga blodtoppen med 'Blackthorn', nu syns skillnaden i växtsätt, färg och form.

I trädgården står sedan flera år också en vit hängpimpinell - Sanguisorba tenuifolia 'Stand Up Comedian'.

Den vill nå till himmelen! Sträcker sig över allt och alla med lätthet i början, men lite senare under sommaren gör väder och vind att den ofta spretar åt flera håll. Det är synd att den blir så hög. Hos mig, kanske jag ska tillägga, för enligt uppgifter som florerar ska den endast bli kring 150 cm hög. Nåväl, jag klipper av stänglarna efter ett tag då de blir alltför mycket där de står, hm, ligger.

Det gör inte så mycket på just denna, då dess bladverk nästan är dess största tillgång. Ofta är annars inte sanguisorbornas blad något som jag lägger så stor vikt vid, men 'Stand Up Comedian' är vacker med frisk grönska och röda toner. 

Tidigt i somras vandrade jag återigen omkring på den plantskola som bjöd min allra första blodtopp. Nej, jag kom inte tomhänt hem denna gången heller. Nu står några nya sanguisorbor planterade här i trädgården. Bilden visar hur vackert fjäderpimpinellen - Sanguisorba menziezii - blommade på plantskolan i slutet av juni i år. Den verkar således vara något tidigare än många av de andra jag har. Trevligt. Enligt namnlappen ska höjden bli 80 cm. Min erfarenhet är ju att de ofta blir större än vad som anges, så det är väl bara att vänta. Och se.

Sanguisorba menziezii - fjäderpimpinell

En hakusanpimpinell (även kallad nickpimpinell) - Sanguisorba hakusanensis - kom också att flytta hit. Lite osäker på den är jag allt och det är för tidigt att säga hur den kommer att bli här, då den ännu inte etablerat sig. Enligt uppgift ska dess höjd bli 70 cm och blomningen vara i augusti-september.

Sanguisorba hakusanensis - hakusanpimpinell

I september besökte jag en plantskola på Själland, där utbudet av sanguisorbor översteg såväl förväntan som min lilla trädgårds storlek. Det var lätt att välja, men svårare att välja bort. Det hade kunnat bli fler, men jag hoppas att återkomma till denna oas för oss som älskar växter av detta slag. Plantorna är rätt små där de står där i sina krukor, men här några bilder tagna på plantskolan.

 

Vid hemkomsten betraktar jag fynden. Det är alltid fynd, eller hur? Jag fotograferar växterna och dess namnskyltar, så att jag inte glömmer. Nu ska vi se, bland blodtopparna som följde med hem...

...finns Sanguisorba tenuifolia 'Rosea', Sanguisorba officinalis 'Japan', Sanguisorba hybrid 'Ivory Tower' (tidigare Engeland), Sanguisorba canadensis, Sanguisorba officinalis 'Chocolate tip' (eller ska den heta chip som står på lappen?), Sanguisorba select 'DHC S35 Corlé Ajaccio' och Sanguisorba tenuifolia 'Atropurpurea'. Den sista är magisk i sitt uttryck.

Nu ska de alla planteras, helst innan den riktiga kylan anländer. Ja, för sensommar har blivit höst. När september övergår i oktober är det framförallt sanguisorborna i rosa-röda-vinröda-bruna toner som pryder trädgården. De dansar i vinden, fångar ljuset och verkar inte tyngas av regn- och ruskväder.

De talar med lågmäld ton, språkar såväl med andra inom släktet som med dem utanför. På svenska kallas de ofta vävarväxter, dvs växter som väver samman trädgården till ett nästan textilt uttryck. Den ena tråden omsluter den andra, utan att dölja densamma.

Denna förmåga är viktig för mig. Min trädgård är liten, mycket mindre än du nog tror. Här blir det sällan många av samma, grupper om tre eller flera ändå. Jag roas av mångfalden och olikheterna som bjuds. Kontrasterna  i färger och former finns där, men växternas lågmälda uttryck gör att det - i mina ögon - blir till en rätt stilla dans. Som jag kan vila i.

Du kan læse mere om Katarina, om hendes haveliv og spændende havebesøg på bloggen "En grön sida", som du finder lige her.


Læs mere:

EFTERÅRSSTEMNING PÅ THE HIGHLINE
Vi har tidligere været på vandring gennem The Highline i New York. Har du lyst til endnu en slentretur, så følg med her, hvor efteråret er nået til den skønne oase.

PIET OUDOLFS "MILLENNIUM GARDEN"
Piet Oudolf har komponeret en drøm af et haveanlæg til naturreservatet Pensthorpe i Norfolk. Tag med en tur nord for London og drøm med.

THE HIGHLINE - EN OASE I NYC
En godsbane i det centrale Manhattan blev nedlagt tilbage i 1980, og er nu - godt 30 år senere - et inspirerende, nytænkt og rekreativt område, som byens borgere har taget til sig som deres eget haverum. Her snakkes, spises, festes, slappes af, underholdes og sågar soppes der!