lördag 22 oktober 2016

Guldkorn

Medan jag väntade på att morgonkaffet bryggs vandrar blicken till fönstret. Nej, det ser alls inte vackert ut med risiga tomatpantor. Nyss en trevlig gardin, grönskande med gula och röda inslag. Idag töms fönstret för att fyllas med annat. Kanske pelargonerna, som fortfarande står utomhus. Hursomhelst, några tomater blev det idag. De är olika i mognad, färg och form. 

Fortfarande bjuds jordgubbar. Inte många, men ett enda av dessa bär blir till något fantastiskt här och nu. Förvånandsvärt söta, rika på smak. Väcker minnen om sommaren som gått och längtan till nästa.

Nästan alla äpplen har nu plockats och...

...ett fåtal päron finns kvar. Frysen är full. 

Fruktträdens blad faller nu till marken. Snart kommer grenverken att vara naket. Ljus och skugga, för ett ögonblick ser det ut som en stig på gräsmattan. Strax försvinner den i bara mörker.

Avslut kan också rymma början. Som stockrosorna nu.

Fortfarande någon blomma. Till och med knoppar här och där.

Häromkvällen i regnet. Skirt, ömtåligt. Vemodigt på något vis. Också vackert.

I torsdags kom solen åter. För en stund. Här septembersolrosen - Helianthus 'Carine'. Nästan sommarkänsla i oktober.

Det är en tid med både och. Stunder som fångas, medan annan tid bara går. Kanske rentav måste uthärdas. Fast... Med hund kommer man ut i alla väder, i ljus och mörker. Det kan kännas väldigt grått och trist, kallt och ruggigt. Inte alls lockande. Som i tisdags, då det blev en promenad längs vattnet. Duggregn. Dis. Fuktigt. Jag klickar med mobilen, Turning Torso kan anas.

En del badar fortfarande. Inte jag.

Viggo älskar vatten. "Kom hit!" ropar jag. Han låtsas inte höra. "Kooooom hiiiiiiit!!!" Nej, han vill inte. Vattennivån är låg och han ger sig ännu längre ut. För att komma närmare igen. Retas. En lek som pågår länge.

Speglar sig? Hittar en vän?

Så går vi vidare. I det till synes grå och bruna finns även annat. Om man stannar upp för att se.

Efter en tid av överflöd söka guldkornen. Finna något här, något annat där. Stunder, kanske bara ögonblick. Som att hitta en clementin i jackfickan. Känslan som infinner sig där och då, här och nu. 













5 kommentarer:

  1. Det är stunderna, inte tiden som vi minns :) Vacker grafisk bild av de åldrade stockrosorna och deras skuggor. Skuggorna blir längre nu och snart försvinner de väl in i höstruskets skugglösa land. Skönt på sitt sätt.

    Kram, Carina

    SvaraRadera
  2. Du skriver så vackert om höststämning, man vill bara ta in allt det fina och stilla som det kan bli på hösten. Ha det fint. Carita

    SvaraRadera
  3. Det gäller att ta på sig rätt glasögon. Vill man se bara grått eller vill man känna efter i fickan och kanske hitta en clementin. Fina bilder och så vackert skildrat.
    Allt gott
    /Anette

    SvaraRadera
  4. Fyllt av känslor och jag längtar efter en hund.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Vilken lyx att kunna plocka jordgubbar i oktober!
    Kram Elin

    SvaraRadera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...