Höst

Nu är det höst! Solen kan förvisso fortfarande värma och locka mig att bada i dess sken. Men i dess frånvaro, som under den tidiga morgonen eller sena kvällens promenad, virar jag sjalen runt halsen och undrar varför jag inte tog på strumpor. Något som alls inte behövdes mitt på dagen. Lager på lager kläs av och på. Än bjuder trädgården ett rum att vara i, iallafall stundom. Som igår: Jag vattnar krukorna. Bordets våta yta blänker i solen. 

Jag har inte ägnat bordet och dess invånare någon tanke på länge. Växterna dricker glupskt och jag kan höra hur de tacksamt tar emot gåvan jag nyss gett. Tacksamheten blandas med förebråelser: "Borde Hon inte vetat bättre?" De har rätt, att hålla efter växter i krukor är inte en av mina starkaste sidor.

Bläddrar tillbaka bland inlägg, ser att jag redan den 20 augusti plockade samman och ställde de olika krukorna och kärlen på bordet. Sedan har de stått där. Kanske dags att förändra en smula, då en del ser visset ut. Om man kikar närmare, vill säga. På håll - och när ljuset hjälper till - kan det fortfarande vara rätt vackert.

Himlen idag är grå. Igår blå. Enstaka stockrosor visar fortfarande färg, men mest är det fröställningar. Till glädje för småfåglarna, men också löftesrikt inför en nästa sommar.

En annan visar såväl blommor som knoppar.

Rosen Henry Hudson.

Jag klipper gräsmattan, som kan anas där bakom till vänster. Buxbomshäck, lavendelrundel. Kärleksörter.

 En del i ljus, annat i skugga. Här salvian och lavendeln.

Stunden före... Strax ligger platsen helt i ljus. Gräsfibbla - Catananche caeurulea - bland strandirisens blad. 

Häromdagen: Fågelbadet är också Viggos vattenskål. Enligt honom. Strandirisens blad är med och leker även här. Ibland blir de för mycket och lägger sig över sin omgivning. Ibland är de alldeles lagom.

Linjer, olika ljus. Tillsammans med det vissna i koppartoner blir det till något vackert, tycker jag.

Lördag eftermiddag: Viggo solbadar, blundar och sträcker sig för att komma nära och närmare ändå.

Han låter sig inte störas av mitt klickande med kameran. Lutar sig ner och snart möter huvudet också den varma stenen. Gäsp.

Jag fixar och donar i långsamt tempo. Allt får ta sin tid. Hänger tvätt. Plockar päron. Ett keramikfat, som jag ärvt, fylls.

Så blir eftermiddag till kväll och natt. Ny dag. Söndag. Gråvädersdag - ingetspecielltattgöradag - som blir det till en...

...äppelkakadag. Jag går ut och plockar några frukter i duggregnet. I trädgården är det fuktigt, men inte så kallt. Dofterna från ugnen, tillsammans med kaffe och vanilj, möter tändstickan som dras mot plånet och stearinljusen som tänds. En tillvaro som andas lugn och ro. Höst.