Vårvinter !?!?! ...

Häromdagen: Regndropparna torkar på fönsterrutorna. Det ser lovande ut, de grå molnen blir vita och lämnar öppningar för en blå himmel...

...och sol. Stundom sol. Tillvaron andas vår, jag måste lämna skrivbordet och gå ut. Från nytta till onytta? Nej då, jag passar på att klippa ner örterna och känner mig duktig även om jag vet att jag smitit från det "riktiga jobbet" en stund. Men att kunna prioritera på olika vis är en konst, eller hur? Dessutom inslag av träning i balans och smidighet, då jag försöker undvika att trampa på de skira vårblommorna. Vintergäck och snödroppar. Ett fåtal har nu blivit många.

Viggo i blomsterhavet.

Igår förmiddag. Våren känns, om ej självklar, så... stadig. Snart iväg, men en liten runda hinns med. Åh, nu ser jag ju att några snöklockor - Leocojum vernum - kikar upp! En bit bort... Jag tappar nästan andan då jag förundrat betraktar den lilla irisen 'Katharine Hodgkin'. Åh! Du! Här! Nu! Alla utropstecken bär inslag av frågetecken: Va? Är det sant? Jodå, det är sant, men jag hinner inte riktigt landa i min förundran, utan måste rusa till bussen.

Eftermiddagen blir kväll och då jag åter möter utomhus är det i mörker och regn. Är det snö?!?! Jovisst är det snö och ovädret tilltar. Jag kommer hem till en vinterträdgård, som känns osannolik. Förvisso vackert, men oron dominerar: Hur går det med våren nu? För de små, de sköra, de som vaknat alldeles nyss...

Fredag morgon. Snön ligger kvar, men temperaturen känns rätt mild och solskenet kommer nog att göra sitt. Tänker och hoppas jag då jag betraktar snödropparna - Galanthus nivalis - bland det vita.

Något senare, vintergäcken - Eranthis hyemalis - sträcker sig mot solen.

Fågelkvitter.

Strax har solhatten förlorat sin vita mössa... ;o)

Julros - Helleborus niger - är vacker där den står i snön.

Snöklockan verkar ganska oberörd.

Hur irisen mår idag? Den verkar ha klarat sig väl. Står nästan snöfri i skydd av ligusterhäcken. Blomman har öppnats upp lite grann, en knopp strax intill. Som om den plötsliga vintern var långt härifrån och inte någon meter bort.

Dripp dropp från det gamla taket. 

Så blir vinter till vår till vinter till vår till vinter... till vår. Men nu i ett läge av både och, vinter med smak av vår, vår av vinter. Vårvinter i februari. Kanske också mars. Om detta vet vi intet nu. Men vi anar och hoppas. Förundras och förskräcks. För att landa i en känsla av såväl utrops- som frågetecken. Och kanske vila i punkt punkt punkt. Det blir som det blir.

Fler inlägg, se länk.