Detta vill jag inte vara utan

Att klippa och sätta i vatten. Under trädgårdens rika blomningstid ett överflöd. Vandra runt och lockas plocka den och den. Och den. Pryda inomhus med utomhus. Till vardag, till fest. Oväntade och - stundom - omöjliga möten. Nu kan den som trivs bäst i skuggläge samsas med en soldyrkare. För en stund. Färger och former, många av samma eller kanske någon av flera. Som jag saknar denna lek under trädgårdens vilotid. 

Så kom de första vintergäcken. I början av februari var de många, jag plockade några som fick bli gula solar i en vas, se inlägg. Jag har väntat och väntat på snödropparna. De har känts lite för få och små, men igår var det dags...

En liten glasflaska blev lagom i såväl storlek som uttryck. Jag ställer den i fönstret. Utanför råder en disig väderlek. Inte ljust, inte mörkt. Som om solen gömt sig, men ändå är närvarande.

Sen kväll, nästan natt. De ljusa prickarna? Det är ljusslingan på stockrosorna utanför fönstret.

Jag flyttar lampan närmare. Nu reflekteras buketten i fönsterglaset.

En del plockar jag inte! Som julrosorna, då de alls inte verkar trivas som snittblommor inne i värmen. Men i torsdags fann jag en liggandes på marken. Stjälken var knäckt och blomman medtagen. Jag tog in och satte i glas, dess kant blev ett stöd. Försiktigt öppnade hon sig. Men ändå alltför klen för att riktigt orka dricka vattnet och njuta ljuset. Så livet fortsatte bara en stund. Som var vacker, men kort.

Att komma nära.

Lite närmare ändå. 

Det har varit en rätt lång tid - känns det som - då inget funnits att plocka därute. Men för en tid sedan, se ett inlägg från januari, blev det vissna bli en bukett. Här blodtoppens lek med ljuset.

Bilden är tagen i trädgården den 14 februari. Det var snö då. Den har smält nu, vilket säkert känns skönt för både vintergäck och snödroppar. Och mig, som gärna ser att vintern håller sig borta och våren fortskrider. Så kommer den och den och den... Det blir många rundor i trädgården. Upptäckter blandas med förväntan, nej, det är inte alls som vanlig väntan. En del är så små och få att de får stå kvar där de är. Men några plockas till buketter. Så skänker trädgården också liv inomhus. Jag kikar på den lilla vasen med snödroppar, den står här strax intill. Mm, just så. Detta är något jag inte vill (kan?) vara utan.

Fler inlägg, se länk.