Lovord, tack! (Och ska bordet bli svart?)

Jag vann budgivningen! Alldeles nyss ropade jag in ett bord på auktion. Det är en nätauktion, de andra budgivarna syns bara med kundnummer, man ser inga ansikten och kan inte läsa av någons minspel. Man vet aldrig vad deras nästa drag är. Jag vill ropa till dem att sluta lägga bud, jag vill inte att priset höjs. Men de skulle förmodligen inte lyssna, utan blänga tillbaka och muttra ett irriterat "Och du då?!?!" 

Först är det flera som ger bud, priset höjs från utgångsläget. Några droppar av. Jag träder in och lägger ett bud som höjer nivån några steg. Den som budar emot ger upp. Bra! Men då, just precis då, när känslan av att det här nog blir ett väldigt bra pris, dyker kundnummer, nej, jag tänker inte skriva det, men iallafall, dyker en ny budgivare upp. Personen vill inte ge sig, utan budar och budar och budar. Så irriterande. Jag ger upp. En stund. Funderar, känner efter. Sysslar med annat. Brer en macka, äter den. Tanken på bordet lämnar mig inte. Funderar och känner efter lite till. Transporten kommer ju också att kosta en del. Fast just ett sådant här bord dyker inte upp varje dag, inte ens varje vecka eller månad. Jag lägger ett bud, nu är det bara en en liten stund kvar på auktionen. De lagda buden ställs mot varandra, men mitt maxbud överstiger den andres, som visar sig vara 900 kr. Klockan 14.59.39 står jag med det högsta budet, som nu är 925 kr. Mitt maxbud är lagt på 1.000 kr och jag vill inte gå högre. Klockan går sakta. Jag väntar. Ingenting händer på sajten, förutom att klockan tickar. Minuter blir så småningom till sekunder, jag håller andan. För att andas ut. Klockan 15.12.00 meddelas att jag vunnit budgivningen. 

Det är ett slitet gammalt bord i plåt. Längden är 150 cm, djupet 66 cm. Höjden är 96 cm. Tanken är att det ska fungera som planterings- och arbetsbord i trädgården.

Nu står det på en auktionsfirma i Helsingborg och jag längtar så efter att få hit det. Jag tror - ja, jag hoppas verkligen - att det kommer att bli bra här. Att det blir både praktiskt och vackert. Det ska stå nära vatten och avlopp. Lätt att vattna nyplanterat, skölja av osv. Får nog plats med rätt mycket på hyllan, bra förvaring. 

Bordet behöver repareras, för jag vill att det ska hålla länge och stå ute året runt. Vandrar runt på nätet och läser mig till att jag behöver en stålborste för att ta bort rosten. Sedan grunda med rostskyddsfärg. Som rostskyddsfärg används idag - ja, jag fortsätter att läsa andras klokskaper - zinkfosfatfärg inom kulturmiljövården. Tänker att jag idkar kulturmiljövård, så det får bli sådan färg. Sedan linoljefärg. Det ska inte gå längre tid än ett dygn mellan att zinkfosfatfärgen och linoljefärgen stryks på. Två lager linoljefärg ska det vara. Minst. Läser vidare att traditionellt målas plåt med s k linoljefernissa, dvs kokt linolja och inte den hartsprodukt vi idag kallar "fernissa" och pigmentet kimrök. Denna färg sägs vara oöverträffad för målning på gamla plåttak. Källa. Alltså, det där sista fattade jag inte riktigt, men tänker att jag nog kan få goda råd hos Byggfabriken, där jag lånat nedan visade bilder.

Vilken kulör? Jag funderar på svart. Mina pallkragar (som skulle behöva målas igen) är strukna i en mycket mörkt grå-svart ton som heter grafit. Nu när jag ser den nära de andra svarta nyanserna, känns den ju rätt grå. Men därute i trädgården, mot grönskan, upplever jag den som svart.

Mitt lilla runda bord, som också behöver målas om, har nu en färg som heter järnoxidsvart.

Ser att det också finns en nyans som heter bensvart. På byggfabrikens hemsida upplever jag att denna kanske är den allra svartaste av de svarta.

Ja, vad tror ni? Blir det bra med detta bord? Snälla, säg ja och ös gärna på med lovord, tack. Var det ett riktigt auktionsfynd? Snälla, säg ja, och även här lämpar sig lovord väl, tack. Ska jag måla det svart eller kanske välja en helt annan kulör? Snälla, säg vad du tycker och tänker. Nu. Ja, nu innan färgen är inhandlad och bordet är målat. Sedan är det endast "jasägare" och lovord som gäller =oP

Mer om svart, se här!

Ibland vet man. Då visste jag.

Blicken vilar en lång stund på trädgårdens nytillskott. En rätt tung sak, som någon format vackert till en mjukt rundad skål. Den är tillverkad i Indien och gjord av gamla bilfälgar. I skålen har jag nu planterat strandtrift i rosa och vita toner. Nu står det skira och vilda mot det tunga. Jag tittar och tittar och tittar. Smått besatt av skålens form och dess rost, så vacker den är. Tänk om den kunde berätta! I sitt tidigare liv har den farit omkring på vägar och upplevt både ditt och datt. Sedan ratad, förmodligen sedd som oduglig och värdelös. Så har någon kommit på att det där, det där är ingen fälg längre, det där är något annat. Rätt mörbultad måste den ha blivit, då den formats om, för att sedan resa långt, kanske med båt. Förmodligen med båt. Sedan hamnade den i en butik. Jag råkade traska in och blicken fastnade omedelbart. Ibland vet man. Då visste jag. Ja, så den fick följa med hem. Nu är den här. Slutet på dess resan, dess historia? Nej, en fortsättning. Förmodligen kommer jag att då och då trötta ut er med många bilder som visar hur vackert skålen lyfter sitt innehåll och pratar med sin omgivning. 

En liten annan vinkel. Här framför rosenhäcken med julrosor. Narcissen 'Thalia" håller på att slå ut. I bakgrunden anas det blå havet av scillor.

Den står så att den syns från flera håll. Här möts flera vägar, en liten rondellskål om man så vill. Så rörigt det ser ut i pallkragarna! Nej, det är väl ingen bild att visa upp...

Jag beskär bilden och vips är oordningen borta. Tänk så enkelt det är att städa! Det är en bild tagen igår kväll, tidig kväll. Ljuset är vackert.

Det blev väldigt många bilder tagna av denna skål. Olika vinklar, olika ljus. Många likadana, snarlika variationer av densamma. Datorns bildbibliotek klagar på bristande minne, så bäst att rensa bort en del. Göra plats för nya, för nya blir det. Den här resan har bara tagit sin början...

Vårtecken 13 april

En trädgårdsdag tog sin början direkt efter morgonkaffet. Solen sken även om det blev mulet då och då. Lite småregn, som inte störde precis, kom och gick. Vädret blev till oväder, ett plötsligt intensivt regn som jagade in mig. Strax uppehåll igen och solen kom fram. Tog en runda med kameran, men strax ett nytt regn. Aprilväder.

Nåväl, fick gjort en del, även om mycket är ogjort. Mina pallkragar ska rensas från vinterförvaringar, ogräs och annat. Arbete pågår.

Det var ju alldeles nyss jag rengjorde de där krukorna, tänker jag och minns, se länk. Nu fylls de igen. Krukade flera fingerörter, men vet inte riktigt vem som är vem. Det kan vara indiska fingerörter och då någon av två rosablommande sorter. Det kan också vara styvfingerört med blekgul blomma. Kanske någon annan, som jag glömt. Gårdagens slarv skapar onekligen spänning i nuet.

Örter från mataffären hamnade i en hink. I bakgrunden en av stockrosorna som nu grönskar rejält.

I den skarpa solen något oskarpt, men det syns ändå att dvärgtulpanen nu blommar - Tulipa turkestanica.

I örtplanteringen solar två tulpaner. Det är inte lökar satta av mig, utan sådana som dykt upp "av sig själv".

Trädgården blir alltmer grön. Och blå av scillor.

Gräsmattan (i vardande, under utveckling osv) mår säkert bra av det växlande vädret. I bakgrunden lyser gula narcisser. En del börjar bli rejält trötta, nya kommer. Bland julrosorna tulpaner på gång. Om man kikar noga så syns det att fänrikshjärtat börjat blomma så smått.

Lavendelrundeln blev inte klippt, men det kan göras en annan dag. Jag ska då passa på och ta några sticklingar.

Narcissen 'Thalia" kommer snart att slå ut.

 Det vita löjtnantshjärtat - Dicentra spectabilis 'Alba".

Sippor, primulor, pärlhyacinter, ditt och datt. Det var en hel del som inte lät sig fångas av kameran innan regnet föll. Nåväl, denna bör väl också uppmärksammas som ett vårtecken, en Taraxacum sect. ruderalia.

Ja, som sagt, allt blev inte gjort denna trädgårdsdag... 

För fler vårtecken, klicka här!

Zarah Leander sjunger i mitt huvud

Denna vår märker jag hur jag verkligen har utvecklats. Ibland sker sådant smygande, knappt märkbart i flera små steg. Men här talar vi nog om ett språng, ett kliv, ett jättekliv. Skillnaden syns då jag tänker på förra och denna. Det känns inte likadant. Det är annorlunda nu. Det handlar om tålamod, ökat sådant. Där stod jag förra året och stampade med fötterna och otåligt muttrade medan våren inte ville infinna sig i tid. Så minns jag det. I år är jag lugnet själv, jag möter våren i dess egen takt. Allt får ta sin tid, jojo. Jag ser tecken på ökat tålamod, det handlar om självutveckling och förmodligen det där livslånga lärandet som det talas om. Jag en lärande organisation, förlåt, organism. Ja, så för er som tvivlar och suckar över er egen otålighet, låt er inspireras av lilla mig. Det finns hopp! (Plötsligt klingar en melodi och Zarah Leander sjunger i mitt huvud, raderna går Vill ni se en stjärna? Se på mig. Ni får mycket gärna, se på mig. Tålamod jag äga, vad ni nu än säga. Jag är trädgårdstoka, absoluta...)

Viggo väntar. Tålmodigt. Notera den hemska gräsmattan. Under bearbetning. Tålmodig bearbetning, naturigtvis.

Viggo väntar fortfarande. Blundar, somnar nästan. Väntan är lång.

Nej, nu räcker det. Viggo ger mig blicken: "Ska vi inte gå nu?" Tålamodet har en gräns, det kan bli för mycket. Han har rätt. Det är dags. Hundfältet och kompisarna väntar. Otåligt.

För fler inlägg på temat tålamod, klicka här!

Där och då

Efter regn kommer solsken. Nyss hemkommen och snart på väg igen. Men så visar sig plötsligt solen och trädgården glittrar därute. Hinner inte, hinner inte alls. Fast galenskapen bejakas, jag tar en kort runda med kameran. Sedan får jag springa till bussen för att hinna med tåget. Det var då det, i förmiddags. Nu på tåget på väg hem. Anteckningar från mötet skulle kunna skrivas. Boken i väskan skulle kunna läsas. Ögonen skulle kunna slutas för en lite stunds vila. Men nej, inget av det där lockar när jag vet att det ligger bilder i datorn som jag ännu inte sett. Ja, så vad fångade kameran där och då?

Ute på kökstrappan möter mig de små gula penséerna, som nu börjat växa ihop till en matta. En gul sol. 

Här står också en liten vit viol i kruka. Jag har plockat upp den från markplan, en del växter kan behöva ett lyft för att ögonen ska kunna se. Kanske för att näsan ska kunna dofta. Doftar den? Nu börjar jag undra, doftar den likt den lila violen? Det är ingenting jag kan få reda på just i skrivandets stund. Otålig nyfikenhet inträder medan konduktören säger att vi är i Stångby. Jaja...

 En del av julrosorna ser lite trötta ut, lite smutsiga av regnet. Men nya vita kommer.

Julrosorna behöver sol för att riktigt komma till sin rätt. Jag njuter av bilden, för att plötsligt förfäras: NEJ!

Blicken fastnar på bladen! Vilken fräckhet! Vem har ätit? Jag tror jag vet... När jag kommer hem ska jag inspektera området och mer snigelgift ska strös ut. Grrr.

I grusplanteringen ser jag att den lilla fjälldaggkåpan - Alchemilla alpina L. - visar sina vackra blad med en liten vit kant längst ut. Den är så söt! Den stora vanliga (och spridningsvilliga) finns också i trädgården - Alchemilla mollis. På engelska kallas den Lady's Mantle, förmodligen för att vattendropparna samlas på dess blad, men det är en gissning. Jag har också några små rödskaftade daggkåpor - Alchemilla erythropoda - som är en trevlig bekantskap. Var har jag dem? Funderar medan jag skriver. Kanske där, eller... En trädgårdsrunda väntar på att bli gjord!

På bilden anas en diffus pärlhyacint. De börjar klä platsen, det vet jag. Men av detta tog jag inga bilder denna förmiddag. Hur tänkte jag? Förmodligen inte alls.

En liten nyckelpiga i mitten av julrosens blad. Undrar om den lever, kanske ligger där och vilar en stund? Eller inte. (Nu är vi i Lund, närmar oss Malmö.)

När jag klickade med kameran såg jag inte skräpet, utan fångades helt av knoppen som bjuds. Det är en stor lila allium, jag har inte något sortnamn, utan den är en av dessa anonyma som fyndats på växtloppis. 

Tåget kör utan uppehåll till Malmö, meddelas det. Bäst att packa ihop mina pinaler!

Vårtecken 6 april

Dimma. Gråväder. Lite blötväder. Ja, det är ju också vårväder, men jag saknar den där värmande solen, även om det inte är jättekallt därute. Nej, ingen större lust att vara därute någon längre stund. Nåväl, våren traskar på också i fukt och dis. Nedan några bilder på vårtecken från den lilla trädgårdsrunda jag tog nyss.

Nere vid dammen börjar det bli allt grönare, även om det fortfarande gapar tomt på många ställen. Humleblomstret - Geum rivale - visar till och med blomma.

I dammens sump bjuder den vita kabbelekan - Caltha palustris var. alba - flera knoppar.

Så här såg hon ut den 7 maj förra året, se inlägg.

Jag kikar oroligt på den lilla kvisten vid dammen. Kvisten är inte vilken kvist som helst, det är ett litet kråkklöver - Potentilla palustris - som förhoppningsvis överlever sitt "benbrott". Hur den ser ut när de blommar, se här!

Under päronträdet, som delvis skuggar dammen, lyser det allt blåare av scillor. Nu hukar de lite i gråvädret, men kommer bara solen fram bildar de ett blått hav.

I den lilla planteringen mellan damm och uteplats är flera sippor är på gång och även gullvivorna lovar mer. Men vad är detta? En primula, jovisst. Vit, knappast. Jaja.

På andra sidan dammen, ett försök att skapa en liten lund. Ja, det är egentligen bara en liten hörna i skugga-halvskugga under ett fruktträd. Nåja, här finns några plantor av den blekgula tandroten - Cardamine kitaibelii. Jag har också fått namntet Dentaria ennephylla - Vårtandrot, blekgul. Vet någon korrekt namn? Fast, jag har två plantor till som inte blommar nu. De står i närheten, dvs samma förutsättningar. Kan det vara så att jag har båda sorterna? 

Lite suddiga bilder, hade svårt att fånga den. Ser ett inlägg från den 24 april förra året att den finns på bild, då visar den sina allra första försök att blomma. Vår vår är mer vår än förra våren.

 Pärlhyacinter i grusplanteringen.

Rosenbuskar viar grönt, narcissen 'Thalia' har några knoppar. Den orange vattenslangen är ständigt närvarande, ett säkert vårtecken det också.

Kaprifol.

En del av perennerna har speciella bladverk som sticker upp. Den svarta nysroten - Veratrum nigrum - är ett exempel.

Den vanliga blodtoppen - Sanguisorba officinalis - är ett myller av blad, medan...

...den vita hängpimpinellen - Sanguisorba tenuifolia 'Stand Up Comedian' - ännu endast visar dessa.

Tulpanerna är på gång, här skymtar någon bland julrosorna, men det är flera som har knoppar här och där i trädgården.

Egen aktivitet då? Nja, helgen blev inte till den trädgårdshelg som var tänkt, men litegrann blev gjort ändå. Beskar fikonet och satte sticklingar vid pallkragens kant.

Inhandlade spannar att odla i. Först och främst potatis, men kanske även annat. Jordärtskockor, skulle kanske gå, eller behöver de en större spann kanske. Någon som vet? Den lilla spannen bör bli perfekt att använda vid tömning av dammen. Ett projekt som bör göras snart.

Insåg att en del pelargoner var döda, stendöda. Tömde krukorna. Ja, det är väl också ett vårtecken. Nej, det var inte alla pelargoner som gått hädan. Omplanterade flera och även en del sticklingar fick hamna i jord. Nu är fönsterkarmarna här inne fyllda av allt ny- och omplanterat, känns fortfarande lite för kallt att ställa ut dem.

Ja, och så avslutningsvis en bagatell, ett ingenting, kan tyckas, men jag blev så glad då jag såg att småplantor av hjärtpenstemonen - Penstemon ovatus - verka leva och frodas i en av pallkragarna. Den ser ju inte mycket ut för världen, men i detta inlägget kan du se när den blommar.

Detta var några vårtecken från idag. En dag som kanske inte lockat mig att trädgårdera, men som ändå kunde bjuda på lite vårkänsla. Med datorn i knäet, har jag intagit soffan och hör regnet droppa därute. Nu ska jag promenera ut och se hur våren är hos er. För fler vårtecken, klicka här!