Trädgårdsbukett från här och nu. (Därför älskar jag...)

Jag går omkring i trädgården, söker med blicken och klipper litegrann. Ibland går det fort, utan tvekan. Men ibland är det inte lika enkelt...

Det känns lätt att plocka från brunnävorna - Geranium phaeum - som det finns mer än rikligt av. Nära inpå finns också den ljusa brunnävan - Geranium phaeum var. lividum 'Majus', som kan klippas av utan att det märks. Så känns det också då jag närmar mig krypblågullet - Polemonium reptans. Andra, som precis inlett sin blomning och ännu så länge finns i fåtal, tvekar jag längre kring, såsom olika aklejor - Aquilegia vulgaris, anagramsbräcka - Tellima grandiflora - och humleblomster - Geum rivale. Jag pockar några, men det känns inte självklart att göra det. Tvekar gör jag också då jag ser det lilla nyplanterade rosa fänrikshjärtat - Dicentra formosa - bjuda en liten blomstängel. Jag klipper fort, så är det gjort. Låter blicken vandra ytterligare och noterar att mina nyss växtloppisfyndade plantor av bergklint - Centaurea montana 'Black Sprite' - visar många knoppar och... en blomma. En enadaste en. Fler än ingen, men ändå bara. Den vore fin i buketten, språka väl med de andra i såväl kulörer som form. Ibland gäller det att inte tänka för mycket, att - bokstavligen talat - klippa till när tillfälle bjuds. Klipp! Utan att tveka alls kompletterar jag sedan med några strån från blommande storfryle - Luxula sylvatica - och japansk starr - Carex  morrowii. Samlar ihop och sätter i glas. 

Trädgårdsbukett från här och nu.


Blommig fredag, tillägg:

Därför älskar jag... Detta är temat för denna Blommiga fredag och jag tänker, känner, kring det.  Kanske kan denna dags bukett illustrera något så stort och innehållsrikt som kärleken till trädgården och det liv som föds i och genom den. Jag försöker:
Givmildheten, växter som kommit som gåvor. Att ge och få. Så blir växterna här till minnen av människor, platser och möten. Bergklinten i buketten är inte bara en bergklint vilken som helst, det är en bergklint från i ett samtal med. Överflödet från den egna trädgården får nya hem. Så länkas ditt med mitt.
Avslut och början, växterna som försvinner kommer tillbaka för att åter ses, doftas och kännas. Nu tröttnar några, nästan sover rentav. Andra har nyss vaknat, enstaka blommor med knoppar som lovar mer. Sedan väntar sådant vi tror oss veta, fler därtill.
Att se än mer i det som redan setts, nya vinklar, möten som sker. Ljus och skugga, leken som uppstår och som plötsligt slutar. För att börja på annat håll och sedan återkomma, men inte bli densamma. Skiftningar.
Det tar aldrig slut, jag prövar, prövas, leker och lär. Jag blir inte klar, färdig. Vet inte riktigt varthän jag är på väg. Jag gör irrfärder, går nästan vilse ibland. Den inre kompassen gör att jag så småningom hittar tillbaka till... mig. Stundom ett något förändrat jag.
Stunder av stillhet uppstår inte bara då jag stannar upp vid målet och pustar ut. Att stundom vila i rörelsen, skeendena och resan som pågår. Att vara i, inte "bara" på väg.
Just därför, älskar jag.

Fler teman, se länk.