söndag 2 oktober 2016

Höst

Nu är det höst! Solen kan förvisso fortfarande värma och locka mig att bada i dess sken. Men i dess frånvaro, som under den tidiga morgonen eller sena kvällens promenad, virar jag sjalen runt halsen och undrar varför jag inte tog på strumpor. Något som alls inte behövdes mitt på dagen. Lager på lager kläs av och på. Än bjuder trädgården ett rum att vara i, iallafall stundom. Som igår: Jag vattnar krukorna. Bordets våta yta blänker i solen. 

Jag har inte ägnat bordet och dess invånare någon tanke på länge. Växterna dricker glupskt och jag kan höra hur de tacksamt tar emot gåvan jag nyss gett. Tacksamheten blandas med förebråelser: "Borde Hon inte vetat bättre?" De har rätt, att hålla efter växter i krukor är inte en av mina starkaste sidor.

Bläddrar tillbaka bland inlägg, ser att jag redan den 20 augusti plockade samman och ställde de olika krukorna och kärlen på bordet. Sedan har de stått där. Kanske dags att förändra en smula, då en del ser visset ut. Om man kikar närmare, vill säga. På håll - och när ljuset hjälper till - kan det fortfarande vara rätt vackert.

Himlen idag är grå. Igår blå. Enstaka stockrosor visar fortfarande färg, men mest är det fröställningar. Till glädje för småfåglarna, men också löftesrikt inför en nästa sommar.

En annan visar såväl blommor som knoppar.

Rosen Henry Hudson.

Jag klipper gräsmattan, som kan anas där bakom till vänster. Buxbomshäck, lavendelrundel. Kärleksörter.

 En del i ljus, annat i skugga. Här salvian och lavendeln.

Stunden före... Strax ligger platsen helt i ljus. Gräsfibbla - Catananche caeurulea - bland strandirisens blad. 

Häromdagen: Fågelbadet är också Viggos vattenskål. Enligt honom. Strandirisens blad är med och leker även här. Ibland blir de för mycket och lägger sig över sin omgivning. Ibland är de alldeles lagom.

Linjer, olika ljus. Tillsammans med det vissna i koppartoner blir det till något vackert, tycker jag.

Lördag eftermiddag: Viggo solbadar, blundar och sträcker sig för att komma nära och närmare ändå.

Han låter sig inte störas av mitt klickande med kameran. Lutar sig ner och snart möter huvudet också den varma stenen. Gäsp.

Jag fixar och donar i långsamt tempo. Allt får ta sin tid. Hänger tvätt. Plockar päron. Ett keramikfat, som jag ärvt, fylls.

Så blir eftermiddag till kväll och natt. Ny dag. Söndag. Gråvädersdag - ingetspecielltattgöradag - som blir det till en...

...äppelkakadag. Jag går ut och plockar några frukter i duggregnet. I trädgården är det fuktigt, men inte så kallt. Dofterna från ugnen, tillsammans med kaffe och vanilj, möter tändstickan som dras mot plånet och stearinljusen som tänds. En tillvaro som andas lugn och ro. Höst.










18 kommentarer:

  1. Visst er det vakkert, også på denne tiden! Særlig når solen ennå varmer store og små...
    He-he, ja det er fort å glemme alle krukkene som krever en skvett med vann!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, mycket som är vackert nu. Solen värmer, men kylan har anlänt "på riktigt" verkar det som. Lite regn, men alls inte tillräckligt, så det blir nog vattning av krukor idag igen... ;o)
      Allt gott!
      /Katarina

      Radera
  2. It's always nice to meet new friends who love nature!
    Beautiful photos !!
    Greetings

    SvaraRadera
    Svar
    1. Thank you!
      Yes, and this love is a wealth that can be shared and thus get bigger... =o)
      All the best,
      /Katarina

      Radera
  3. My doggie Maja also loves the sun :)
    Your black dog is so cute :)
    Greetings

    SvaraRadera
    Svar
    1. Thank you! He's a cutie. We love are dogs and they are so clever finding ways to enjoy the simple life...
      All the best,
      /Katarina

      Radera
  4. Vilken livsnjutare till hund! Ljuvligt! En vacker tid nu!
    Allt gott
    Milla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst njuter han. Finner ögonblicken, stunderna. Mm mycket vackert nu... Idag sol! =o))
      Ha det gott!
      /Katarina

      Radera
  5. Så fint! Jag älskar hösten men inte för lugnets skull. Den triggar igång mig och jag gräver som en galning i hela trädgården.
    Ha en härlig vecka /Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Åh, ser framför mig hur du far runt med spaden i hand... Här skulle också behöva grävas, flyttas, kompletteras osv. Ja, så lite sådant blir det också, men mest... lugnt. Tror jag. ;o)
      Tack detsamma: En härlig vecka
      önskar
      Katarina

      Radera
  6. Här behövs strumpor hela dagen, men vi har fina höstdagar nu.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev rätt kallt utan strumpor igår, men tvekar ändå. För när de väl åker på dröjer det ända tills våren smakar på sommar som fötterna får känna på solen igen...
      kram
      /Katarina

      Radera
  7. Vackra och stämningsfulla bilder som vanligt ! :) Du skriver poesi och det är en fröjd att läsa dina ord :) Utan strumpor ?? Är du helt galen ? ;) Nääe..här är det gummistövlar och dubbla fleeceröjor som gäller..Gummistövlar med strumpor ;) -3 grader i natt och idag mitt på dagen 10 + trots sol..Färgen hade inte torkat som jag målade igår så nu vill jag ha lite lite varmare en vecka till ...snälla ! Ha en bra ny vecka ! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack!
      Fortfarande tvekar jag kring strumporna, men det handlar nu bara om dagar innan de åker på och blir till självklarheter, ha ha! Men så har vi inte nåtts av minusgrader. Än. Hoppas du får varmare väder som torkar färgen, håller tumme för det. Ja, och tack detsamma: Ha en riktigt härlig vecka! (Ser bra ut idag, soooool... =o)
      kram
      /Katarina

      Radera
  8. Mmmm, höstfärger och höstkänslor och så goa Viggo som njuter av dagen. Kan ju inte bli bättre! :)
    Kram Kristina (som inte kan tänka sig att vara utan strumpor så här års)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Nej, det har varit - o är - härliga dagar!
      Men kylan har kommit. Ja, jo... Jag kapitulerat, strumpkapitulerat alltså. För det blev för kallt. Nu riktigt sugen på mössa, iallafall på den sena kvälls- och tidiga morgonpromenaden....
      kram
      Katarina

      Radera
  9. Aha... strumpor är ett nödvändigt ont som jag försöker hålla till årets 3-4 kallaste månader. Men jag verkligen hatar strumpor... Härliga höstbilder men jag undrar kring salvian - klarar den sig ute? Jag brukar släpa den ut och in i sin stora kruka i tron att den skulle dö ute under vintern. Vore rätt skönt att slippa släpa :)

    KRam, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så åkte strumporna ändå på... Det blev för kallt. Tillsammans med snuva osv osv. Men ett nederlag känns det som. (Ha ha, har man inte värre strider att förlora kan man nog räkna sig som väldigt lyckligt lottad, eller hur?). Salvian står ute på friland har stått så i flera år. Väldränerat söderläge. Den får inte bli för blöt, så en blöt vinter-vår kan vara riskabel. Klipper/ansar på våren (ungefär som lavendeln). Ibland dör någon planta, men jag brukar försöka ha några sticklingsplantor i reserv. Såklart det är skönt att slippa släpa, så borde ju inte vara några problem. Dock vet inte hur fuktigt eller inte man ska hålla jorden i krukan...
      kram
      /Katarina

      Radera

Det är härligt att läsa kommentarer.
Vem du är, vad du tyckt och tänkt. Och känt.
Kanske vill du tillägga något, fråga något.
I vänlig anda.
Varmt välkomna!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...