Inte riktigt än...

Vilken september!!! En sensommar att bära med sig länge. Som en värmande filt när kylan kommer och slår till på allvar. Går runt i trädgården och plockar fallfrukt. Nu börjar även bladen falla, vi är snart där. Hösten här. Men inte riktigt än. Det där med att stoppa tiden, går det? Jag gör ett försök att iallafall förlänga sensommaren och flyttar in tomatplantorna i köket. Nej, jag har inget växthus (än ;o). Men såhär i fönstret och med några lampor blir det ju nästan ett sådant, försöker och vill jag tro. Plantorna är gängliga, jag binder upp dem i gardinstången. Som "bevattningssystem" uppochnervända PET-flaskor. Det fungerar

Så skördar jag. Små söta tomater hamnar i munnen innan de når mattallrik eller salladsskål.

Jordgubbarna fortsätter att leverera! Bilden tog jag igår. Lät bären vara kvar, men ska strax gå ut och plocka dem. De hänger precis utanför dörren på kökstrappans räcke. Närodlat!

För några dagar sedan blommade höstsnöklockan - Acis autumnalis.

En annan senblommare är skogsastern, som nu (om jag förstår det rätt) ska heta Eurybia divaricata (tidigare Aster divaricatus).

Vi städar, dvs jag plockar och Viggo väntar tålmodigt på en stunds lek. Den stunden kom och blev en cykeltur ner till Ribban. Bad och lek i sand och tång (för vovve), vandring i vattenbrynet räckte för mig.

Luktärten, som är inhandlad som vitblommande, visar sig vara felmärkt. Nu gör det inget, men jag har de senaste två åren varit med om flera liknande missar från samma ställe. Det är en plantskola/växtmarknad som jag verkligen tycker om. Kanske säga till, ska nog göra det. Hursomhelst visar denna luktärt prov på såväl form, färg som dofter. Underbar!

Det är fler som blommar, en del blommar om. Som ängsnävan och lavendeln, här i en liten bukett där det annars violetta nästan blir purpur i det varma skenet. Ränderna? Det är jalusin som strilar ljuset.

I helgen släktträff i Köpenhamn. Loppisbesök och tävling om vem som handlade "bäst" för maximum femtio danska kronor. Jag vann inte (tror domarna var mutade, jäviga och ja, inte gick det här rätt till... ;o). Nåväl, jag kom hem med denna vackra glasvas som jag prutade ner rejält. Ett kap, en investering? Kanske inte i pengar räknat, men som upplevelse är den absolut ett fynd. Nu pryder den ett fönster tillsammans med septembersolrosen - Helianthus 'Carine' - och en liten dansk tax (Caj Bojesen) strax intill.

Hemkommen från Köpenhamn upptäcker jag ett kuvert på soptunnan. Vad? Det visade sig vara fröer, krolliljefröer. Vem? Tankarna snurrade en stund, men så mindes jag att det nog var... Frågade och jodå. Tack tack snälla Kristina med underbara trädgården och bloggen Kristinas oas. Dessutom ett kuvert fyllt med fröer med posten häromdagen. Tack tack Carina, som också har en härlig och inspirerande sida, se 4 Seasons by Carna.

Så så. Så småningom ses resultat. Redan nu tankar om framtid, en nästa sommar, ett nästa år. Lökar... Jag har inte köpt några. Men visst är det en god investering att se fram emot när våren gläntar på dörren. Känns avlägset, men snart skriver vi oktober. Men inte riktigt än...