Vildpelargon

Jag står vid diskbänken, händerna arbetar medan blicken vandrar. Till fönstret. Pelargonerna står där och övervintrar. De ser rätt pigga ut, mestadels grönt även om några vissna blad kan skymtas. Så ser jag att en av plantorna visar blommor. Åh så fina!

Det är - tror jag - en vildpelargon. Det är - vet jag - en som köpts som småplanta på Malmö Garden Show av Pelargonsällskapet. Jag bär ut krukan och tar några bilder. Husets tegel som bakgrund.

Så går jag in. Ljuset vandrar och - känns det som - blir till mer och annat genom glaset. Trots eller tack vara smutsen. Innan jul ska fönsterna putsas, men inte än. Nu: Klick, klick!

Ännu ett. Här syns stockrosorna som växer längs husets fasad.

Hur många bilder kan man ta på en pelargon? Många! Jättemånga! Frågan är kanske ställd på fel vis. Borde vara: Hur många bilder kan jag visa, du vilja se? Jag vacklar. Less is more, jo, jag både vet och instämmer. Kill your darlings! ringer också i öronen, men känns väl brutalt och svårt för mig att göra. Nåväl, jag dödar en del. Väljer bort flera av fler än så. Same same is different, variationer av samma. Olikt där likt är.

Kväll. Nu har solen somnat. Placerar krukan på kaminen och ser på annat vis.

Ibland verkar blommorna nästan grå. Skuggorna leker. Förstår inte riktigt varifrån det nedre mörka fältet kommer ifrån. Kanske är det något som blixten i kameran skapar. Jag vet inte.

Tänder några stearinljus. Ett annat sken. Ingen skugga bakom, den hamnar längre bort.

Det här inlägget började vid diskbänken. Jag avslutar där, men nu har dag blivit kväll. Framför kakelns vita, som blir till gultoner på bilderna. 

En pelargon, en vildpelargon tror jag att det är. Letar bland namn, men jag är osäker på vem detta är. Vet du?