Intryck från igår (och en väv som andas trädgård)

Igår en utflykt till Simrishamn. Vanligtvis är det nog de små husen med de vackra dörrarna som lockar blicken. Det är roligt att se att byggnaderna här fortfarande bär många olika färger. Hemma i Limhamn verkar trenden vara att måla de gamla stenhusen vita med svart, rött eller grått runt fönster etc. Det är synd, känner jag då jag strosar runt i Simrishamns mer färglada miljöer. Nåväl, ser att jag inte tog några bilder på just detta, men här några intryck från igår och en väv som följde med hem.

Så här nära havet och stranden gör naturligtvis även häcken vågen.

Härliga stränder. Hemma är det långgrunt, här blir det fort djupt och sanden på botten är lös. Ovant och inte helt lätt för liten tax att bada, men det gick. Än bättre gick att gräva.

Det är vackert! Det är det.

En del "måsten" är det ju när man är i Simrishamn. Apotekarens Trädgård är ett, jag har varit där många gånger förr. Nu inte så mycket trädgård längre, utan det hela har blivit till restaurang och butiker. En marknadsplats snarare än den där oasen som det var förr.

Det handlar inte längre så mycket om trädgård utan mer om livsstil och inredning. Det är tingen som dominerar och - naturligtvis - andas det medelhav. Medelhav på svenskt vis kanske för det mesta är rätt diskret och färgmatchat, lite lagom. Ett mycket trevligt möte med en av medarbetarna i butiken lyfter upplevelsen. Ja, och visst finns här sådant som gärna hade fått följa med mig hem.

En annan butik som ligger längs gatan bjuder andra upplevelser. Här handlar det inte alls om trädgård utan helt och hållet om inredning. Det är roligt att vandra här, flera olika uttryck finns att uppleva. Man vet inte riktigt vad som väntar runt hörnet. Blicken fastnar än här än där. Längst fastnade den på några högar med mattor. De är rätt tunna och jag tänker att de nog kan användas på många vis. De är gjorda i Indien av gamla saris, berättar butiksägaren. Alla är olika. Jag hade gärna haft flera, men skulle nu välja en. Det blev denna.

Bilden ovan är tagen i arla morgonstund. Jag vaknade tidigt och efter att ha satt igång kaffekokaren kunde jag inte låta bli att tassa ut och lägga mitt fynd på bordet. Sedan nöjt betrakta det jag såg. Nu senare, ja, det är sen morgon eller kanske förmiddag, så kikar jag igen. Färgerna ändrar sig med ljuset. I väven finns mycket att upptäcka. Jag ser trädgården häri, för visst syns perovskians blå-lila, blodtoppens mörkt röda och echinaceans ljust rosa med sin djupa orange mitt. Så fortsätter det.

Ja, så fortsätter det. Ju mer jag tittar desto mer ser jag. Den där väven är smått magisk och väcker min nyfikenhet. Jag kommer förmodligen, nej, säkert, att återkomma till den. Om och om igen. För så är det ju ibland. Vissa ting är inte döda utan lever.