Lite här, lite där

Det är en annan luft nu, lite krispig, kylig och klar. Solen värmer. Vilken sommar det har varit! Vilken sommar det är! Sensommar. En del växter har nyss börjat och är lite yrvakna. Annat gäspar efter lång och trogen tjänst. Skiften. Från det ena till det andra. Jag pysslar. Lite här, lite där. Den randiga köksmattan är tvättad och torkar i solen. Vattenspridaren är påslagen, den orange slangen ringlar sig än hit än dit. Jag slår mig ner.

Tomaterna står tillsammans med basilika. Behändigt. Anar ett spindelnät längst upp till höger i bild.

Winchester Cathedral visar såväl knoppar, blommor som början till nypon. Minns att jag köpte den på Apotekarens Trädgård i Simrishamn för flera år sedan. Ett bra köp.

Blicken vandrar. Blåregnet har växt till sig en del, men ännu inte riktigt börjat klättra upp på pergolans tak. Väx! Slarvigt knutna snören är ju inte precis vackert att skåda. Tänker jag, men den bekväma korgstolen inbjuder knappast att gå från ord till handling.

Leka?

Han hoppar upp och puffar på mig med sin nos och ger mig en blick som säger att där sitter du och gör ju ingenting och då kan du lika gärna göra någonting...

Han har rätt, jag reser mig upp och justerar vattenspridaren en aning. Jag borde sopa stenläggningen, borde fixa till en del av dammens kanter, borde plocka upp fallfrukt, borde... Flera växter på platsen borde växa lite fortare. Faktiskt.

I trädet sitter ugglan och ser klok ut. Den har suttit där i flera år, i alla väder. Fann den hos en keramiker i Köpenhamn, ugglan och några små krukor fick följa med hem. 

Då var det krukorna som var huvudsaken, men idag är det nog ugglan som är den stora behållningen ändå. En bagatell som betyder något.