Ångra att man inte kastade två

Det är lätt att bara gå förbi, att inte ta notis, inte se alls. Eller kasta ett öga, men sedan ångra att man inte kastade två. För en del är värda en liten stund. Kanske en knäböjning så att man kommer nära inpå. Kanske stanna upp för att riktigt kunna uppleva det som bjuds. Kanske ha lite tur på vandringen, ja, något som leder en dit man hamnar.

Igår hade jag tur. Jag gick jag ner till den lilla uteplatsen för att se om den stora igelkotten, som varit där kvällen innan, var kvar. Det var den inte. Jag böjde mig ner, lyfta på en del blad. Nej, ingen igelkott. Den hade förmodligen valt ett lugnare läge med tanke på den mycket intresserade taxen. Nåväl, då lägger jag märke till att en av de små hostorna/funkiorna blommar. De där rätt oansenliga blommorna, kan tyckas. Men så ser jag plötsligt, där jag hukar, att det som på håll bara varit ljust lila är vackert tecknat. Se!

Jag har tidigare lyft fram hostornas blommor, valde dem som juli månads favorit, se inlägg. Men då blommade inte denna. Den fångar ljuset denna sena eftermiddag, blir nästan transparent i solens sken.

Då jag kikade på en annan blogg, minns nu inte vilken, såg jag hur baksidan av blommorna lyftes fram. Det är ju också en vinkel som är närvarande i trädgården och som sällan fotograferas och visas, tänker jag. Här kanske den mest sedda vinkeln, då blomstänglarna är något böjda och blommorna nickande. Lite uppifrån, bakifrån sisådär. Sisåhär.

Jag kryper omkring och försöker fånga dessa blommor med kameran. Inte helt enkelt, men det blir iallafall några bilder. Någon har ätit på bladen. Flera av de små hostorna på platsen är sönderbitna och ser smått eländiga ut. Men blommorna är fina där de lyfter från marken.

Vem har ätit på bladen? Det kan vara de där små sniglarna som verkar kunna äta hur mycket som helst. Eller tror du det kan vara någon annan? Jag är lyckligt förskonad från de hemska jättesniglarna, så någon sådan är det inte. Men oj vad det ser tråkigt ut med dessa sönderbitna blad. Stenläggningen ser också skräpig efter de senaste dygnens regn och blåst. Nåväl, innan jag lämnar den lilla platsen noterar jag att en till av de där små hostorna är på gång att visa blommor. Rätt mörkt lila knoppar nu. Undrar vad det kommer att bli av dessa. Fler ögon ska kastas. Så småningom.